Undervisning med Fredrik Lignell, 310 avsnitt

Fredrik Lignell
Ett annat sätt att leva
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/ett-annat-satt-att-leva-del-4-det-fordolda-livet-ard97
Matt 6:1-18
Om Jesus i kapitel fem undervisade om vad — handlingarna, handlar kap sex snarare om hur — intentionerna.
Jesus kritiserar fariséerna för hyckleri - hypokrites på grekiska, som betyder skådespelare. Han säger att fariséerna ber och åmar sig i offentligheten, och antyder att de inte tycker det är någon idé att be om ingen ser det.
Det är som att våra korrumperade själar har svårt för den rena godheten. Vi börjar göra något gott, men om vi inte vakar på det glider det ofta över i show, att visa upp sig och imponera. Och då är det plötsligt inte lika gott längre.
I dagens text talar Jesus om tre områden, att ge, be och fasta. Alla dessa kan korrumperas om jag inte lyssnar till Jesu undervisning.
Jfr Symeon och Hanna i templet i samband med att Jesus bärs fram som nyfödd. Varför känner de igen Jesus bland alla andra bebisar? Dels står det att Anden uppenbarar det, men man kan också ana att det har med deras vanor att göra. Han ser och känner igen Guds besök därför att han inte lever hela sitt liv i synligheten och brådskan. Trots att han lever i storstaden Jerusalem finns det också en annan frekvens som vårdats i Symeons liv. Han har befunnit sig i det fördolda. Där har han hört Guds löfte, där har han väntat och sett sådant som inte syns i synligheten.
När små barn leker på lekplatsen är den vanligaste frasen: »Kolla på mig nu!« Det ligger djupt i det lilla barnet att bli sedd och inför publik göra små konster på gungan. Så småningom i livet blir denna jakt något mer subtil, men inte så mycket. »Se mig, gilla vad jag gör, hör vad jag har att säga.« Det lilla barnet ropar fortfarande på uppmärksamheten och bekräftelsen.
Jesus målar i dagens text hur Fadern har en särskild lutning in i det fördolda. Han ser i det fördolda, och bedjaren som stänger in sig och inte ständigt lånar sig åt offentligheten får den största av alla belöningar: Hon är sedd och hörd av Gud själv, noterad av himlen, uppmärksammad av Den Helige.
En kyrka som skyr det fördolda och endast uppehåller sig vid det synliga förkunnar ett budskap fjärran från det Jesus predikade. Om estrader, ljusriggar och antalet videostreams är drivkraften och måttstocken kommer kyrkan att förflackas alltmer och dessutom göra sig skyldig till att förkunna budskapet att estraderna ger bättre belöning än den Gud som ser och finns i det fördolda.
Det sägs att Regalskeppet Vasa sjönk just på grund av detta. Det var för mycket båt ovanför vattenlinjen och för lite båt under. 1600-talets ståtligaste industriprojekt står som en dom över människans ständiga dragning mot fåfänglighet och yta: Båten sjunker, med kanoner, guld och allt, då det vitala livet under ytan valts bort till förmån för prakten och det synliga.
Det är intressant att notera vad Jesus inte säger. Han påstår inte att: ”Sannerligen, den som imponerar med sin andlighet får inget beröm alls.” Det går att impa, och det funkar. Man kan med sin fromhet göra intryck. Egentligen står det: ”Sannerligen, de har till fullo fått ut sin lön.” Det är som att berömmet fyllts, och att det inte finns plats för något beröm från Fadern.
Jesus vet att bekräftelsen, att vara sedd och noterad är djupa behov, och omdirigerar snarare än kväver därför vår längtan efter bekräftelse och beröm. Gud, lär vi oss i dagens text, inte bara ser i det fördolda. Han är i det fördolda. När vi orkar stanna i det fördolda är belöningarna därför två. Dels får vi någon form av belöning av Gud för det goda vi gör. Och dels får vi syn på Honom. När jag rör mig in i det fördolda livet möter jag Honom, för det är där han är.
Man skulle kunna tro att det är bättre att låta bli...

Fredrik Lignell
Ett annat sätt att leva
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/ett-annat-satt-att-leva-del-2-en-strangare-lag-arci1
Matt 5:17-37
Gamla testamentet är en blandad läsupplevelse, låt oss vara ärliga med det. Där finns både herdepsalmen (23) och krigsscener. Tröst och andligt liv blandas med övergrepp och maktstrider. Det är bitvis svårsmält. Samtidigt är GT Jesu bibel. Han lever och andas de gammaltestamentliga texterna, och är uppväxt med dem.
