Undervisning med Fredrik Lignell, 310 avsnitt

Fredrik Lignell
Fristående predikningar
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/nad-och-frid-ar54g
1 Kor 1:1-3
”Nåd och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.” Kanske har Paulus själv formulerat den här hälsningen, garanterat inspirerad av den aronitiska välsignelsen. Judarna hälsade varandra med Guds välsignelse och välgång. Paulus gör detsamma, men kopplar Guds godhet, frid och nåd till Jesus Kristus.
Noterbart: Paulus vet om alla problem i Korint, men hälsar dem ändå som Guds heliga och med nåd och frid. Helig är ett klurigt ord. ”Värst vad du verkar helig.” Snarare satt åt sidan, sparad för Guds speciella avsikter.
Det är nåden som djupast definierar vilka vi är. Gud har kallat oss genom sin nåd, och han har ropat sin nåd över våra liv. Det är genom Guds nåd vi är skapade, sökta, räddade, sända i tjänst… En dag ska nåden vara det enda vi kan åberopa.
Den där nåden är motgiftet i tillvaron. Istället för hämnd — nåd. Istället för våld — nåd. Istället för prestationsångest och spända axlar — nåd. Istället för att ta sig fram med vassa armbågar och vara utlämnad åt sin egen street smartness — nåden kallar och utrustar oss. Istället för lagiskhet där jag aldrig är bättre än mitt senaste beslut, dagens disciplin eller de goda gärningar jag eventuellt kan visa upp — nåden formar och fostrar oss till att bli alltmer lika Jesus.
I en tid av extrem ansträngning: Bra jobb, ekonomi, semestrar, ungar, äktenskap, kärleksliv, hälsa, renoverat hus, stor dos träning på gymmet… Vår tid är ansträngande, och det vill till att orka med.
Genom Guds nåd är jag vad jag är. (1 Kor 15:10)
Nåd och frid. Vad är frid? Inte nödvändigtvis avsaknad av ljud. Detta är något som går djupare. Återigen: Paulus hämtar återigen näring till sitt språk från GT. Frid (Shalom) handlar om upprättade relationer i alla led:
Vi stod utanför
Du försonade oss med Dig (Kol 1:22)
Vi var bortvända
Du låter oss träda fram inför Dig (Kol 1:22)
Vi var döda
Du gjorde oss levande med Kristus (Kol 2:13)
Skulden anklagade oss
Du utplånade den på korset (Kol 2:14)
Makterna ansatte oss
Du triumferade över dem i Kristus (Kol 2:15)
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid. Vi lever i en ansiktslös tid. På ett sätt är allas fejs mer publicerade än någonsin, men vi ser varandra allt mindre. Verkliga möten som tidigare ägt rum många gånger dagligen rationaliseras bort.
Men Gud vänder sitt ansikte till människan. Hur då? Han gör det främst genom att komma till världen som en ödmjuk snickare från Nasaret. Det är Jesus Kristus som ger Gud ett ansikte som mänskligheten kan titta på. Denne Jesus delar människans villkor och binder samman Guds värld med vår på ett förunderligt sätt. Det är hos honom den där nåden finns som gör att jag kan få ett nytt liv, en ny start, en ny chans. Det är på grund av Jesus från Nasaret som jag kan erfara frid.
Så hur gensvarar man på så mycket generositet och godhet? Man vänder om. Det liv som tidigare levts utan Gud överges, och man börjar orientera sitt liv runt Jesus från Nasaret. Omdirigera ditt liv så att det på djupet präglas av en större verklighet än Netflix, i-Huset och sociala medier.
Gud har något större för dig, Han vill sluta fred med dig, ge dig frid (Shalom) och ställa dig framför Honom, du som förut var bortvänd. Göra dig levande som förut var död. Han har utplånat din skuld och triumferat över de makter som ständigt försöker förslava oss människor.
Nu står Gud med öppna händer. Han vill välsigna dig och bevara dig, han har i Jesus Kristus vänt sitt ansikte till dig, och hans avsikt är at...

Fredrik Lignell
Gud flyttar in
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/gud-flyttar-in-del-5-verka-ar89c
Matt 12:22-30
Jesus gör, sin vana trogen, gott mot folk. Mannen som varit både blind och stum får synen och talet tillbaka. Efter att ha blivit ifrågasatt ställer Jesus retoriska frågor: Djävulen driver väl inte ut Djävulen? Och så säger han: ”Men om det är med Guds Ande jag driver ut demonerna, då har Guds rike nått er.”
I Andens kraft gör Jesus under, i Andens kraft blir människor helade, befriade och får ett gott liv som gåva.
