Undervisning med Fredrik Lignell, 310 avsnitt

Fredrik Lignell
Fristående predikningar
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/gor-plats-for-gud-ar6a1
Matt 18:20
Detta är ingen matematikövning, utan ett löfte som har med liv i gemenskap att göra. Den Treenige Guden är gemenskap i sig själv. Gud är en, men inte ensam. Människors gemenskap är därför en avbild av den himmelska. Hur liten en folksamling än är finns Jesus mitt i när man samlas i Hans namn.
Det finns ett särskilt löfte kopplat till att gemensamt söka Jesus.
Apg 2:41-47
I templet och i hemmen — huvudgudstjänsten och cellgruppen. Märk hur central den gemensamma bönen är. Både skriftläsning och bön var främst en kollektiv händelse i urkyrkan.
De ber fasta, skrivna böner på fasta tider, och de ber fria, spontana böner när stunden kräver det. Häri finns ingen motsättning, utan båda behövs.
De ber ensamma och de ber tillsammans.
Hur gör man plats för Gud?
Hela tillvaron är Guds. Himlen är Hans tron, och jorden Hans fotpall. Har någon getts plats är det vi. Samtidigt äger människan makt att säga nej till Gud. Gud tvingar sig inte på, och han manipulerar ingen som inte vill.
Att göra plats för Gud kan då handla om att visa sitt beroende. Vi ber för vi klarar oss inte själva. Bönen påminner om att människans makt är starkt begränsad. Vi kan göra mycket, och somligt ansvar faller på oss, men i stort är det Gud som råder, som bär världen och mänskligheten i sin kupade hand. Vi behöver tala med Honom, lyssna på Honom och umgås med Honom.
Vad händer i bönen?
Joh 17:3
1 Kor 1:9
I en relation går samtalet åt båda håll. Vi talar med Gud i bönen, men vi lyssnar också. Vem är Han? Vad vill Han med världen, med nöden, med människors längtan och med mitt eget liv? Kan våra liv beröras av Hans verklighet ännu mer?
Fil 3:10-12
Paulus griper efter Jesus som redan fått honom i sitt grepp. Här finns något som har med bönens innersta hemlighet att göra: Gud låter sig gripas, trots styrkeförhållandena, trots våra begränsningar. Han låter sig finnas.
Men är det inte tröttsamt att be? Hur ska man orka? Det är här den gemensamma bönen kommer in.
I 2 Mos 17 håller Mose håller upp sina händer inför Gud, och folket når framgång. Så småningom tröttnar Mose, och armarna sjunker. Då sätter de honom på en sten, och Aron och Hur står på varsin sida och håller upp Mose händer. Tydligare kan inte den gemensamma bönen gestaltas.
Under kommande bönevecka söker vi Guds tilltal, vi vädjar om hjälp, vi tackar och tillber, vi håller upp varandras händer så vi orkar vara uthålliga, och vi söker Hans ansikte tillsammans. Ibland är vi många, ibland två eller tre. Då är Jesus i vår mitt!
-----------------------
För samtal:
Dela med varandra vad det inneburit att tro, be och lyssna till Ordet tillsammans med andra.
Har bönen förändrats över tid i ditt/era liv? Vad tror ni det beror på?
I predikan talades det om att också vara tyst med Gud. Har ni erfarenhet av det? Dela med varandra hur det var.

Fredrik Lignell
Fristående predikningar
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/stjarntydarna-herodes-och-kungen-i-krubban-arcge
Matt 2:1-12
Jesus kommer underifrån, från utsidan, från marginalen. Han föds i utsatthet på nuvarande Västbanken, i Betlehem, senast år 4 f Kr.
Gud träder in i en plats och i en tid. Det är ingen tanke som besöker oss, ingen god idé eller lära, utan en person. Gud får kropp och landar i historien, mitt i berättelsen om människan.
=== Stjärntydarna ===
Vi vet inte hur många de var. Det är de tre olika gåvorna guld, rökelse och myrra som gjort att vi tänkt tre, men det är inget vi har en aning om.
Profeten Hosea förutsäger på 800-talet f Kr hur folket ska bestå av andra än endast judar. (Samma text citeras av Paulus i Rom 9). I Matteus inledning ser vi en liten hint av vad som ska komma: Gud kallar människor på ett sätt de kan förstå för att de ska falla ner inför Jesus i tillbedjan.
