Fredrik Lignell
Vandringen
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/rastplatsen-ar54j
Mark 2:23-28
Jesus och lärjungarna sneddar genom ett sädesfält, och lärjungarna känner att de är lite hungriga. De river av några ax och stoppar sädeskornen i munnen. För fariséerna, som lutar sig mot en hel uppsättning detaljregler kring sabbatsbudet som uppstått över lång tid, är det ett tydligt lagbrott. Aha! Ni gör fel!
Människan, säger Jesus, är inte till för sabbaten, utan sabbaten är till för människan. Det var inte tänkt att budet om vila skulle skapa kramp, utan tvärtom att det skulle hjälpa. Vi skulle kunna läsa den här texten som att vilan därför inte är särdeles viktig, men det är inte vad Jesus säger.
Vilan är ett bud. Det verkar som att människan har så svårt för goda ordningar att vi måste ha ett bud, en befallning för att hamna rätt. Den enda dagen i veckan som har ett namn i den judiska och kristna traditionen är vilodagen. Sabbaten.
Bakgrunden är naturligtvis att Gud själv vilade på den sjunde dagen. (Människan trädde in på scenen när allt redan var klart. Första dagen i mänsklighetens historia var en vilodag.) Gud vilade inte för att han var trött — han kan inte bli det. Han vilade för att hjälpa oss, för att ge oss ett exempel. Om Gud kan ta en paus, då kan vi också det.
Vila är att göra något annat. I en tid då dagarna ser anmärkningsvärt likadana ut blir det viktigt att en dag i veckan odla vanor som handlar om att göra något annat.
Två perspektiv vi behöver få syn på för att kunna finna rastplatserna:
Gudsbilden
Vem tänker jag att Gud är? Har han problem med att jag njuter? Är han stressad över att jag en dag per vecka inte producerar något? Tror jag att han unnar mig ledigheten och vilan?
Självbilden
Är jag värd detta? Vilken är min plats i Guds stora plan? Vem bär vem, egentligen? Svara inte för snabbt på det. Teoretiskt är svaret enkelt, men vad berättar dina livsmönster och dina val för dig? Gång på gång påminner bibeltexterna oss om att vi är begränsade, och att Gud är obegränsad. Vi är dödliga. Minns att du är stoft.
Men vi vilar inte endast för vår egen skull, utan också för andras. I 2 Mos talas det om hur sabbaten är viktig för att tjänarinnan och oxen ska få vila.
Eugene Peterson: ”Genom sabbaten frikopplas andra människor från mig så att de kan ha med Gud att göra utan att jag petar och stör. Människor behöver vara fria från vår vägledning som alltid tenderar åt det manipulativa.”
Är du ledare, chef eller på annat sätt djupt involverad i andra människor? Din rastplats ger också dem en paus. Från dig.
För reflektion:
Människosonen är Herre över sabbaten. Har du talat med Honom om vad Han vill med dina rastplatser? Vad han tänker om dina ordningar? Har du bett honom om hjälp att få syn på vilka drivkrafter som regerar dig när det kommer till vila och återhämtning? Tänker och agerar du kristet i den frågan, eller är du en direkt avbild av vår tid? Att göra Jesus till herre över sabbaten är att bjuda in honom i det samtalet.
Fredrik Lignell
Vandringen
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/utrustningen-ar5b8
I Bibeln talas det gång på gång om vägar. Först i en ganska oreligiös mening, där ordet väg används såsom vi använder det i dagligt tal: En människas väg/vägval spelar roll.
Ps 1:1-2
Jes 53 — Vi gick alla vilse som får, var och en av oss ville vandra vår egen väg.