Han säger här att han inte kommit för att upphäva lagen/GT. Men han har inte heller kommit för att säga exakt samma sak som profeterna, Mose och poeterna uttryckt i GT. Han varken upphäver eller kopierar, utan fullbordar. Hela GT handlar om honom. I mötet med vandrarna till Emmaus står det:
”Med början hos Mose och alla profeterna förklarade han för dem vad som står om honom överallt i skrifterna.” (Luk 24:27)
Jesus slår alltså inte en kil mellan GT och NT, utan binder ihop texterna. Han fullbordar löftena, lagen, GT i sin egen person.
Så hur fullbordar Jesus lagen? Dels genom att lyda den på ett mer djupgående sätt än någon annan människa lyckats göra, och dels genom att tolka den för oss: Detta är vad lagen handlar om. Jesu undervisning är inget avsteg från Guds undervisning i GT, utan en fortsättning, fördjupning och ett skärpande av lagen, som vi snart ska se.
Hela den gammaltestamentliga lagen, som ingen lyckats hålla fullt ut, som ingen kunnat ära, hedra och lyda, fullbordas av Jesus. Han suddar inte ut den utan går in under den och håller den. Så fullbordas den gammaltestamentliga lagen.
Jesu undervisning i dagens text följer ett mönster i NT: Först beskrivs vad Gud gjort i Jesus Kristus, sedan kommer förhållningsregler för människor att följa; själva gensvaret på det som redan är fullbordat.
Så att vara Jesu lärjunge är att tacksamt lyda den lag som redan fullbordats.
Kritiken mot fariséerna och de skriftlärda: De är hycklare som målar utsidan men inte tar hand om insidan. Det räcker inte för en lärjunge. Fariseism är inte en light-version av lärjungaskap, utan till sitt väsen något annat.
Du skall icke dräpa
Där GT talar om faktiskt dråp och mord skärper Jesus lagen: Det handlar också om stegen före dråpet. Vad bär jag i mitt hjärta av förakt, hat, dömande och oförsonlighet? Det är fullt möjligt att låta bli att dräpa men ändå bära dråpets alla krafter i sitt inre.
Dietrich Bonhoeffer (tysk luthersk präst under 1930-40-talen, så småningom fängslad och avrättad av nazisterna) skriver om detta i sin klassiska bok Efterföljelse: Utgångspunkten för mina handlingar (och attityder) är inte ”vem den andre är”, utan den Jesus jag följer i lydnad och trohet.
Du skall icke begå äktenskapsbrott
Detsamma gäller äktenskapsbrottet. Att aldrig bedra sin fru eller man är naturligtvis en god och självklar sak för en lärjunge. Men det finns djup i vårt inre som behöver förvandlas, oavsett om det leder till handling. Vad har jag matat för krafter i min själ som gör att lusten blivit något jag inte kan tämja? Att riva ut ögat och hugga av handen är typiska hyperboler (retoriska överdrifter för att belysa något), en bild på att radikalt stänga det som förleder. Hur ser din relation till nätet ut? Telefonen? Filmer och böcker fullproppade med sex eller ouppnåelig romantik? Kan du inte hantera och sätta gränser för dig själv kanske någon form av att riva ut sitt öga eller hugga av sin hand är på sin plats?
Skilsmässa
I en patriarkal kultur var kvinnor särskilt utsatta. Det utvecklades listor på skäl för skilsmässa, och det var naturligtvis mannen som tog ut den. I de mest extrema fallen för att frun bränt vid maten. Detta är en uppmaning som syf...

Fredrik Lignell
Lär oss att be
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/lar-oss-att-be-del-6-utsatt-oss-inte-for-provning-utan-radda-oss-fran-det-onda-ar10b7
Matt 6:9-13
Utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss från det onda. Förr bad vi inled oss icke i frestelse. Väldigt olika. Hur ska detta förstås?
Det grekiska ord som används i Nya testamentet kan betyda både prövning och frestelse, så båda översättningarna är alltså möjliga och riktiga.