Rom 9:23-26
Gud leder stjärntydarna till den nyfödde Jesus med hjälp av deras hedniska riter och erfarenheter. Jesus är Vägen, och ingen annan frälsning finns än hos Honom. Men Gud verkar dra i folk lite som Han vill, och framförallt utifrån vad de har med sig för förutsättningar att upptäcka Honom. Vår tvärsäkerhet kring hur Gud verkar i människors liv får sig en törn i berättelsen om männen från öster. Gud talar till några flummiga New Age-snubbar och använder sig av deras tveksamma metoder för att föra dem till Jesus.
=== De skriftlärda ===
Om nu ledarna i Jerusalem hade koll på texterna och löftena, varför tog inte de sig till Betlehem? Det är tio km emellan, men varken Herodes eller de religiösa ledarna med full kunskap om GT:s profetiska skrifter begav sig dit. Är de slöa, har längtan i dem dött? Löftet om Messias hade funnits i många hundra år. Var de avmätta och avtrubbade? V 3. Herodes rädsla verkar ha smittat av sig. Märk hur den ständigt gör det.
Översteprästerna och de skriftlärda är helt på det klara med att kungen ska födas i Betlehem (brödhuset). De citerar profeten Mika, och Matteus tar sig friheter. Den minsta staden, obetydlig och oansenlig, blir i Matteus omskrivning inte längre obetydlig. Kungen har fötts i Betlehem, och platsens betydelse ”levlar upp”.
=== Herodes ===
Herodes blir inte maktfullkomlig och våldsam i samband med Jesu födelse, utan har varit det länge. I maktkampen om tronen har han låtit mörda sina tre egna söner, och kejsar Augustus har en gång sagt: ”Det är bättre att vara Herodes gris än hans son.”
Han är orolig över nyheten om en kung. För honom är inte en Messias goda nyheter, då han önskar fortsätta regera utan störningsmoment.
Matteus refererar till kung Herodes tills Skrifterna citerats och det blir tydligt vem som fötts. Efter det kallas han endast Herodes. I Matteus världsbild är det nu en annan som är Kung.
=== Kungen i krubban ===
Matteus hjälper oss att se: Den som fötts i krubban i Betlehem är Guds Son, Kungars Kung, den som ska vända världens öde rätt. Gud kommer till världen i utsatthet och maktlöshet, medan Herodes regerar med våld och maktfullkomlighet. Guds Messias, född som en liten bebis utan plats i härbärget, blir flyktingbarn i norra Afrika.
Här framträder två kungar, och två olika gensvar:
Kungen i krubban och Herodes på sin tron.
De skriftlärda som borde stått först i kön att tillbe Messias och de osannolika stjärntydarna från österlandet som inte visste något om löftena och Guds utlovade Kung.
Kungen som fötts i krubban ska så småningom ställas inför världens största supermakt, representerad av Pontius Pilatus. Hans soldater blir de första sedan...

Fredrik Lignell
Genomsyrad
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/ni-ar-brev-som-alla-kan-lasa-ar8gj
2 Kor 3:1-6
Hela 2 Kor är ett svar på kritiken mot Paulus. Hans tjänst ifrågasätts, främst på grund av hans otidsenliga svaghet. Han talar om rekommendationsbrev, men annorlunda sådana: Det enda som kan stryka under hans tjänst och budskap är de människor han betjänat. Vad har hänt i deras liv? Budskapet om den korsfäste och uppståndne Jesus har burit frukt!
Paulus jämför de två förbunden:
Inte med bläck, utan med den levande Gudens Ande.
Inte på tavlor av sten, utan i era hjärtan.
I Gamla testamentet ges lagen på Sinai berg. När Mose återvänder från berget har folket gjutit en kalv av guld som de dansar kring — en typisk avgudabild bland de omgivande folken. Katastrofen slutar med att 3.000 personer i Israels läger dör, nedsablade av leviterna.
Att Gud givit lagen på Sinai berg firas av judarna på pingsthögtiden. Det är då man minns att Gud har talat, att hans vilja förmedlats genom lagtavlorna. Så runt år 30 e Kr firar judarna pingsthögtiden i vanlig ordning, till minne av Sinai berg och tavlorna. Anden faller över de församlade, dessa människor som har varit med om att Jesus uppstått från de döda och stigit in i himlen. Nu är de samlade till bön om Helig Ande enligt Jesu uppmaning och löfte, och så smäller det till. Dånet från himlen påminner om när Mose fick stentavlorna. Elden från himlen likaså. Men nu blixtrar det inte uppe på berget där Mose står, utan nu stannar elden på kristna som söker Gud och längtar efter Anden. Petrus predikar, och 3000 personer kommer till tro och låter döpa sig.