Jesus använder vägen, vandringen som en bild på hur våra liv utvecklas:
Matt 7:13-14
I den allra tidigaste kristna kyrkan kallade man inte sig själva för kyrkan, eller för kristna, utan för Vägen. Lukas skriver i Apg om Paulus, som fortfarande kallas Saul:
Saul, som ännu rasade av mordlust mot Herrens lärjungar, gick till översteprästen och bad att få med sig brev till synagogorna i Damaskus: om han fann några som hörde till Vägen, män eller kvinnor, skulle han få fängsla dem och föra dem till Jerusalem. (Apg 9:1-2)
Så småningom, när den hatiske Saul kommit till tro på Jesus och själv blivit en del av Vägens folk, står det:
I synagogan talade Paulus under tre månader öppet och fritt och sökte övertyga dem om Guds rike. Men en del av oemottagliga och ville inte tro utan smädade Vägen inför alla de närvarande. (Apg 19:8-9)
Så den dag vi blev döpta blev vi del av Vägens folk. Det berättar för oss att kristen tro inte så lätt låter sig boxas in. Vägen har med efterföljelse att göra. Vägen handlar om vart jag är på väg och vem jag håller på att bli, mer än exakt vad jag gör och vilka positioner jag har. I kyrkans sämre stunder har vi beskrivit kristen tro mer som en plats än som en väg, i väldigt fixerade termer. Som om kristen tro påminde om avtalen man scrollar igenom när man installerar något i datorn eller i telefonen. Allt handlar om att kryssa i ”godkänn” längst ner. Här öppnar sig något annat. Vi inbjuds till ett livslångt äventyr, till en relation präglad av godhet, skönhet, fantastisk utsikt, förundran, dödsskugga, kamp, uthållighetsprov, tröst, skavsår och blåsor på fötterna och ont i knäna.
En del hävdar att det är en enkel resa utan bekymmer, men den som vandrat på den ett tag vet att det inte är självklart. Andra menar att det mest är kamp och strid att gå den, men också det är endast halva sanningen.
Min ryggsäck och mina vandringsskor. Vid en tvådagarsvandring i somras mellan Alvastra och Vadstena via Omberg: Vidunderlig utsikt, god mat (att äta matsäck i naturen är helt oslagbart), en stig full av amiralfjärilar, säkert 50 stycken. Det finns något vilsamt i att vandra, efter några timmar är det nästan meditativt. Ett steg i taget, både hjärnan, kroppen och själen får hjälp med återhämtningen. Tystnaden, naturens ljud förvisso, men inga elektroniska pip, inga konstgjorda ljud.
Två dagars vandring eller en månads, man måste ändå planera somligt och få med sig rätt utrustning. Risken är alltid att man tar med för mycket, men det återkommer vi till så småningom.
Proviant.
Det går inte att vandra utan energi. Ska vi vara del av Vägen, Jesusfolket som drar fram genom världen, behöver vi höra hans röst. Inte nödvändigtvis analytiskt, utan vi behöver äta ordet.
Ps 119:103 — Vad ditt löfte är ljuvt för min gom, det smakar sötare än honung!
Matt 4:3-4
”Men jag förstår ju inte allt”. Man behöver inte ha 100 universitetspoäng i näringslära för att käka en middag. Man behöver inte ens läsa innehållsförteckningen på alla ingredienserna. Vad stoppar du i ryggsäcken som ger dig föda för själen? Vad finns det där som mättar?
Skyddsutrustning.
Ska man ut på en vandring blir väderprognosen extra intressant. Regnskydd, keps mot solen, solskyddsfaktor i nacken… Hur ser beskyddet ut för Vägens folk? Gemen...
Fredrik Lignell
Fristående predikningar
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/tacksamhet-ar4ha
Luk 17:11-19
En av de tio verkar tänka: Vänta nu. Vi kallade honom för mästare, och vi anade att han kunde hjälpa oss. Nu har han gjort det. Jag måste hitta honom!
Mannen faller ner vid Jesu fötter och visar sin tacksamhet.
Gud är alla goda gåvors givare, säger Bibeln. Ursprunget till all godhet och skönhet, alla välsignelser och allt tillfredsställande är Gud själv. Att vara en skapad människa är ett under. Att skapelsen fortsätter att finnas och fungera är ett dagligt mirakel. Jesus, hävdar Hebreerbrevet, bär upp allt med kraften i sitt ord (Hebr 1:3). Om han tog tillbaks sitt ord skulle inget finnas.