Vår Fader bär en tydlig parallell till när djävulen frestar Jesus i öknen. Det står att Anden för honom ut i öknen där han frestas av djävulen:
Befall dessa stenar att bli bröd --- Ge oss idag det bröd vi behöver
Du ska inte fresta Herren din Gud --- Inled oss inte i frestelse
Han visade honom alla riken på jorden --- Låt ditt rike komma!
Dagens bön är ett rop på hjälp. Här finns en djup insikt om människans oförmåga att på egen hand fajtas mot mörkret i världen och i våra egna liv. Vi har inte utrustningen för det, utan behöver Guds beskydd och ingripande.
Men hur ska man förstå detta med frestelser och prövningar? Vad är det vi ber om egentligen, och vad är det vi ber emot?
Den mentala bilden är den av ett slags ”Frestelsens hus” — en plats Djävulen ständigt söker dra oss till och locka oss in i. Bönen är då: Gud, låt inte det hända. Hjälp oss att inte falla för lockelserna. Låt oss inte dras med.
I Jakobsbrevet kap 1 talar Jakob utifrån detta begrepp, och leker lite med den dubbla betydelsen.
En människa är med om en motgång. Om denne håller ut i prövningen ger det fasthet, uthållighet och liv. Man bevarar och fördjupar tron trots motgången. Men om motgången drar mig bort från Gud föder den synd leder till död. Det verkar alltså på Jakob som att den mänskliga motgången inte avgörs på var den kommer ifrån, utan vad den leder till.
Om motgången får mig att dra närmare Gud kan den leda till liv. Jag lär känna både mig själv och Gud i krisen. Jag växer i ödmjukhet och Jesuslikhet och blir mjukare.
Men om jag drar bort från Gud, väljer en väg där han inte får plats, då kan motgången leda till motsatsen. Jag flyr, jag gömmer mig, slutar be och blir hårdare. Det leder till en inre död och bortvändhet.
The Message på svenska skriver i dagens fras: "Skydda oss från oss själva och från Djävulen."
Rädda oss från mörkret, både det i världen och det i vårt inre. Världen är i den ondes våld. Den onde skövlar människors liv. Så vi ber: "Gud, sätt en gräns för motgångarna så att vi inte dukar under."
----------------------------
För samtal:
Vad har ni för erfarenheter av att en motgång leder till fasthet och större uthållighet? Dela med varandra.
Vad har ni för erfarenheter av att en motgång leder till dåliga saker - bort från Gud, till större självupptagenhet, bitterhet eller förvirring? Dela det du känner dig bekväm med.

Fredrik Lignell
Lär oss att be
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/lar-oss-att-be-del-5-forlat-oss-vara-skulder-liksom-vi-har-forlatit-dem-som-star-i-skuld-till-oss-ar152e
”När ska kyrkan sluta prata om synd? Så gammaldags, så medeltida. Ge oss lite bekräftelse och berätta att vi är okej istället.” Pratet om synd känns daterat.
I själva verket är vi alla påverkade och smittade av en främmande makt. Synden förgiftar relationer med både Gud, med oss själva, med andra människor och med den övriga skapelsen.
När en människa gjort fel kan man reagera på två sätt: Antingen förminskar vi beteendet och säger: Han visste inte vad han gjorde. Hon förmår inte göra rätt. När vi förminskar beteendet riskerar vi också att förminska personen bakom.
Eller också säger vi: Du får ta ansvar för dina val och dina handlingar, för dina ord och dina attityder.
Den som ber om förlåtelse myndigförklaras. Jag tar ansvar för mitt liv och duckar inte för det. Så när Jesus uppmanar oss att be Gud om förlåtelse är det inte för att hålla oss på mattan eller få oss att krympa som människor, det är motsatsen. Han ger oss vår värdighet tillbaka och hjälper oss växa i den vida kostym Gud sytt upp åt människan.
I stället för en millimeterrättvisa där vi håller balans på skulder och tillgångar öppnar Jesus en annan väg: Be Fadern om förlåtelse och få en ny chans. Lägg dina skulder, dina misslyckanden inför honom och säg precis som det är. Då nollas allt och vi utlovas Faderns förlåtelse!
1 Joh 1:5-9
Den som påstår att han är utan synd… Det djupaste av alla självbedrägerier är att tro att vi alltid håller måttet och att allt är som det ska.
Synderna handlar både om det onda jag gör och det goda jag låter bli att göra, s.k. underlåtenhetssynder.