När Lagen gavs i det gamla förbundet, då dog 3000 människor. Här får 3000 personer nytt liv.
Lagens bokstav, skriven på stentavlor, är förvisso god och ett uttryck för Guds vilja, men den förmår inte föra människor ända fram. Den kan inte få oss att bli Jesuslika, utan är begränsad.
Men nu har Anden skrivit i deras hjärtan, och något sker som inte förut kunde ske. Guds vilja flyttar in i människan, Guds kraft till förändring och förvandling bor numer i den kristna kyrkan, i de troende själva.
Profeterna har ju förutspått detta.
Jer 31:31-34
Löftet om att lagen ska flytta in uppfylls när Anden ges. Lagen, som tidigare var en börda att bära på ryggen, blir nu en kraft i vårt inre.
Så Paulus talar om de kristna i Korinth som Kristusbrev. De läser inte brev, utan de är brev. Gud själv har skrivit sitt evangelium i deras liv, och i våra. När vi kommer till tro och tar emot Anden börjar ett nytt liv, och Gud själv inleder processen att göra oss Jesuslika.
Bokstaven dödar. Detta bibelställe har ibland används som om det bara är att gå på känsla och inte bry sig så mycket om läran. Fel. Det är inte heller så att i GT var heligheten viktig, men inte nu. Nej, frågan är hur vi blir ett heligt folk. Det sker inte genom att Gud skriver en stentavla, sätter den på väggen och säger: Lyd eller dö!
Anden flyttar in i den vilsna, gudlösa, hemlösa och syndiga människan och börjar sakta genomsyra henne med sig själv. Vi blir Guds heliga, inte för att vi skärper oss, utan för att han fyller oss med sin Ande! Hans godhet drabbar oss utan att vi förtjänat det. Då blir vi brev som läses av världen!
Förvandlingen sker, som Karin var inne på förra veckan, genom goda vanor. Vi utsätter oss för Herrens härlighet varje gång vi öppnar en Bibel, ber en bön, firar gudstjänst med andra, bryter brödet vid nattvarden, lovsjunger… Sakta men säkert skrivs Herrens härlighet i våra liv, sprider sitt ljus och vi blir brev till världen om vad Gud kan göra med vanligt folk.
-----------------------------
För samtal:
I d...

Fredrik Lignell
Genomsyrad
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/nar-var-godhet-pekar-pa-gud-ar8f4
Att följa Jesus eller stå under Andens befäl är olika sätt att uttrycka samma sak. Det är Anden som hjälper oss följa, det är Anden som gör oss kristna. Anden lämnar oss inte i sticket där vi ska försöka bli som Jesus i egen kraft. När kyrkan inleder vandringen för att börja likna Jesus förses vi med Gud själv.
På sätt och vis kan man säga att det där genomsyrandet sker i två steg:
Det första handlar om Anden i församlingen. I takt med att Anden genomsyrar vår gemenskap händer det som beskrivs i Gal 5. Det är detta bibeln kallar för helgelse. Vi är satta på en väg, en vandring mot allt större Jesuslikhet, både som individer och som gemenskap.
Det andra handlar om himmelriket i världen. När Anden påverkar församlingen allt mer börjar Guds folk, under Andens befäl, genomsyra världen med Andens frukt.
Matt 5:14-16
Världens ljus. I Joh 8:12 kallar Jesus sig själv för samma sak. Hur hänger det ihop? Är det vi eller är det Jesus som är ljuset i världen? Djupast är det naturligtvis Han, men Hans ljus reflekteras i oss, och också vi lyser upp världen! Inte kaxigt eller självupptaget, utan utifrån en ödmjuk insikt om att Anden bor i oss.
Era gärningar skapar uppmärksamhet. Inte nödvändigtvis för att de är spektakulära, utan för att de bär en annan doft, en annan smak. Gärningarna kommer som en direkt konsekvens av att Gud rört vid våra liv, att vi ställt oss under hans ledarskap och herravälde. De imponerar inte på Gud, utan har för avsikt att väcka människors intresse för Honom, Hans godhet och nåd.
Kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning. (Gal 5). Frukten handlar om smak, doft och mättnad. Vad doftar det i närheten av en gemenskap som står under Andens befäl? Här finns något omisskännligt gott.
Er fader i himlen. Jesus bjuder in oss i Treenighetens dans. Sonen, själv Gud och alltid nära Fadern (Joh 1), säger att också vi lärjungar har Gud till Fader! De goda gärningarna får oss att påminna om Fadern. Jfr tidigare i Bergspredikan: Saliga de som stiftar fred, de ska kallas Guds söner (Matt 5:9). Att ha Gud till Fader handlar om barnaskap, men också om att alltmer påminna om Fadern.
Men allt detta är svårt. Kyrkans historia har inte alltid märkts av Andens frukt. Vilka fallgropar finns här?
Resignation och uppgivenhet. "Det är ingen idé, för det funkar ju ändå inte." Modlösheten kommer från demonerna. Att det inte spelar någon roll är en viskning som aldrig kommer från Anden.
Oärlighet och hyckleri. Eftersom vi inte riktigt lyckas med godheten, eftersom vi i alltför stor utsträckning är präglade av en värld utan Gud, är det bättre att fejka. Det är detta Jesus främst kritiserar fariséerna för: de är hycklare som tvättar utsidan, men inte förvandlas på djupet.
Så hur liknar vi alltmer Jesus? Hur blir vi ljus som lyser för världen genom våra goda gärningar? Hur smakar det Helig Ande om våra attityder och relationer?
Återblick på dagen. En god vana som kan hjälpa är att dagligen tala så ärligt jag kan med Jesus om frukten i mitt liv — om kärleken, glädjen, friden, tålamodet, vänligheten, godheten, troheten, mildheten, självbehärskningen. Både när den finns och när den saknas. Vad finns det att vattna? Vad brast? Hur kan jag öppna mig ännu tydligare för Andens ledning och herravälde i mitt liv?
-----------------------------
För samtal:
Hur kan vi hjälpa varandra att inte tappa modet i kampen mot de destruktiva krafterna i våra liv och i världen?
Hur tror ni hyckleriet motverkas bäst i vår gemenskap? Finns det något motgift?
-------...

Fredrik Lignell
Genomsyrad
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/manniskors-langtan-efter-godhet-ara3b
Gud är god, påstår vi med rätta. I så fall är varje uttryck för godhet en påminnelse om att han finns. Ibland får vi syn på godheten på oväntade ställen. Gud har lagt en längtan efter godhet i människornas hjärtan.
1 Mos 1:20-31
“Gud såg att det var gott.” Tillvaron, skapelsen, människan är i grunden god. Guds godhet har blåsts in i hela tillvaron, och djupast, under alla konflikter och krig, själviskhet och gängvåld, socioekonomisk ojämlikhet, girighet och själviskhet finns ett budskap i skapelseberättelsen: Gud såg att det var mycket gott.
Längtan efter godhet är nedlagd i oss som en brist, och när vi stöter på godhet slår det an något djupt i vårt inre. Längtan retas hos oss och blir en påminnelse om en skada i ämnesomsättningen, en brist som drabbar oss i alla våra relationer.
Ps 23:6
Guds godhet är det vi lever av. Världen är full av godhet. Varje generös gest, hjälpsam gärning, osjälvisk attityd vittnar om det 1 Mos inskärper: Världen är skapad av en rakt igenom god Gud, och det märks. Godheten följer både troende och icke-troende som en kallelse, en lockelse, som något vi vid vissa tillfällen får syn på och anar att vi saknar eller längtar efter.
Men krig och konflikter, sönderbombade hem, sönderbombade liv, sönderbombade små barn får oss alla att misströsta.
Det är som att godheten, friden, vänligheten ständigt får stryka på foten. I politiska debatter talas det om ”godhetsapostlar och godhetsknarkare”. Till och med kristna kan uttrycka sig raljant över godheten, vilket är både sorgligt och märkligt. Godheten är en av Guds egenskaper, och dessutom något varje lärjunge inbjuds att sträcka sig efter.
Men vad är godhet egentligen? Den bär Jesu Kristi ansikte. Aldrig har godheten gestaltats så som i hans liv, död och uppståndelse.
Det är ju detta vi också säger i relation till Andens frukt. Det handlar om att bli som Jesus.