Det är som att Jesus står mitt i en galen, gudlös och förvirrad värld och demonstrerar något nytt. Det bryter in något som inte förut funnits, och det får till följd att blinda börjar se, att stumma börjar tala, att bundna smakar på frihet.
Apg 1:4-8
Andens dragning är en dragning ut ur vår självupptagenhet, den har med den omgivande världen att göra. Jesus lovar att Anden ska göra oss till vittnen Det är Anden som rustar oss för att finnas i världen och smitta den med Guds liv.
Enligt Paulus lever vi i två tidsåldrar samtidigt: Den nuvarande, präglad av synd, död och en massa andra saker, samt den kommande tidsåldern, präglad av liv, rättfärdighet och helande. Den kommande tidsåldern har brutit in i och med Jesus, och nu lever vi i mellanrummet, i en tillvaro präglad av båda tidsåldrarna. Det är därför möjligt att be och söka Guds Rike, mitt i en värld präglad av gudlöshet.
En bild av Guds rike mellan de två tidsåldrarna hittar du HÄR.
Paulus beskriver en mångfald av gåvor, tjänster och verksamheter i församlingen.
Ordet nådegåvor betyder precis vad det säger; en gåva av nåd och ordet har egentligen att göra med allt det Gud ger. Bibeln verkar inte skilja på gåvor som är av det övernaturliga slaget eller mer naturliga begåvningar. Betoningen ligger helt enkelt på att vi fått olika saker av Gud – av nåd, dvs oförtjänt.
Andens gåvor
Nådegåvorna är givna av nåd
Varje troende har minst en nådegåva (1 Petr 4:10)
Nådegåvor ärar Gud och bygger upp andra (1 Petr 4:10-11)
Ingen kristen har alla nådegåvorna (1 Kor 12:28-30)
Det finns ingen nådegåva som alla kristna har (1 Kor 12:29-30)
Att ha fått en gåva innebär ett förvaltaransvar (1 Petr. 4:10; Matt. 25:14-30)
Gåvor kan övas upp (Matt 25:14-30)
Man kan be Gud om en gåva man ännu inte har. (1 Kor 14:1)
Nådegåvan ger mer energi än den tar.
Andens gåvor gör dig inte konstig, utan mer dig själv.
På tal om bilden av att vi lever i två tider samtidigt, i mellanrummet: Att tjäna Gud, verka i Andens kraft, innebär att vi anförtros med himlens kraft och härlighet för att smitta nuvarande tidsålder med den kommande.
----------------------
För samtal:
I predikan pratades det om att den längtan jag har kan innebära en inbjudan till något Gud vill jag ska sträcka mig efter. Samtala med varandra om hur den längtan kan se ut i era liv.
Ett av påståendena kring Andens gåvor var att man kan be om en gåva man önskar fungera i. Om det känns bekvämt: Nämn en sådan längtan och be att Gud ger gåvan.
Finns det exempel hos er på hur en gåva har falnat, glömts bort eller av andra skäl ställts undan?

Fredrik Lignell
Gud flyttar in
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/gud-flyttar-in-del-4-be-ar7cc
Rom 8:18-27 (SFB15):
Jag menar att den här tidens lidanden inte kan jämföras med den härlighet som ska uppenbaras och bli vår. Själva skapelsen väntar och längtar efter att Guds barn ska uppenbaras. Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om att även skapelsen ska befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet. Vi vet att hela skapelsen gemensamt fortfarande suckar och våndas. Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som förstlingsfrukt suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning.
I hoppet är vi frälsta. Men ett hopp som man ser uppfyllt är inte längre något hopp. Vem hoppas på det han redan ser? Men om vi hoppas på det vi inte ser, så väntar vi uthålligt.
Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Vi vet inte vad vi borde be om, men Anden själv vädjar för oss med suckar utan ord. Och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill.
Är det inte ett ganska skönt konstaterande ändå för alla som kan få ett visst mått av kramp i bönen: Vi vet inte hur vi ska be. Det är här Anden vill hjälpa oss. Anden drar in oss i gemenskapen med Gud, gör det möjligt för människan att erfara, höra, ledas av, och att be till himmelens Gud. Vi får kontakt med Gud tack vare Anden.
Att förenas med Gud är inte endast en framtidsdröm, utan Anden drar in oss i den föreningen redan nu. Vi börjar helt enkelt delta i det treeniga livet i himlen. Vi står inför Fadern, förenade med Kristus, genom Anden.
I bönen ansluter vi till en redan pågående konversation. Den Treenige Guden — relation i sig själv — drar genom Andens maningar och inbjudan in oss i den dans som ständigt pågår i Gud.
