Fredrik Lignell
Nära
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/nara-del-4-guds-rike-bestar-inte-i-ord-utan-i-kraft-ardh9
1 Kor 1:17-24; 2:1-5
Paulus och mottagarna av hans brev lever i en grekisk kultur präglad av den tidens filosofer och ideal. För dem var retorisk finess den stora grejen. Det fanns retorikskolor i Grekland som mest handlade om hur man framför sin sak. Det ansågs helt avgörande om man kunde övertyga med ord, medan det inte nödvändigtvis var så noga om det som sades var sant.
Mitt i detta landstiger Guds rike, som inte alltid "är så mycket för världen".
Om någon ledares ord skulle kunna vända världen rätt skulle inte Jesus behövt dö. Men den ultimata visheten uppenbaras på ett kors, inte i den glimrande retorikerns smarta utläggningar.
Visheten
Människan är omgiven av Guds vishet i naturen och den sinnrika skapelsen (v 21), men har inte lärt känna Gud. Det har resulterat i att människan blivit kaxig och gudlös. Gud väljer i stället att gå baklänges. Han utmanar världens vishet och det mänskliga förnuftet, och uppenbarar den djupaste av alla klokskaper och visheter i Jesus på ett kors.
Judarna begär tecken, och grekerna söker vishet (v 22). Det är som om alla de grekiska vishetslärarna står på rad och försöker överträffa varandra i smarta citat och avancerade idéer om världen. Jesus går åt andra hållet, och Han visar vad verklig vishet är: Att älska, att tjäna och att dö.
Kraften
För judarna var det tecken och kraft. Också i relation till det går Jesus baklänges. Han blir svag, han avstår från maktdemonstrationer och änglar som kunde rädda honom, utan går hela vägen i död och förnedring.
Matt 12:38-39
De söker tecken, men Jesus säger att det enda tecken de ska få se är Jonatecknet. Jona, som försvann i tre dagar och sedan återvände.
”Korset är inte en symbol för Guds misslyckande eller svaghet utan den plats där Gud i protest mot mänsklig självgodhet och stolthet motsäger sig denna världens klokskap och vishet.” (Mikael Tellbe i Korsmärkt gemenskap sid 42)
Har Gud någon makt? Ja, han har hur mycket som helst. Men poängen är att han avstår att använda den på ett mänskligt sätt. Så kan bara den agera som har verklig makt i överflöd.
Så Paulus sammanfattar: Guds dårskap är visare än människorna, och Guds svaghet är starkare än människorna. (v 25)
Vi läste i texten hur Gud utmanar ”denna världens kloka huvuden” (v 20). Varför då? För att tron aldrig får bli en intellektuell fråga. Vi kan inte tänka oss fram till Gud genom logik och smarta beräkningar. Det är alltså inte den som är smartast och uppfattar informationen bäst som räddas, utan den som erfar kraften och kärleken.
Guds rike, säger Paulus senare i samma brev, består inte i ord utan i kraft. Gud möter människan i hennes svaghet, och han kommer med sin befriande makt och kraft. Orden räcker inte till, men Guds kraft har kommit människan nära genom Jesus Kristus.
-------------------------
För grekerna var det jakten på vishet och retorik som gjorde det svårt att se Guds rike, och för judarna var det jakten på tecken och kraft. I predikan antyddes att vår fixering vid att förstå allt, som vi ärvt från upplysningen, ställer till det ibland. Samtala om hur det påverkar oss, och hur vi undviker att falla i olika diken i fråga om spänningen mellan erfarenhet och huvudkunskap.
Dela erfarenheter med varandra av när Gud gripit in på olika sätt. Undvik att jämföra er med varandra eller recensera något som sägs. Lyssna till erfarenheterna och fundera över vad de säger om Guds kraft och omsorg.
Fredrik Lignell
Nytt mod
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/nytt-mod-del-4-onesiforos-har-gett-mig-nytt-mod-ard5d
2 Tim 1:15-18
Genom hela kapitlet har vi sett hur modet är ett genomgående tema. Vad Gud gjort i historien och i mitt liv kan få mig att sträcka på ryggen. Att bli indragen i den stora berättelsen om Jesus och inse att jag både berörs och används i det spelar roll för mitt mod och min hållning. Och, inte minst, Anden är given — Anden som är kraftens, kärlekens och självbesinningens ande.
Men inget av detta äger rum i ett vakuum.
Det är viktigt med relationerna, och hela brevet är ett exempel på hur Timoteus behöver Paulus för att få bukt med sin modlöshet. Det är avgörande att ha människor i närheten som stärker modet, håller tron levande och hjälper mig med perspektiven.