Vi lever i en kultur som har svårt att sortera i skam och skuld. Skammen handlar om vem jag är. Skulden handlar snarare om vad jag gjort, tänkt och sagt. Det är bibelns rungande budskap att du är älskad och sökt av Gud. Han rynkar inte på näsan åt dig, han suckar inte i hopplöshet, han ser inte på dig med förakt. Han jagar dig med sin godhet. Du behöver alltså inte sänka blicken i skam över vem du är, vad du tycker att du saknar eller vad du önskar att du kunde. Och nu är det som att Jesus också bjuder in dig i ett nådens kretslopp.
Rom 5:1-2
Vi har fått tillträde till Guds nåd, som vi nu lever i. Syret du andas i Guds rike är barmhärtighet och nåd. Du har dragits in i ett kraftfält som ständigt söker benåda och förlåta. Så varje gång du ber Gud om förlåtelse för din synd ger han nåd. Han förlåter och renar, han låter dig och mig börja om på nytt. Rent ark. Inga skulder.
…liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Hur ska vi förstå detta? Vi dras in i ett nådens kretslopp där vi både tar emot och ger nåd. Skulle vi sluta ge förlåtelse bryts det kretslopp vi ställts i.
Den syndfrie Jesus är smärtsamt medveten om vår oförmåga och vår synd. När han lär oss be har bönen om förlåtelse en självklar plats. Du som tvekar: Det är Jesus som uppmanar dig att be om förlåtelse! Han kommer inte att visa bort dig.
------------------------------
För samtal:
Dela erfarenheter av förlåtelse och nåd från Gud. Inte i första hand vad du bett om förlåtelse för, utan vad förlåtelsen gjorde med dig.
Har ni lätt eller svårt för att be om förlåtelse? Är det lättare eller svårare att be Gud om förlåtelse än människor? Varför tror du det är så?

Fredrik Lignell
Lär oss att be
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/lar-oss-att-be-del-3-ge-oss-idag-det-brod-vi-behover-ardje
Luk 11:1
Dagens bön: Ge oss idag det bröd vi behöver.
Lärdomarna från perioder då jag själv bett om dagligt bröd är främst två:
Gud hör våra böner om bröd för dagen som kommer.
Det är nyttigt för en västerlänning att fundera över vad man verkligen behöver.
Att sitta till bords och äta en måltid, oavsett om den är lyxig eller enkel, är en märkvärdig sak. Dels för att det inte är alla förunnat, och dels för att måltiden alltid står för något speciellt i en kristen världsbild. Vi äter aldrig ensamma, utan Gud är där på ett särskilt sätt.
Det är därför trons folk i alla tider bett bordsbön. Ett tips för dig som inte ber en sådan är att börja. Det är inte dumt att påminna sig vid varje måltid om att det jag äter har jag ytterst fått av Gud.
När man ber om bröd vi behöver för dagen som kommer händer två saker.
Vi ber den bönen och tittar i våra kylskåp och på våra matbord och säger: Tack.
Men vi ber också den bönen med våra matbord framför oss och har anledning att säga: Förlåt.
Notera att vi ber om vårt bröd och inte mitt. Att be om de andras bröd för dagen som kommer drar in oss i deras behov. Dagens bön är en bön om försörjning och Guds omsorg, men också en bön om social rättvisa. Vi ber för oss själva om det behövs, men — i en överflödskultur som vår — främst för andra.
FN berättar att befolkningsökningar, miljöförstörelse och en rad andra faktorer har ökat behovet av mat i världen. 25.000 människor, inklusive över 10.000 barn, dör varje dag av hunger. Samtidigt utsätter sig 2 miljarder människor för stor hälsofara på grund av motsatsen: de är överviktiga.
När Paulus talar om insamlingen till de kristna som saknar vad de behöver säger han:
2 Kor 8:13-15
Detta handlar inte om höger- eller vänsterpolitik, utan om enkel medmänsklighet och den nytestamentliga drömmen om att ingen ska svälta. Den som har mycket har inte för mycket, och den som har lite har inte för lite.
När vi ber Vår Fader nämner vi våra mest basala behov, och vi ber samtidigt för världen. Vi ber för de 10.000 barn som kommer att dö den här dagen för att de inte har något att äta och dricka. Och vi ställer oss i bredd med alla maktlösa föräldrar som inte har något att ge sina barn. Vi lägger mänsklighetens gemensamma maktlöshet inför Gud. Vi behöver be om förlåtelse, men samtidigt är frågorna enorma och svåra att lösa.