Det är genom att be vi uttrycker vårt beroende av Gud. I bönen föreställer vi oss den kommande världen, och vi protesterar mot den nuvarande. Vi påminner oss om att Guds kommande värld, Hans upprättelse och helande, är på riktigt. Och vi knäböjer för att världen just nu inte ser ut så.
Det är Anden i oss som längtar, som hjälper oss sakna Gud och dras mot Honom. Suckarna återkommer i texten på tre ställen. Skapelsen suckar efter befrielsen, Guds barn suckar och väntar på fullkomlighet, på barnaskap utan störningar. Men också Anden suckar i oss.
Anden vädjar också för oss. Anden är vår försvarsadvokat, och vädjar för vår sak, precis som Sonen gör vid Faderns sida. Vi är kort sagt i väldigt goda händer!
Låt mig få dela ett ytterligare perspektiv på hur Anden hjälper oss i vår bön.
Nya Testamentet talar om tungotalet som ett slags Andens bönespråk. Det beskrivs av Paulus som att den som tungotal i sin ande talar hemligheter. Den som talar i tungor bygger upp sig själv. Paulus säger att han önskar att alla kunde be med tungotal, och att han själv gör det mer än de andra.
Tungotalet är alltså en Andens gåva och välsignelse för att kunna be utan att alltid vara utlämnad till sitt förstånd och sina smarta formuleringar. Tomas Sjödin uttryckte i en intervju i höstas: “Det finns tre ordlösa systrar i bönen: Tårarna, tystnaden och tungotalet.”
Vi vet alltså inte hur vi bör be, men Anden hjälper oss. Gud sätter inte dit oss. Han sätter oss inte på prov, han sätter oss inte på pottkanten för att göra bort oss, utan han kallar oss till ett liv i bön, och hjälper oss sedan att leva det livet. Anden ber i oss, Anden ber med oss, Anden ber för oss!
----------------
För samtal:
Anden vill hjälpa oss i vår bön, läste vi i texten. Vad gör det med din gudsbild a...

Fredrik Lignell
Gud flyttar in
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/gud-flyttar-in-del-1-se-ar7d3
När Jesus uppstått möter han lärjungarna vid ett flertal tillfällen, och han påminner dem om det han redan undervisat: Anden kommer, och det är en god sak. Anden ska först och främst föda den kristna kyrkan, och sedan vara dess hjälpare, stöttare, advokat, vägledare och utrustare.
Skaparen av himmel och jord, själv utanför tiden, väljer på pingstdagen att på ett särskilt sätt flytta in i den troende gemenskapen. Alla fylldes av Helig Ande, skriver Lukas om pingstdagens händelser i Apostlagärningarna. Människan är inte ensam, utan Gud flyttar in. Anden är hjälparen, försvararen, den som uppenbarar Jesus för oss. Det är Anden som hjälper oss att tro, be, tjäna, vittna och följa Jesus. Anden skänker också gåvor till vanligt folk så att missionsuppdraget kan fullbordas.
I den här serien, som sträcker sig fram till strax före pingst, vill vi tala om Andens verksamhet genom en rad verb som beskriver vad vi Anden hjälper oss med, och dagens verb är SE. Anden hjälper oss att se.
På vilka sätt hjälper Anden oss att se?
=== Ljuset som upplyser ===
För att kunna gå Guds väg behöver vi urskillning och klarsyn. Det är bitvis snårigt att följa Jesus mitt i världen. Anden kastar ljus över vad vi äger, över hoppet i Jesus.
Ef 1:17-20
Vishetens och uppenbarelsens Ande. Må Han, genom Anden, ge ert inre öga ljus, endast så kan vi lära känna den Treenige Guden.
Anden hjälper oss likt ett par 3D-glasögon. Vi dras in i berättelsen om Jesus. Hoppet blir vårt hopp. Livet blir vårt liv. Också vi tar plats bland Jesu lärjungar. Bibelordet får liv genom Anden. Utan Anden är texterna stumma, men med Anden handlar de om oss som läser. Därför är en god bön att Anden ska hjälpa mig i bibelläsningen.
När Anden upplyser handlar det också om vår vandring. Vad är det för krafter som önskar dra mig mot Gud, och vilka krafter drar mig bort från Gud? Hur får jag syn på dessa? Anden vill hjälpa mig att urskilja och genomskåda. Fyra frågor kan hjälpa oss:
Vad har jag för mycket av i livet?
Vad har jag för lite av i livet?
Vad är det för krafter som hindrar mig från att ändra på det?
Vilka källor öser jag ur?
=== Den renande elden ===
Det är på många sätt en överväldigande erfarenhet att möta den Helige. När Mose gör det vid den brinnande busken får han befallningen att ta skorna av sina fötter, eftersom marken var helig.