En doldis i urkyrkan har vid avgörande tillfällen stöttat den store aposteln, och om denne Onesiforos vet vi knappt någonting. Han omnämns här, och lite senare i samma brev.
För kristna i ett av världens mest individualistiska länder är det viktigt att få höra att Gud betjänar oss genom varandra. När det står att Han är mitt ibland oss där två eller tre är församlade är det ingen formel. Det handlar om att Gud på ett särskilt sätt bekänner sig till den kristna gemenskapen.
Apg 20:1-4
Paulus omger sig hela tiden med människor, och man kan tro att det endast handlar om att träna unga ledare, att han är superstrateg som mångfaldigar sig själv och ständigt tänker tillväxt och multiplikation. Finns ett sådant drag i hans liv. Men också: Relationer. Vänner som ber för honom. Människor som tröstar och ger nytt mod. Paulus är, trots sin otålighet och ständiga driv att nå nya platser, en relationsmänniska. Nästan alla brev slutar med hälsningar till mängder med folk. Det är I SIG ett budskap.
2 Tim 4:19-22
Brevet vi nu läser slutar med det andra stället av två där Onesiforos omnämns, tillsammans med fler viktiga människor i Paulus liv.
Ibland är kyrkan det vackraste man kan tänka sig och ger mig nytt mod. Men ibland har vi all rätt att vara besvikna på kyrkan. Den håller inte alltid vad den lovar. Trots det verkar det oumbärligt för en troende att hämta kraft, kärlek och mod från andra kristna.
Om du vill bryta av en tunn pinne är det inga problem, men i bunt blir de oerhört svårknäckta.
För samtal och reflektion:
Vem/vilka är Onesiforos i ditt liv, och för vem/vilka är du den personen? Det kan vara en individ, men också gudstjänstgemenskapen, cellgruppen eller någon verksamhet man är engagerad i som gör att man inte tappar tron.
Hur ser din "bunt med pinnar" ut, som gör att du inte bryts itu?
Fredrik Lignell
Nytt mod
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/nytt-mod-del-2-jag-skams-inte-for-jag-vet-vem-jag-tror-pa-arf4a
Det är svårt för oss som läser att frigöra oss från historien. Timoteus var ju mitt i kristendomens centrum. Paulus är hans mentor, och de brev han tar emot blir en del av NT. Han måste ju ha vaknat varje morgon och tänkt: "Jag är med och skriver historia! Vilken grej. Urkyrkan växer fram, och jag är mitt i. Min mentor Paulus och jag kommer att omnämnas i tusentals år."
Men det är lite år 60 e Kr som tyder på att de förändrar världen. Visst, församlingar bildas och Gud går med, men det är smått och oansenligt och kyrkan förföljs. Paulus sitter i fängelse och skriver till Timoteus, och Paulus liv ser inte direkt ut att sluta i triumf.
Så vad gör Paulus med den modfällde Timoteus? Han talar med honom om skammen, och försöker få Timoteus att se i tro vad Gud gjort:
Skäms inte för vittnesbördet om vår Herre (v 8). Berättelsen om Jesus är ingen hjältehistoria. Det är berättelsen om hur Gud förnedras, kläs av, pryglas och dör som en brottsling. Det är oansenligt och väcker en del förakt. Också Paulus själv verkar ha förståelse för att evangeliet om Jesus inte är så imponerande. Samtidigt: Rom 1:16-17
Skäms inte heller för mig, säger Paulus i dagens text. Vilken utsatthet det finns i den meningen. Paulus sitter fängslad i Rom. Ensam på sin ålders höst: Jag ber dig, Timoteus: Skäms inte för mig.
2 Tim 1:9-10 Inte en parentes. Han svänger inte av från sin poäng, utan driver snarare hem den. Kommer du ihåg, Timoteus?
Källan till detta är inte vi själva, utan Gud. Det sker genom hans beslut och hans nåd, som han skänkte oss i Kristus Jesus redan "före de eviga tiderna”. Gud har i sin visdom planerat att skapa världen. Han gör det genom sitt Ord, det Ord som så småningom ska bli en människa — Jesus Kristus. Redan innan skapelsen är ett faktum beslutar därför att skänka sin Son, att ge världen frälsning, räddning, att kalla varje människa med en helig kallelse. Du kan sträcka på dig. Du är inte dömd till skam och utanförskap, du är inte heller dömd till att vara utlämnad åt din egen duktighet, du är inte dömd till att bära på din skuld och dina fel resten av livet. Du är bestämd för något mycket högre!