Gud, ge oss det bröd vi behöver. Alla oss.
------------------------------
För samtal:
Dela med varandra när ni bett för de mest basala behov. Hur var det? Vad hände?
Samtala om hur en kristen respons på världens orättvisor kan se ut.
På vilket sätt kan dagens bön hjälpa oss med känslan av tacksamhet, men också smaken av skuld inför orättvisorna?

Fredrik Lignell
Lär oss att be
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/lar-oss-att-be-del-1-var-fader-du-som-ar-i-himlen-lat-ditt-namn-bli-helgat-arj17
Luk 11:1
Jesus stannar på ett ställe för att be, vilket får en av lärjungarna att säga: »Herre, lär oss att be, liksom Johannes lärde sina lärjungar.« Det är då Jesus ger oss det vi kallar “Herrens bön” – Vår Fader.
Det är noterbart att när någon ber smittar det andra att söka sig djupare i bönen. Att möta en genuint from människa — någon som tagit sin längtan på allvar och sökt sig till stillheten, avskildheten, tystnaden — är att komma i kontakt med sin egen längtan. Det lärjungen säger är: Lär oss att be, vilket också är rubriken för vår serie.
Det är där all bön måste börja. Vi vet inte, säger Paulus i Romarbrevet 8, hur vår bön bör vara. Anden ber inom oss, och Anden vädjar för oss inför Fadern.
”Lär oss att be” antyder också att bön är något man lär sig över tid. Vi inbjuds i bönens skola, och bön sker i ett samspel med Herren själv. All kommunikation utvecklas i en relation. Ett litet barn lär sig inte tyda signaler, ljud, uttryck, ord och annat i ett vakuum, utan i samspelet med andra. Så är det också med bönen. Herren själv tar oss vid handen och lär oss att be.
Urkyrkan menade att världen förhindrades från att rusa rakt in i kaos genom de kristnas böner. Det är alltså ingen liten sak att be, och det är både en gåva och ett ansvar.
Det är Jesu död och uppståndelse som öppnar vägen till Fadern och till att be överhuvudtaget, men det är Vår Fader som hjälper oss med vad vi säger när vi väl välkomnas in i hans närvaro.
Vår Fader
All bön avgörs av gudsbilden. Om jag inte tror att Gud är god kommer jag inte heller att söka honom. Därför behöver jag lyssna till mitt eget motstånd. Vad är det som vaknar när jag tänker på att be?
Annars talar Jesus om min Fader eller om er Fader. Här är enda stället där han liksom ställer sig i bredd med kyrkan. Vi ber tillsammans med Jesus till vår gemensamme Fader. Vilken inbjudan! Sonen, alltid Son och alltid vid Faderns sida, alltid i total, oförstörd närkontakt med Fadern, drar med oss in i den gemenskapen. Vi blir del av den innerlighet, relation och gemenskap som Sonen har med sin Fader.
…som är i himlen.
Fadern är inte inom oss, Gud är inte en del av vår natur, utan han är i himlen. Det är riktigt att Gud rike är ibland oss, eller inom oss genom Jesu Kristi herravälde, men Gud Fadern är inte sammanblandad med människan så att ingen åtskillnad finns. Han är i himlen. Han är Gud, helt annorlunda än vi.
…låt ditt namn bli helgat.
Gamla testamentets ord för helighet och härlighet är kabod, som betyder tyngd, vikt, betydelsefull, signifikant. Ordet beskriver hur Gud uppfattas imponerande, överväldigande för människan. Så det vi ber är: Gud, gör dig själv ännu tyngre i världens ögon! Poängen är nämligen att världen och tillvaron blir att lättviktigare ju mindre synlig Guds tyngd (härlighet och helighet) är. Man kunde tro att det är tvärtom — att vi blir tyngre ju större distans till Gud vi får, att vi erövrar tyngden genom att inte stå i skuggan av en Gud som får all ära. Men det är inte så. Vi blir lättviktiga utan Guds kabod. Hela tillvaron tappar i tyngd när vi vänder oss bort från Honom.
Namnet. Vi ber om att Guds rykte ska återupprättas i världen. Att han ska bli känd för den han är, inte den folk tror att han är. Kliv fram ur skuggorna av våra föreställningar och visa vem du verkligen är! Häri ligger också att påminna sig om att Gud inte kan användas hursomhelst. Brinnande busken: Jag är den jag är.