Profeten Jesaja möter Gud i en syn, och tror att han ska dö. Det som sker är att han dels får syn på Guds helighet, och dels på sin egen smuts och synd.
Vad handlar detta om? Ljuset från Gud är så starkt att det ibland erfars som renande eld.
Joh 16:7-11
Det är Anden som lyser på mitt liv så jag får syn på slagget. Aldrig för att förskjuta mig eller fördöma mig. Han är inte som de präktiga, som får mig att vika med blicken, skämmas och känna mig usel. Andens ljus och eld är renande, helig och överväldigande, men samtidigt fylld av barmhärtighet och nåd.
Gud beskrivs som en förtärande eld. Likt Daniels vänner i ugnen (Dan 3) förtärs inte människan, utan repen, bojorna, synden, bindningarna. Den förtärande elden är ibland överväldigande, men den är också befriande. Det är i mötet med den Helige somligt bränns bort, och det sker ibland i samarbete med omständigheter, relationer, enskilda händelser, motgångar, lidande…
Det är alltså Anden som hjälper oss att få syn på Jesus, på rikedomarna i tron. Det är också Anden som hjälper oss med klarsynen där vi kan avslöja makterna som drar oss bort från Jesus. Det är helt enkelt Anden som hjälper oss att följa Jesus.

Fredrik Lignell
Fristående predikningar
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/paskdagen-pa-detta-berg-ska-herren-halla-fest-ard3h
Jes 25:6-9
Genom historien har Israels fiender skiftat: Ibland är det Babylon, ibland någon annan stormakt. Tidigare i Jesajas text nämns fienderna, men inte vilken tyrann de fruktar just nu. Cykeln av lidande, våld, imperier och övergrepp är lång. Vi känner igen oss. Mörkret sveper omkring sig också i vår tid, döden går runt och käkar upp folk, ångesten skördar sina offer, meningslösheten driver människor in i våld, kriminalitet och fruktan, och krigen försätter miljontals människor, främst barn, på flykt med tillgång till dåligt vatten eller inget vatten.
Slöjan, doket beskriver ett sorgflor, ett lätt tyg som lagts över människorna. I hebreiskan får ordet död ett personnamn, hämtat från hednafolken runtomkring, vars dödsgud hette likadant. Mooth. Dennes aptit på liv är omättligt. Mooth går runt och sväljer allt levande.
Gud ställer i ordning för fest. Han fixar, dukar, tittar till maten och korkar upp vin som lagrats sedan världens skapelse.
Han förvandlar sorgfloret till världens största bordsduk. Dödens slöja förvandlas till en duk på kalaset. Gud vrider vapnen ur djävulens händer och skapar liv, glädje och fest av det!
Vid festen äter också Gud, och han sväljer döden (ordet utplåna betyder svälja).
Jesaja talade om sin samtida situation och såg hopp från Gud, både i sin egen tid, men ytterst i framtiden. Tänk dig att Jesajas förkunnelse landar i hans samtid som en sten som slår ner i vatten. Det blir ringar på vattnet. Redan i GT har en sådan här text betraktats som ett framtidslöfte, och småningom har den kristna kyrkan läst Jesajatexten som en berättelse om vad som hände på påskdagens morgon.
På detta berg. Mitt i geografin, i historien, ska något hända, säger Jesaja. Vad är det för berg? Det är Sions berg som nämnts flera gånger genom Jesajaboken. Alltså det berg i Jerusalem där påskens händelser äger rum ca år 30 e Kr. På det berget firas måltiden i den övre salen, det vi firade i torsdags. På det berget gav Jesus från Nasaret upp andan i fredags eftermiddag. På det berget lades Gud i en grav och allt var kört. Döden vann. Allt hopp var ute. Men det är också på det berget Maria kommer springande: Graven är tom! Han är inte där.
1 Kor 15:53-55
Återigen hör vi om hur döden svalts, slukats. Guds goda rike har brutit in. Graven är tom. Gud har kontroll, och det är ett hoppets budskap in i din personliga situation, och in i hela världens kaos med klimatkris, krig, svält och död. Människor dör förvisso, och ondskan ser ut att fortsätta göra som den vill, men budskapet är att allt är förändrat i och med Jesu död och uppståndelse. Gud har personligen brutit in i världen med helande, hopp och tröst.
Vid judarnas pesach — påsk — markerades deras exklusivitet som folk. De var inte som andra folk. Här, i den övre salen, handlar det, som Jesaja förutspått, om alla folk. Inbjudan att äta vid Guds bord gäller vem som helst, oavsett vilket folk, vilken ras, vilket språk, vilken socioekonomisk grupp, oavsett om du har råd eller inte, oavsett om du är en upphöjd medborgare med gott rykte eller rör dig i marginalen. Välkommen till bordet! Välkommen till festen! Graven är tom, sorgdoket har bytts i en festduk. Döden, som gått runt och slukat folk, är svald.