Här vänds våra värderingar uppochner. Vi skäms för sådant vi tidigare varit stolta över, och vi är stolta över somligt vi förut skämts för. Det är detta Paulus önskar ska hända med Timoteus.
Nu landar Paulus ner detta genom att tala om att inte skämmas för Jesus själv (v 12). Summan är: Jag vet på vem jag tror. Att rotas i Jesus kan bota oss från vår skam och modlöshet. När jag får syn på Honom rinner rädslan av. Om Timoteus verkligen fick upp ögonen för Guds kraft och visdom skulle han se det som en ära att bli missförstådd så länge det skedde för Jesu Kristi skull.
Därför är dagens uppmaning till dig och mig: Tala med Jesus om vad som vaknar i dig när du hör om att inte skämmas för honom. Och lyssna efter hans viskning. ”Jag har kallat dig med en helig kallelse. Du är utvald. Du är min. Sträck på dig. Ditt liv spelar roll.”
Avslutande gemensam bön:
Herre, tack för att du sänt din son, Jesus Kristus.
Tack för räddningen som du planerat sedan innan tidens början,
och tack för att du dragit in oss i din plan.
Förlåt oss för de gånger då vi skämts för dig och ditt budskap.
Ge oss nytt mod att tro på dig och bekänna ditt namn.
Genom Jesus Kristus vår Herre, amen.
Samtal i cellgrupp:
Dela erfarenheter av både när ni backade och inte vågade stå för tron och när ni tog mod till er och bekände Jesus. Vad hände?
Hur kan den stora berättelsen om att G...
Fredrik Lignell
Nytt mod
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/nytt-mod-del-1-kom-ihag-vad-gud-har-gjort-arb9h
--- Nytt mod del 1 - Glöm inte vad Gud har gjort ---
Det verkar i både 1 och 2 Tim som att Timoteus får slåss lite mot sin ständiga tendens att tappa modet. Inte mindre än 25 gånger i 1 och 2 Tim uppmuntrar Paulus sin vän och medarbetare Timoteus att vara frimodig, att inte blygas, att inte backa undan utan att stå upp för det som är sant.
2 Tim 1:6,14
Minns vad Gud gjort, Timoteus. Däri finns ett visst beskydd mot modlösheten.
Att minnas vad Gud gjort öppnar minst två perspektiv:
Vår gemensamma historia.
GT:s stora händelse som kodar Israels historia mer än något annat är befrielsen ur slaveriet i Egypten.
5 Mos 6:10-12
Genom GT ringer denna påminnelse. När de glömmer barmhärtigheten eller när de glömmer att Gud kan göra under: Minns att du var slav i Egypten.
Även när generationerna passerat återkommer samma påminnelse. Konstigt. Människor på 500-talet f Kr var ju inte med vid fritagningen från slavlägret i Egypten. Nej, men det är ändå en del av deras historia. ”Minns att du en gång var slav…”
NT:s stora gemensamma berättelse har naturligtvis med Jesus Kristus att göra. Vi minns att han kom, att han delade våra liv, att han dömdes, dog och uppstod igen.
Som trons folk kopplar vi upp oss mot ett kollektivt minne. Vi blir del av en historia som inkluderar både Egypten och Golgata — de två stora befrielsehändelserna i historien — där naturligtvis Golgata och Jesu död och uppståndelse trumfar alla andra fritagningsförsök.
Så det första att minnas är mitt folks historia. Detta är utmanande för världens mest individualistiska folk.
Min personliga historia.
Men här finns också ett personligt tilltal. Timoteus, det har hänt saker i ditt eget liv. Paulus: Jag lade mina händer på dig och Gud både talade och handlade. Minns det. Gud rörde vid ditt liv, och något hände. Du fick andliga gåvor att använda, du mötte Guds godhet och nåd. Han berörde dig och kallade dig att tjäna honom. När modlösheten övermannar dig, minns att också DET är sant om dig.
I bibeln reser man ofta altare till minne av vad Gud gjort. Vid ett altare tillber man, där tackar man. När Jakob har mött Gud i en dröm i Betel säger han: Gud var här och jag visste det inte. Så reser han ett altare.
Avslutningsvis: Du har, om du tror på Jesus, har blivit döpt och tillhör Guds församling, inlemmats i en historia. Gud har rört vid världen, och detta är nu en del av din historia. Somliga altaren är alltså redan resta där. Men om du skulle resa några som har med din personliga historia att göra, vilka är det? Vad är det i din livshistoria som minner om Guds närvaro, ingripande och godhet? Ägna den kommande veckan åt att fundera över det i ett öppet samtal med Gud.