Lägg märke till att vi människor inte alls finns med i dagens bön. Vi åstadkommer inget. Det är inte vi som ska göra Guds namn helgat, utan h...

Fredrik Lignell
Adventstiden
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/2a-advent-guds-rike-ar-nara-ar875
Ps 85:9-14
Jes 35:1-10
Matt 13:31-34
Genom hela Gamla testamentet växer bilden fram av den kommande Messias. Messias/Kristus är samma sak på hebr/grekiska och betyder den smorde. I GT smörjer man en kung med olja, och den smorde är därför en kommande regent, kung.
Judarna väntar i generationer på den kommande kungen. Vi vet, med facit i hand, att de utvecklade bilder av den kommande regenten som så småningom stod i vägen för verkligheten. När Jesus från Nasaret träder fram och både ord och gärningar visar att han är den utlovade Messias, då har många svårt att se hur denne enkle snickarson, som flydde undan så snart de ville kröna honom till kung, kunde vara Kungen som skulle uppfylla det Gud lovat.
I Jesajatexten läser vi om en blommande öken, om kraftlösa armar som återfår sin styrka, om skälvande knän som återfår sin stadga. Blinda ögon öppnas, döva öron hör och den lame ska hoppa som en hjort. Förbränd mark skall bli till sjö, och sorg och suckan ska fly.
Vilka bilder av en upprättad tillvaro, en botad mänsklighet, en helad skapelse!
Hur ska detta kunna ske?
Jesaja beskriver vem som kommer på besök:
Jes 35:4
Han kommer själv. Det vi väntar på i advent är ankomsten, att himmelens Gud träder in i sin skapelse och rör vi världen.
Hans hämnd och vedergällning, vad är det? Gud hämnas på makterna genom att förnedra dem på det mest obegripliga sätt. Gud kommer själv, och han kommer i ödmjukhet och förnedring.
”När Gud spänner sin allsmäktiga muskel ser det inte ut som Rambo eller Terminator — det ser ut som Golgata!” (Greg Boyd)
Med Jesus bryter den nya tidsåldern in, och Paulus utbrister så småningom: ”Alla Guds löften har fått sitt ja genom honom!”
Men detta sker långsamt. Fröet som lagts i jorden heter Jesus Kristus. Han stoppades i en grav, och när fröet krossades började något spira. Guds rike inleds med Jesus Kristus, och döden blev till liv.
Advent är den lilla fastan, då hjärtat förbereds och kultiveras för att möta den kommande Konungen. Har han inte redan kommit? Jo, men riket som i evangelietexten beskrevs som ett frö som lagts i jorden har inte genomsyrat allt än. En dag kommer Jesus igen, och då ska de fullbordade löftena synas fullt ut. Då ska alla blinda ögon öppnas, och då ska varje lam människa hoppa som en hjort.
Fatta mod. Trösta varandra. Styrk de kraftlösa armarna. Tala med din själ. Konungen kommer. Du behöver inte vara rädd!
----------------------------
Frågor för samtal:
Vad vaknar i dig när du läser Jesaja kapitel 35? Finns det något särskilt du längtar efter av det som beskrivs där?
Guds rike beskrivs ofta som "redan nu, men ännu inte". Guds rike är redan här, och vi kan be om allt som beskrivs i dagens texter. Samtidigt är det inte här fullt ut förrän Jesus . Fundera tillsammans över hur vi kan hjälpa varandra att leva i den spänningen.

Fredrik Lignell
Adventstiden
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/1a-advent-jesus-varldens-ljus-ar93a
Vi tänder ett ljus i Advent. Vi hoppas att ljuset ska segra. Men inget av detta är knutet till en allmän optimism, och inte heller till helgkänsla och andakt eller ”tron på människan”. Nej, det är kopplat till de märkliga händelser kyrkan firar i Advent.
Advent betyder ankomst. Någon anländer:
Sedan talade Jesus till dem och sade: »Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.« Joh 8:12
När Israels folk vandrade i 40 år i öknen i Gamla testamentet fick de manna från himlen för att baka bröd av, de fick vatten ur en klippa, och en ljuspelare gick framför dem och berättade när de skulle gå, stanna och svänga av. De leddes av ljuset.