Gal 5:22-23
Vi återkommer gång på gång i vår serie till Paulus undervisning om köttets gärningar och Andens frukt. Det är noterbart i texten att den är så djupt relationell. Den står i plural. Köttets gärningar inträffar främst i gemenskaper, och detsamma gäller Andens frukt.
Dorothy Day, en kristen aktivist som ägnade sitt liv åt att hjälpa fattiga — en viktig profetröst i 1900-talets västvärld — säger om sig själv att hon kämpar för ”ett samhälle där det är enklare att vara god.”
------------------------
För samtal:
Vad betyder det för synen på oss själva, på varandra och på skapelsen att Gud skapade och såg att det var gott?
När ni hör att Guds godhet och nåd följer oss alla våra livsdagar, vad tänker ni då? Vad kan vi höra för löfte i det, och vad blir vi inte lovade?
Fundera tillsammans på hur godhet kan yttra sig i en gemenskap, och hur den kan smitta en värld märkt av konflikter, ondska och mörker.
Aktivisten Dorothy Day, som arbetade för bättre villkor för fattiga och var en profilerad fredsaktivist, påstod i dagens predikan att man kan kämpa för "ett samhälle där det är enklare att vara god". Hur skulle en sådan kamp kunna se ut?

Fredrik Lignell
Genomsyrad
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/himmelriket-ar-som-en-surdeg-ar94h
Matt 13:31-33
Kvinnan tar sin surdeg och blandar in den i mjölet. Tre mått är löjligt mycket. Det motsvarar 40 liter! Det stora genomsyras av det lilla. Kanske inte alltid volymmässigt, men kvalitativt.
Men vad är det som ska genomsyra världen då?
Gal 5:13-26 (SFB15)
Ofta när vi läser Bibeln har vi, givet hur vi är formade, ett extremt individualistiskt perspektiv, alltså vi läser i jag-form. Hur kan jag bli en mer tålmodig, mindre stridslysten människa? Bra spår, och alldeles nödvändigt. Men något händer när vi glömmer att kristen tro hela tiden är plural, kollektiv, något vi gör ihop med andra.
I dagens text står ordet tillsammans fem gånger.
Köttets gärningar är det gamla livet, ett gudlöst, gudsfrånvänt liv. Detta betyder inte att enstaka handlingar och misstag avslöjar att vi inte har med Gud att göra. Nej, det handlar snarare om en vandring, att leva efter köttets gärningar. När vi sorterar våra liv efter köttets ordning, då går vi en annan väg än Guds.
Kontrasten är Andens frukt.
Om vi nu skulle lägga de här två texterna jämte varandra, vad händer då? Jesu tal om surdegen, om Guds rike som vidrör och förvandlar allt den kommer i kontakt med, handlar om ett nytt sätt att leva.
v 22-23 är exceptionellt kraftfulla! Här beskrivs inget försiktigt och slätstruket, utan ett radikalt alternativ till en värld i konflikter, krig, terror och polarisering.
Vi anar, utifrån liknelserna om Guds rike, att den enkla förkunnelsen om Jesus, vittnesbördet om att Han finns, relationerna präglade av tålamod, glädje och godhet äger förmågan att långsamt prägla ett samhälle, likt surdegen som så småningom genomsyrar hela degen.
Så vad är grejen i dagens predikan? Att börja likna Jesus i sina relationer, främst till oss andra i församlingen, är inte en trivselfråga (åtminstone inte endast), utan en fråga om att sakta genomsyra världen med godhet. Världen har väl aldrig varit i sådant behov av kärlek, glädje, frid, tålamod… Vi störtar världens makter genom att bli som Jesus!
--------------------------------------------------
För samtal:
I dagens predikan sades det att både köttets gärningar och Andens frukt levs ut i gemenskaper. Finns det en risk att vi blir för individualistiska när vi tänker trons vandring? Utveckla hur ni tänker.
Vad skulle hända med vår omvärld om vi tydligare märktes av Jesu attityder i mötet med varandra och andra?
Associera tillsammans kring orden som beskriver Andens frukt. Vad tänker du om orden kärlek, glädje, frid....? Det sades i dagens predikan att dessa äger förmågan att störta världens makter. Är det så vi tänker, eller är det en ny tanke?
Hur kan vi hjälpa varandra att växa på dessa områden? Vad krävs för att Andens frukt ska utvecklas i våra liv och i våra gemenskaper?