Tappa inte modet. Kom ihåg vad Gud gjort.
----------------------------------------
För samtal i en cellgrupp:
Känner du igen dig i modlösheten? Vad vaknar i er när modlösheten drar in?
Samtala om den kollektiva historien. Vad vaknar i er när ni tänker på att Israels och församlingens historia också är er?
Dela några händelser i ditt liv där det borde stå en minnessten eller ett altare. Situationer där Gud gjorde något, mötte ett behov eller rörde vid ditt liv.
Fredrik Lignell
Påsk 2021
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/paskdagen-gud-klar-tillvaron-i-jesu-seger-arc1d
Paulus beskriver, ca 25 år efter händelserna utanför klippgraven, vad vi kan läsa ut av Jesu uppståndelse. Vad betyder det att graven är tom?
1 Kor 15:51-57
Hela kapitlet ägnas åt frågan om Jesu uppståndelse. Tidigare i texten talar Paulus om mänsklighetens stora katastrof. Adam och Eva försöker vara fullvärdiga, hela människor utan Guds inblandning. Därmed drar de död in i världen. Den förste Adam smittar tillvaron med synd, förgängelse, destruktivitet och död. Sedan kallar Paulus Jesus för den andre Adam. Varför då? Därför att hela berättelsen om Jesus har en tydlig smak av en andra skapelseberättelse.
I begynnelsen var Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. (Joh 1:1)
Jesus kallas för den siste Adam, den som startar om tillvaron, som introducerar och möjliggör den nya skapelsen. Allt påverkas av detta. Det ska ske en påklädning. Gud ska öppna sin garderob och ta fram kläder att klä hela kosmos i. Nu är allt förgängligt, men det ska ske en dramatisk makeover. Hela tillvaron ska kläs i Jesu seger.
”Han har utplånat döden och dragit liv och oförgänglighet fram i ljuset genom evangeliet.” (2 Tim 1)
Förlusterna är påtagliga, men ändå inte slutgiltiga.
Du som sliter med din fysiska hälsa. Nedsatt syn, sämre hörsel, ont i lederna, sviktande ork. Åldrande som gör dig sorgsen. Eller som är rejält sjuk. Du som ligger i en säng på US och lyssnar på dagens gudstjänst, sjuk i Covid-19, i cancer eller på annat sätt.
Gud ska öppna sin garderob och klä dig i oförgänglighet och odödlighet.
Du som kämpar med psykisk ohälsa. Som rids av ångest, sömnsvårigheter, depressioner och mörker. Kanske skadar du dig själv på olika sätt, genom ätstörningar, missbruk eller på andra sätt. Du kan inte leva utan psykofarmakan, och knappt med den heller.
Gud ska klä ditt liv i oförgänglighet och ljus. I liv och kraft. Jag kan inte lova att allt ditt mörker viker här och nu, men en gång ska det göra det. Gud har, genom Jesus Kristus, varit i det djupaste mörker och vridit vapnen ur dödens händer.
Du som förlorat modet och hoppet inför klimatkatastrofer och flyktingkriser. Det har liksom slocknat i själen på dig, men inte för att du egentligen är psykiskt sjuk. Snarare för att världens status är så hopplöst dålig. Du har förlorat tron och hoppet. Du tyngs av både oro och skuld över hur Himalayas smältande isar lägger miljontals människors hem under vatten och tredje världen ständigt drar det kortaste strået — senast i vaccinracet.
Gud ska inte bara klä människor i oförgänglighet, utan hela skapelsen, hela kosmos. Skapelsen ska inte kasseras, utan förnyas. Att Jesus uppstått från de döda är själva garanten för att detta ska ske. Helgens drama ställer världen tillrätta, även om det inte ser ut så just nu. Han ska dra oförgänglighet och liv in i flyktinglägren i Yemen. Han ska klä traffickingstråken i Bangkok i nya kläder.
Den andre Adam helar det den förste Adam förstörde:
Vid ett träd i Edens lustgård går allt förlorat.
På ett träd i Jerusalem helas och upprättas allt.
I en trädgård i mänsklighetens början smittas världen med ångest, mörker och död.
I en trädgård utanför Jerusalem drabbar ångesten, mörkret och döden Gud själv, då han kämpar för människans skull.
I en trädgård säger människan nej till Faderns vilja, och drar död in i tillvaron.
I en trädgård säger Sonen ja till Faderns vilja, och drar liv och oförgänglighet in i tillvaron.
Den förbannade jorden vid syndafallet ger törnen och tistlar.
Av det törnet, t...