Planeterna skulle inte längre förhålla sig till varandra, solen skulle inte lysa, månen skulle inte samspela med jorden, fotosyntesen skulle inte funka, naturlagarna skulle sättas ur spel, inga barn skulle födas och ingen skulle kunna andas om inte Gud i Jesus Kristus höll uppe allt med sitt ord.
Att få syn på detta och sedan rikta sitt tack år rätt håll är avgörande för varje människa. De flesta av oss behöver öva vår blick och vårt hjärta.
Vad gör tacksamheten med oss människor?
Vi mår mentalt bättre. Forskare vid UCLA har visat att tacksamheten gör oss mer positiva till våra medmänniskor och minskar känsligheten för olika stressfaktorer.
Vi mår fysiskt bättre. Tacksamhet aktiverar hypotalamus i hjärnan, som reglerar en rad olika funktioner som kroppstemperatur, känslomässiga reaktioner, aptit och sömn.
Tacksamheten binder oss vid Jesus. Vad händer med den ende man som återvände till Jesus för att säga tack? Han är med om hur helandet griper om fler områden i livet. I stället för att ropa på Jesus på avstånd får han ett personligt möte med honom. Han får se Jesus i ögonen. Det är där och då hans liv binds vid Jesus från Nasaret.
Paradoxen är att det inte är den som faller ner vid Jesu fötter som krymper, utan de som inte gör det. Rikedomen tillfaller den tacksamme, den som kopplar sina välsignelser till Guds godhet, och som uttrycker sitt tack. Här vidgas hjärtat!
Hur övar man på att inte ta saker för givet, både i det egna livet och i församlingens gemensamma liv? Learning by doing. Börja tacka. Be Gud öppna dina ögon så du kan se. Avsluta dagen med en återblick där tacksamheten står i fokus. Tacka för allt från att solen gått upp, för människorna du har i din närhet, materiella välsignelser, relationen med Gud, goda mänskliga möten, att du får tillhöra församlingen, dop…
Ps 100
-----------------------
För samtal:
Dela erfarenheter med varandra av när tacksamheten odlats, och när den saknats. Vad lärde du dig? Hur påverkade det dig?
Hur kan vi, utan att bli flåsiga eller livsförnekande, hjälpa varandra växa i tacksamhet?
Fredrik Lignell
Jesus för världen
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/jesus-for-varlden-ar6a6
Apg 1:8
Vi får kraft att bli Jesu vittnen.
Hur börjar du och jag se med kärlek på vår omgivning, på vår samtid och på de människor som bor i Linköping? Anden vill hjälpa oss.
Hur ser vi vilka materiella, andliga, fysiska och känslomässiga behov som finns i vår stad och vår värld, och hur får vi kraft att åtminstone möta något av alla dessa? Anden vill hjälpa oss.
Låt oss ta det från början.
Anden kommer över Maria, och hon får nåden att bära Jesus i sitt eget liv.
Anden rör vid Symeon i templet så att han ser och förstår vem den lilla bebisen är.
Anden sänks ned över Jesus när han döps, och han hör Faderns röst: Detta är min älskade son.
Runt alla avgörande händelser i Jesu liv är Anden verksam. Jesus är Messias/Kristus — vilket betyder den smorde.
Apg 10:37-38
Smord med helig Ande och kraft.
Luk 4:18-19
Herrens Ande är över mig…
Glädjebud till de fattiga — hur ska det gå till? Anden vill hjälpa oss.
Befrielse för de fångna och syn för de blinda — det går väl inte? Anden vill hjälpa oss.
Att ge de förtryckta frihet — hur skulle det kunna gå till med så komplexa och destruktiva strukturer runtom i världen? Anden vill hjälpa oss.
Att förkunna ett nådens år från Herren mitt i hämndens, vedergällningens och krigens tidsålder? Anden vill hjälpa oss.
Detta sker inte i tungsinne eller kramp. Tvärtom. I Hebreerbrevets första kapitel beskrivs Jesus som "smord med glädjens olja". Det är Anden som hjälper mig med kraften, men också med glädjen.