Du behöver inte vara rädd. Alla som äter vid bordet, som sätter sitt hopp till Jesus, får del av den kommande världens liv.
—————————
Lyssna till när löftena möter uppfyllelsen (en mix av Jesaja 25:6-9 och evangelisternas berättelser om vad som hände på påskdagen):
Herren Sebaot skall på detta berg hålla gästabud för alla folk, ett gästabud med feta rätter och starkt vin, med feta, mustiga rätter och starkt, klar...

Fredrik Lignell
Vem är han?
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/vem-ar-han-del-4-herrarnas-herre-harskaren-over-jordens-kungar-arh60
Ef 1:18-23
Paulus skriver till kristna i Efesos, en av antikens stora städer. Här lever en församling i minoritet i en kultur präglad av frågor som rör makt. Efesos var ett politiskt maktcentra. Här etablerade kejsaren i Rom en hub där hans makt visades upp. Efesos var också ett religiöst maktcentra. Det är in i denna smältdegel av olika intressen och maktkamper Paulus skriver sitt brev. Han gör som på flera andra ställen: Han målar Jesus så vackert det bara är möjligt.
Det är urkyrkans absoluta uppfattning att maktbalansen ändrades totalt när Jesus dog och uppstod. Jesus är inte endast Herre över församlingen eller “mitt liv”, utan också över allting annat.
Den uppståndne Jesus från Nasaret är krönt med all makt. Han står högst i rang i hela kosmos, över alla andemakter och demoner, över allt mörker och elände. De krafter som försöker dra människan i fördärvet är besegrade och överträffade av snickarsonen från Nasaret. Men också över alla jordiska herrar och makthavare. Att bekänna Jesus som herre är därför att säga ja till Honom, men också — när lojaliteterna blir en konflikt — att säga nej till andra kungar och herrar.
Så vi gör inte Jesus till Herre, utan upptäcker och brister ut att Han varit det sedan uppståndelsens morgon.
Fil 2:7b-11
Alla knän ska böjas, i himlen, på jorden och under jorden!
När Johannes inleder sin bok Uppenbarelseboken framträder Jesus återigen som den främste, den med reell makt. Han är det trovärdiga vittnet, förstfödd från de döda och härskaren över jordens kungar (Upp 1:5).
Jesus och Pontius Pilatus. Pilatus sitter där med hela den romerska makten i ryggen. Tänk dig en kringvandrande predikant utan resurser med tolv kompisar som går från by till by. De bor i ett land stort som Småland och reser aldrig därifrån. Predikanten skriver inga egna böcker, och nu är han tillfångatagen och kedjad. Han står med bakbundna händer inför en härskare med obegränsat med resurser och säger: "Du har ingen makt som du inte fått av mig."
Antingen är det en fars, ett skämt, eller också ser Jesus något ingen annan ser.
Upp. 19:11-16
På palmsöndagen red Jesus in i Jerusalem på en åsna. Åsnan är tecknet på fred och frid. Han kom som en fridens furste. Nu, i Upp 19, kommer Jesus ridande på en häst. För samtida läsare var det en tydlig bild av en krigare.
Han kallas ”Trovärdig och sann”. Samtidigt är det ingen som känner hans namn. Det är ett sätt att säga: han står inte under någon annans kontroll. Han ägs inte av någon annan.
Jesus kommer rustad till strid, men det utspelas aldrig någon egentlig strid i texten. Varför är det så? Jesus har redan vunnit seger. Hela NT påminner gång på gång att det skedde då Jesus dog på korset. ”Han avväpnade härskarna och makterna och utsatte dem för allas förakt, när han triumferade över dem genom Kristus.” (Kol. 2:15)
Jesus ger sig inte in i en strid med ondskan som liknar en boxningsring. Han kommer som den som redan segrat. Nu ska domen förverkligas, vilket också sker.
Hans mantel är redan när han rider ut doppad i blod. En Gud som är allsmäktig och sitter oberörd i himlarymderna, men saknar medkänsla och barmhärtighet är i själva verket impotent. Kungars Kung har sitt eget blod på kläderna. Det är smärtornas man som sitter på tronen.
Han är herrarnas Herre, alltså den som står över alla jordiska makthavare. Som herrarnas Herre ska han göra slut all ondska och alla makter, dessa som redan är besegrade genom hans död på korset (Upp 17:14) Varje övergrepp, varje gränslös makthavare, allt ska en dag vägas i Jesu händer. Alla som har getts makt ska se Herrarnas Herre i ögonen — Han som...