Nu påstår Jesus att han är alla de grejerna. Han är brödet som kommer ner från himlen, det levande vattnet som släcker vår djupaste törst och ljuset som leder oss, skänker hopp och berättar vart vi är på väg. Utan honom, påstår han, kan vi inte överleva och inte heller navigera.
Ljuset skingrar mörkret. Det är svårt att uppnå fullt mörker, då ljus har en enastående förmåga att tränga sig in. Minsta lilla ljus, så är det inte mörkt.
Ljuset fördriver rädslan. Mörkrädd. Mörkret i världen, mörkret i tillvaron och mörkret i din egen själ skrämmer. Du anar mörkret som griper omkring sig, och det gör dig mörkrädd.
Ljuset avslöjar skiten i hörnen. Plötsligt faller solljuset snett in i vardagsrummet, och det är inte så städat som man kan tro. Dammet syns, och fläckarna på fönstren blir smärtsamt tydliga. Många människor vågar inte låta Guds ljus falla på livet, för man vet inte vad som ska bli synligt. I Joh 3 säger Jesus:
”När ljuset kom in i världen, då älskade människorna mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar var onda. Den som gör det onda avskyr ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas.”
Men det är ett barmhärtigt ljus. Han önskar fördriva mörkret i världen, och också i våra egna liv.
Allt detta är sant om våra individuella situationer, men det är också sant också om den stora världen och tillvaron. Vi lever i en mörk tid. Klimathoten, de stora flyktingströmmarna, politisk instabilitet i världen, despoter som hotar att förgöra hela tillvaron, kärnvapentester och ett mörker som får många att tappa hoppet. Hur ska det sluta egentligen?
Jesus kallar sig för världens ljus. Utsagan i dagens text handlar inte endast om personligt välmående och psykisk balans. Jesus är på riktigt världens enda hopp. Varför tar inte Gud itu med ondskan? Varför finns det så mycket mörker i världen om Gud finns och är god? Jesus Kristus, världens ljus, ska en dag ta itu med ondskan. Att leva i tro är att envist lita på det. Att leva i tro är att luta sig med hela sin tyngd mot honom som ensam kan fördriva världens mörker.
"Den som följer mig ska inte vandra i mörkret...", sade Jesus. Han funkar dåligt som religiös krydda på ett i övrigt opåverkat liv. Jesus önskar koda våra val, hela vår självbild, vända vårt fokus och göra oss till de människor vi är skapade att vara.
Också du har gjort många erfarenheter av ljus, mening och glädje, oavsett vad du tror och tänker om Gud. Han har många gånger kommit dig till mötes, men det är inte säkert du förstått att det är han. Lyssna till dina erfarenheter av ljus, godhet och glädje och följ spåren. Gud har fyllt ditt hjärta med glädje och ljus, och han önskar bli centralfiguren i ditt liv.
-------------------------------
För samtal:
När bibeln påstår att "ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det", vad händer...

Fredrik Lignell
Möten
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/moten-del-1-aktenskapsbryterskan-ara26
Joh 7:53-8:11
Jesus utmanas i frågan om nåd och barmhärtighet kontra sanning och trohet mot Skriften. I en enda mening håller han samman detta: "Den av er som är utan synd kastar första stenen."
”Det värsta jag vet är människor som har så tjock hud att de står upp trots att de saknar ryggrad.” (Okänd)
Jesus ritar i marken, och möjligen handlar det om att flytta fokus från den utsatta kvinnan. Så småningom ritar han återigen på marken. När de skriftlärda betänker sin synd värnar han också dem. Han är den fullkomliga beskyddaren av människor.
Berättelsen slutar med att han uppmanar kvinnan: Gå och synda inte mer. Kanske det sker i en ton vi lätt missar. Jag är inte säker på att det är ett pekfinger som riktas mot henne, likt en sträng magister. Det Jesus säger är: Du är värd mer än detta. Förnedra dig inte mer. Säg nej. Stäng syndens härjningar i ditt liv. Jag dömer dig inte. Låt den erfarenheten av godhet och nåd ge dig värdigheten tillbaka och bli kraften till ett nytt liv.
Jesus blir varken ängsligt dömande eller ängsligt bekräftande. Han möter en människa där hon är, och han gör det med öppen blick, öppen hand och ett öppet hjärta. Vi som sett in i den öppna blicken och smakat på den godheten får nu en kallelse: Gå och gör likadant.