Anden hjälper oss förstå att vi är älskade, att vi är Guds barn. Anden blir som en inre kraft — dynamis — som påminner oss om Guds godhet och liv. Men Anden påminner oss om att också alla andra är älskade och sökta av Honom. Anden gör mig inte navelskådande eller intern, utan hjälper mig få syn på världen utanför.
Varje kristen får kraft att bli Jesu vittnen till en värld som behöver Honom.
Inför cellgruppssamtalet:
Har ni varit med om hur Anden hjälper er med kraften, glädjen och perspektiven?
Be för varandra om Andens kraft och liv.
Inspelning från ett av seminarierna vid Församlingsdagen 2/10. Fredrik Lignell talar kring ämnet "Begränsa för att berika".
Obs! Pga. tekniska problem så finns ej Kristine Arapovic Lindetorp seminarie att lyssna till i efterhand.
Fredrik Lignell
Tro tillsammans
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/dod-och-uppstanden-med-kristus-om-dopet-arbg1
Kol 2:6-15
Bakgrunden är att de kristna i Kolossai glidit bort från ett liv med Jesus i centrum.
Paulus hjälper dem (och oss) att se storheten i Jesus: I Honom, i Jesus Kristus, har hela Guds fullhet ”förkroppsligats och tagit sin boning”. Skaparen, som är välsignad i evighet, den store Jag Är har fullt ut bosatt sig i snickarsonen från Nasaret. Den som besökt planeten Jorden är ”alla konungarnas konung och alla herrars herre, som ensam är odödlig, som bor i ett ljus som ingen kan nalkas, han som ingen människa har sett eller kan se”.
Sedan kopplar han deras Jesusrelation till dopet. Han jämför dopet med omskärelsen. I GT utväljer Gud ett folk, och tecknet på tillhörigheten är att små pojkar omskars. De går runt resten av livet med en ständig påminnelse om vilka de är.
Det var i dopet vi förenades med Jesus Kristus. Dels relationellt, men vi fogades också in i kosmos största berättelse, den om död och uppståndelse.
Det är som att vi i dopet föregår vår egen död. När människan dör upphör gamla bindningar och skulder. Det går inte att få tag på den som är död för att få igen något eller anklaga denne för något. En dödsdom ställer alla tidigare lojaliteter och band på ända.
Vad är det som dör i dopet? Paulus talar om den syndiga kroppen, men det ska inte förstås som distansering till det kroppsliga. Han använder ett bildspråk som handlar om den gamla tillvaron och det nya livet. I dopet ställer jag mig under den enda kraft som på allvar förmår bryta makterna som äger mitt liv. Stoltheten, högmodet, rädslan, missbruken, girigheten och hatet, maktbegäret och den ständiga önskan att härska över andra bryts i dopet. Det är det som dör. Inte som i att jag blir syndfri, men Guds dom över synden går också över mitt liv. Jag erkänner mig skyldig, döms och blir delaktig i Jesu död. Vi dör med Honom.
Men dopet är också en uppståndelse. När vi döps och dör med Kristus uppstår vi till ett nytt liv. Det finns nu ingen fördömelse, då kopplingen mellan synd och död upphört. Vi har dött med Kristus för att leva med Honom!
Vi behöver dagligen påminna oss om vårt dop och leva i det. Jesus kallar det för att varje dag ta sitt kors på och följa Honom. Där finns friheten att resa sig, ta sin säng och gå. Där kan vi lyssna till Jesus som stillar stormen, som är den gode herden som leder oss till vila, beskydd och lek.
Slutligen: Vi döps in i den världsvida kyrkan, uttryckt i den lokala gemenskapen.
Genom dopet inleds äventyret att tro tillsammans, till dess han kommer.
För samtal:
Ge exempel på hur ni genom dopet kan påminna er, likt de omskurna i Gamla testamentet, om att ni nu tillhör en annan Herre.
Hur kan ni hjälpa varandra att "leva i ert dop"?