Fredrik Lignell
Vem är han?
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/vem-ar-han-del-3-den-forste-och-den-siste-arbfc
Jes 44:6
Gud är den förste — det finns ingen och inget före Honom. Han är evig och har alltid funnits. Han är också den siste. Det kommer ingen efter Honom.
Upp 1:8
Här har vi än en gång den förste och den siste. Gud är inte först i tiden, utan står utanför tiden, han har alltid funnits.
Och så säger han: Jag är han som är, som var och som kommer. Det kommer från en tidigare berättelse, där Gud presenterar sig som JAG ÄR. Jag är den jag är, säger Gud till Mose. Jag är nu, men jag är också då (jag var) och jag är sedan (jag kommer). Han är obeskrivlig. Han är.
Upp 1:17-18
Innan har Gud Fader kallats den förste och den siste. Nu säger Jesus att han är den förste och den siste. Vad betyder det? I Jesaja bok läste vi ju att Gud är ojämförlig.
Det är Gud som varit på jorden, som varit människa och gått i våra skor. Gud vet hur du har det, hur det är att vara människa. Men han inte bara vet, han är den som bär hela universum i händerna. Hur långt bak vi än färdas ser vi in i Jesu ögon, och hur långt fram vi än når ser vi fortfarande in i Jesu ögon. Ännu senare i Upp säger Jesus så här om sig själv. (Notera att han säger samma sak, fast på tre olika sätt):
Upp 22:13
--------------------
För samtal
Det sägs ofta i kyrkor att Gud gått i våra skor. Ge några exempel från Jesusberättelsen på när det blir tydligt att Jesus delat all vår mänsklighet.
Hjälper det att fundera över att Gud varit människa? Varför/varför inte?
Gud bär tiden och hela universum i sina händer, sades det i dagens predikan. Samtala om vad det kan betyda, och vad det väcker för tröst och hopp, men också vad det väcker för eventuella frågor.

Fredrik Lignell
Vem är han?
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/vem-ar-han-del-2-det-trovardiga-vittnet-forstfodd-fran-det-doda-arh76
I vår iver att förklara och göra Jesus begriplig har vi ibland gått för långt. Om allt handlar om vänster hjärnhalva, om begriplighet och logik, missar vi somligt. Det är noterbart att NT:s författare gång på gång blir poetiska när det ska beskriva Jesus, ja hela Treenigheten. Inte för att flumma till det, utan för att orden inte räcker till, och för att logiken bär på så många begränsningar.
Kol 1:13-20
Upp 1:4-6
Det trovärdiga vittnet
I GT kallas först Adam och Eva att vittna om vem Gud är. De är Guds avbild, och tanken är att de bär den bilden ut i världen, att de representerar Skaparens vilja och skönhet.
Det spricker, då bilden dras i smutsen. Avbilden finns kvar, men blir uppblandad med synd, skam, främlingskap, rädsla och bortvändhet. Adam och Eva kan inte längre vara Guds vittnen.
Ps 89:36-38
En profetisk psalm om den kommande Messias. Längtan genom GT är att Gud ska upprätta ett nytt vittne — trovärdigt i allt. Nu påstår Johannes att det har skett: Den Jesus han käkat med, vandrat genom Galileen med, sovit i båten ihop med, och som han nu möter förhärligad i början av Uppenbarelseboken är det trovärdiga vittnet, den gestalt som världen väntat på, och som gör det som Adam och Eva inte klararde.
Förstfödd från de döda
Både Paulus (Kol 1) och Johannes (Upp 1) påstår att Jesus är den förstfödde från de döda. Jesus är Guds förstfödde, som i högst i rang. I GT är förstfödslorätten superviktig. Jesus har därmed platsen närmast Gud Fader i makt och ära.
Vi läser ytterligare i Ps 89 om vem som ska komma:
Ps 89:25-30, 49
Psalmisten frågar sig: ”Vem räddar sitt liv undan dödsrikets makt?” Svaret får vi i Kol 1 och i Upp 1. I GT:s löften om en kommande Messias bär denne titeln förstfödd som ett tecken på makt och härlighet. Jesus är förstfödd från de döda.
Men vad innebär det? Jesus är ju inte den förste som uppstått. Detta är något annat. Jesus uppstår inte som Änkans son eller Lasaros gör (uppväckt för att så småningom dö en andra gång), utan Jesus uppstår i härlighet för att aldrig mera dö. Världen har aldrig skådat något som liknar den uppståndne Jesu kropp. Jesus är förstfödd som i först i den nya skapelsen.
--------
Vi har alla döden framför oss, men Jesus sitter i himlen som den förste som lämnat döden bakom sig!