--------------------------------
För samtal:
Vad vaknar i er när ni ser hur Jesus handlar i dagens text? Blir ni glada, provocerade eller förvirrade? Vad tror ni reaktionen beror på?
Hur skulle en kristen gemenskap präglad av dagens text kunna se ut?
Finns det saker i vår församling eller i vår tradition som innebär särskilda risker utifrån dagens text?

Fredrik Lignell
Vi tror på den Helige Ande
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/vi-tror-pa-den-helige-ande-ledd-av-anden-arb85
Gal 5:13-26 (FB2015)
Vi har kallats till frihet. Ett centralt begrepp i skriften. ”Mottagarna har dragits in i Guds apokalyptiska fritagningsaktion genom Jesu korsfästelse.” (Kalle Carlstein)
Bakgrunden i Gal är att hedningar (icke-judar) kommit till tro. De så kallade judaisterna säger: ”Det är helt okej, men de måste nu gå in under de judiska identitetsmarkörerna omskärelse och matregler.” Paulus säger emot. Det blir jätteviktigt för honom att det inte händer, och hans poäng är att Jesus riskerar att komma i bakgrunden.
I Gamla Testamentet beskrivs lagen som en vandring, vilket motsvarar en livshållning, etik och moral. Paulus plockar upp detta och beskriver det nya livet.
Paulus beskriver egentligen inte två makter i oss som slåss mot varandra, utan snarare två tidsåldrar. Den gamla människan och den nya. Det nya livet, Andens liv, gör att jag inte kan göra vad som helst. Köttets gärningar är det gamla livet, ett gudlöst, gudsfrånvänt liv. Detta betyder inte att enstaka handlingar och misstag avslöjar att jag inte har med Gud att göra. Nej, det handlar snarare om att när jag sorterar mitt liv efter köttets ordning, då går jag en annan väg än Guds.
Kontrasten är Andens frukt. Notera att köttet har gärningar, men Anden har frukt. Här betonar Paulus att det nya livet inte presteras. Det är ett Andens verk i oss, och frukten är det som mognar fram i oss när Gud får verka.
Anden ges oss som ett led i Guds seger över ondskan. Världen är förslavad av Köttets makt, men i Jesus har Gud segrat över ondskan eller köttet. Nu har en frizon skapats, mitt i den mörka världen, och den frizonen heter församlingen — folket där Guds vilja förverkligas.
Både Köttet och Anden är makter som förkroppsligas i gemenskaper. Försök tänka utanför den individualistiska bilden av en kristen människa. Köttets vandring förstör relationer. Detta är inte kompatibelt med Guds rike, och det finns en varning för dom här. Det handlar inte om enstaka misstag, utan om ett liv präglat av detta.
Sedan kommer kontrasten. Andens frukt beskriver ett motsatt sätt att leva tillsammans. Här beskrivs en gemenskap formad efter korsets mönster. Mot sådant vänder sig inte lagen. Alltså: rädslan att hedningarna skulle balla ur är obefogad. Om de lever Andens liv och vandrar Andens väg kommer de att uppfylla det lagen pekade mot.
Låt oss då följa Anden (v 25). Återigen används en militärterm. Marschera i takt med Anden.
Vad ska vi höra i dagens text?
Anden förmår göra oss heliga. Paulus har en enorm tillit till Andens förmåga. När vi fylls, påverkas och behärskas av Guds Ande uppfyller vi lagens krav.
Det är inte kört. Du är inte utlämnad till köttet, utan Jesus har dragit in dig i det nya livet, och Anden möjliggör det livet i Guds kraft.
Det nya livet förpliktigar. Om man vandrar köttets väg behöver man inte förlåtelse, utan man behöver omvända sig.
Vandringen i Anden är kollektiv. Kom ihåg att allt detta sker i gemenskapen. Vi övar på att älska tillsammans, inte var för sig. Vi hjälper varandra att formas i enlighet med Andens liv och väg. Beskyddet från köttets gärningar finns i att vi tillsammans överlåter oss till vandringen i Anden.
För samtal:
Anden förmår göra oss heliga, hörde vi i dagens predikan. Vi hörde också att det inte är kört. Samtala om hur man kan finna hopp i sin vandring i dessa sanningar.
Vi talar ofta om omvändelsen som en enskild händelse när vi kom till tro, men vi behöver omvända oss gång på gång. Dela erfarenheter av när ni omvänt er efter att Gud manat er.
Hur kan ni hjälpa varandra ...