--------
1 Kor 15:20-22
”...den förste av de avlidna.” Ordagrant: som en förstlingsfrukt. En förstlingsfrukt var den första delen av skörden som man skulle ge till Gud som ett tecken på att hela skörden egentligen tillhörde Honom. Gud har skördat en enda person från döden, och håller upp honom inför alla rädda, kämpande, döende människor: Den förstfödde från de döda är ett tecken på att det nya livet ska drabba hela tillvaron: En dag ska Guds härlighet genomsyra allt. Den förstfödde från de döda är grundaren av den nya mänskligheten. Nu lever den gamla och den nya mänskligheten sida vid sida, men en dag ska kraften, uppståndelsen, livet bryta fram fullständigt! Jesus kliver ut ur den lånade graven och hela världen startar om. Den yttersta tiden är inledd, Jesus, det trovärdiga vittnet, förstfödd från de döda, är uppstånden och sitter i himlen!
1 Kor. 15:35-38, 42-43, 49
Vi blir en avbild av Jesu himmelska uppståndelsekropp. Han är förstfödd, och vi kommer sedan. Vår kropp sås som ett frö när vi dör, och vi ska få en ny kropp.
Paulus påstår, till skillnad från judiska och grekiska idéer, att kroppen uppstår till härlighet. Den kommer att övertrumfa den gamla kroppen ungefär som trädet övertrumfar d...

Fredrik Lignell
Ett barn har fötts
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/ett-barn-har-fotts-del-4-fridsfursten-arb5g
Hela scenen har med krig att göra: Nöd, mörker, ångestens natt står det i slutet på kapitlet innan. Förtryckarens piska, stöveln som bars i striden och manteln som fläckats av blod. In i brutaliteten, våldet, blodet och döden sänder Gud någon. Det är inte en armé, inte en flygattack, inte ens en ensam soldat, utan ett barn. Bland alla namn barnet har finns namnet Frids- eller fredsfursten.
=== Shalom ===
I svenskan gör vi åtskillnad mellan fred och frid. Detta krånglar till det för oss, då vi ges en möjlighet att bedra oss själva: Vi tror att man kan ha frid med Gud och frid i hjärtat, men inte leva i och verka för fred med människor.
På hebreiska används naturligtvis ordet SHALOM. Ordet är ett av hela Skriftens huvudbegrepp. Hel, oskadd, sund. Guds fullkomlighet. När juden önskar någon Shalom, då innefattar det allt detta, samt välgång och frid/fred med både Gud och människor.
Ps 85:9-14
Här får vi ett koncentrat av Shalombegreppet. Allt detta finns i hebreiskans ord.
En av de s.k. småprofeterna, Mika, skådar in i framtiden och säger: ”Herren ska lära oss sina vägar, hans stigar vill vi följa. Folkslagen skall smida om sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Aldrig mer ska det övas för krig.” (Kap 4)
Endast månader innan Messias verkligen föds som ett barn, fylls Johannes Döparens pappa Sakarias av Helig Ande och profeterar:
Luk 1:78b-79
När Jesus sedan föds sjunger änglarna: Fred på jorden!
I urkyrkan var militärt våld en otänkbarhet. På 300-talet när kejsar Konstantin gör kristen tro till statsreligion, då går den kristna kyrkan på två generationer från att, i slutet av 200-talet, ha varit svårt förföljd till att alliera sig med makten och förfölja andra.
Då äger en magisk förvandling rum. Man lyckas med konststycket att separera Jesus från hans undervisning och idéer. Vi tillber Jesus, men vi lyssnar inte på vad Han säger.
Men att göra något i Jesu namn är att göra det i Jesu anda.
=== De två rikena ===
Två riken framträder i Bibeln:
Guds rike — Där Jesus är. Där Jesus får bestämma. Där hans vilja sker fullt ut.
Världen — Gudsrikets motsats. Inte den skapade världen, utan snarare en makt som styr utanför Guds rike. Bibeln säger att världen är i den Ondes våld. Världen är Djävulens domän, där han regerar.
Man kan avgöra ett rikes väsen på de metoder som används.
I världen utövar man makt över människor, men inte i Guds rike.
I världen hugger man av någons öra, men i Guds rike helar man samma öra, och sätter tillbaks det på den fiende som arresterar Gudsrikets kung.
I världen/imperiet används makt, våld och härskartekniker. Guds rike uttrycks i tjänande, korsets väg och att lägga ner sitt liv. Därför kan svärdets metod aldrig gestalta korsets Kung.
Greg Boyd: ”När Gud spänner sin allsmäktiga muskel, då ser det inte ut som Rambo eller Terminator — det ser ut som Golgata!”
Tre (något förenklade) argument jag hör för ickevåld:
Människan vill innerst inne väl. Låt oss hålla sams.
Icke-våld fungerar och är effektivt.
Icke-våldets och fredens väg är kanske inte effektivast, men vi går den vägen för att vår Mästare gjorde det.
Personligen lutar jag starkt åt alt tre.
Så vad ska vi höra i talet om Shalomfursten?
Dels finns här en kallelse till efterföljelse. Vi har tagits upp i Jesu rike, präglat av tjänande, försoning och ett romerskt kors. Samtalet om vad det innebär när det gäller ödmjukhet, tjänande, fiendekärlek, krig, konflikter och nationalism behöver leva.
Här finns också källan till den djupaste tröst...

Fredrik Lignell
Ett barn har fötts
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/ett-barn-har-fotts-del-1-underbar-i-rad-arb7g
Vi lever i en tid då oron är påtaglig. Det är invasionskrig i Europa för första gången på mycket länge, konflikten i Israel/Palestina är outhärdlig att följa och klimatkrisen tilltar medan världens ledare misslyckas med att komma överens om hur den ska lösas. Parallellt med detta lever många människor med ökad oro för sin privata situation.
Så frågan är: Hur blir det med framtiden? Vad ska man göra med Guds löften? Vi vill under några veckor stanna i texten från Jesajas nionde kapitel.
Jes 9:1-7
I kap 8 talas det om kriget som skövlar, och så småningom om hur folket söker råd hos spådomsandar och avgudar. Det leder till ”nöd, mörker, ångestens natt och töcken utan någon ljusning” (8:22).
Sedan vänder det i kap 9: Natten ska vika där ångest nu råder. Texten mynnar ut i det ofattbara: Ett barn är fött. In i våldet, maktlösheten, mörkret och konflikterna ges ett barn, och detta barn har en rad namn. I Israel var namnet betydelsefullt. Det var framförallt ett uttryck för bärarens egenskaper och personlighet.
Vad är det för ett barn som föds? Bland omgivande folk kallades kungarna de mest spektakulära saker, men så var det inte i Israel. Här var det Gud som ägde alla de fantastiska namnen, och inte en jordisk kung.
Men när Jesaja talar om att någon fötts in i mörkret och våldet, då finns en rad namn kopplade till det barnet. Profeten påstår att i framtiden ska Gud skapa något helt nytt, mer djupgående och omvälvande än någon människa kan åstadkomma.
Matt 4:13-17
När Jesus träder fram och börjar predika går löftet från Jesaja i uppfyllelse.
Nu till namnet. Underbar i råd.
Tidigare i Jesaja har kungarna och ledarna fördömts — de leder folket vilse och förmår inte göra rätt. I en rådlös tid presenterar profeten Barnet som Underbar i råd. Han är den yttersta rådgivaren. Paulus säger: ”I honom är vishetens och kunskapens alla skatter gömda” (Kol. 2:3)
Ordet underbar har en mycket tyngre betydelse än när vi använder det. Han är ofattbar.
Dom 13:18
Typ: “Varför frågar du efter mitt namn när det ändå är bortom din förmåga att förstå det?”
“Lita inte på mäktiga män”, säger psalmisten i Psalm 146. Paradoxen är att de resursstarka politikerna och världshärskarna saknar det som Barnet som fötts äger.
Så vad säger namnet Underbar i råd om vår tid? Här krävs ett mått av nykter realism. Världen lagar inte sig själv. Vi bekänner oss inte till utvecklingsoptimism där allt automatiskt blir bättre. Människor har begränsad förmåga att rädda och bota. Den djupaste visheten, klarsynen och förmågan finns hos Barnet som fötts. Vi sätter vårt hopp till Honom som förmår leda oss.
Och vad säger namnet Underbar i råd om framtiden? Bibelns klara budskap är att ingen människa äger visheten, klarheten, heligheten, barmhärtigheten eller makten att föra tiden och historien i mål. När Johannes ser detta brister han i gråt. Ingen! Ängeln säger: Gråt inte. Barnet som fötts, Underbar i råd, Guds lamm som klivit in i mörkret, är den som ska knyta ihop allt (Upp 5). Håll dig nära honom, bind ditt liv så tätt invid honom som du bara kan. Han är värdig att öppna bokrullen, han ska bota världens all smärta och förlust. Också din personliga. Han är Underbar i råd!
-----------------------
För samtal:
Samtala med varandra om vad som oroar, både i den stora världen och i din privata situation.
På vilket sätt kan Barnets namn Underbar i råd kommunicera in i dessa situationer?
Också de människor du möter i vardagen känner av många skäl stor oro. ...