Undervisning med Fredrik Lignell, 310 avsnitt

Fredrik Lignell
Goda nyheter
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/goda-nyheter-del-6-ar633
Det är som om Gud river ett hål i historien. Det kvinnorna bevittnar på påskdagens morgon är den händelse som förändrar hela tillvarons öde. Där och då inleds något helt nytt.
1 Kor. 15:16-23
När Jesus uppstår betonar evangelierna att det är en fysisk uppståndelse. Han är inte ett spöke eller en vålnad, utan hela han har uppstått, och gravkammaren är tom.
Jesu kropp på påskdagen – världen har aldrig sett något sådant, och inte himlen heller.
Å ena sidan är den mänsklig och vanlig. Han är synlig, hans sår finns fortfarande kvar, man misstar honom för någon annan, eller att han är vem som helst.
Å andra sidan verkar han annorlunda. Han går igenom låsta dörrar, han verkar kunna förändra sig till oigenkännlighet, och till sist så stiger han upp till himlen / passerar den tunna hinna som i judisk tankevärld separerar Guds osynliga värld från vår synliga värld.
1 Kor. 15:35-38; 42-49
Vår kropp sås som ett frö när vi dör, och vi ska få en ny kropp.
Judarna: Kroppen ska uppstå för att bli som innan.
Grekerna: Endast själen är odödlig.
Paulus: Kroppen uppstår till härlighet. Den kommer att övertrumfa den gamla kroppen ungefär som trädet övertrumfar det skrumpna, oansenliga fröet det kommer från. Detsamma gäller hela skapelsen: De urkristna trodde, med påskdagen i ryggen, att Gud skulle göra för hela kosmos vad han på påskdagens morgon gjort med Jesus.
I väckelsekristendomen har vi präglats mer än vi själva förstår av ett filosofiskt tänkande, där ex-vis Platon såg en vision av själar som trädde in i en kroppslös tillvaro. Bibeln, å sin sida, talar om kroppens uppståndelse och om nya himlar och en ny jord.
Hebr. 6:19 Detta hopp är vår själs ankare.
Vad får då detta för konsekvenser?
Å ena sidan bör du vara nykter i förhållande till den här världen. Den är hopplöst bristfällig. Allt håller inte på att bli bättre av sig självt.
Samtidigt behöver du inte förlora modet. Jesu uppståndelse från de döda ger en antydan om vad som är på gång. Världen är inte på väg mot sin undergång, utan mot sin befrielse.
Våga lita på Guds hopp! Kanske du behöver fästa om ditt ankare?
Kanske du aldrig fäst ditt ankare i Gud? Gör det idag! Alla som tillhör honom ska få nytt liv, läste vi i dagens text.
För samtal:
Vad vaknar i dig när vi talar om att skapelsen ska upprättas och att uppståndelsen gäller också oss?
Håller du med om att vi talat om evigheten som något endast för själen? Vad tror du det har gjort med vår syn på skapelsen, miljön och kroppen?
Vem i din närhet behöver tröstas med sanningen om att världen inte är på väg mot sin undergång utan mot sin befrielse?

Fredrik Lignell
Goda nyheter
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/goda-nyheter-del-5-ar631
Apg 2:22-24, 29–36
Gud träder in i världen genom Jesus, och han kommer för att rädda. Gud skänker sitt bästa när Jesus kommer till jorden. Gud, som är kärlek, sänder sin älskade son till sin älskade värld. Vad kan gå fel?
Jesus skändas på värsta tänkbara sätt, och när Han ger upp andan, fastspikad på det romerska korset är det en ohygglig sak som händer. Skaparen av allt, alltings början, alltings mål, Guds Logos, Guds son, född och inte skapad, evighetens kung, Fridens furste ger naken och förnedrad upp andan på ett romerskt kors i utkanten av Jerusalem. Det är en så avgörande och dramatisk händelse i världshistorien att hela skapelsen, en gång skapad genom Guds Ord, Sonen, skälver. Solen förmörkas och jorden rister i sina grundvalar.
v 23 Genom hela berättelsen om Jesus är han initiativtagaren. Han botar, befriar och skapar mat och vin och är väldigt aktiv. Tills det drar ihop sig. Han lämnar sig själv i mänsklighetens händer, och gör inget som helst motstånd. Han har lämnats ut.
v 24 Så småningom uppstår han från de döda, och Petrus påstår att det är för att döden inte hade möjlighet att behålla honom. Han hörde inte hemma i dödsriket. När Jesus lämnar graven är han den förstfödde från de döda.
Paulus påstår några år senare, att Gud bevisar sin kärlek en gång för alla genom att Jesus dör för världen och för alla oss syndare (Rom 5).
En annan sida av Jesu död har med maktfördelningen att göra.
Jesus har uppstått, och nu sitter Sonen på Faderns högra sida med såren i behåll. Han är ingen andevarelse, utan sitter där med sin kropp. Han är närvarande på jorden eftersom Anden är given och församlingen finns. Men han är också frånvarande. En dag kommer han åter.
Petrus avslutar sin predikan med att utbrista:
v 36 Gud har gjort honom till Herre och Messias, denne Jesus som ni har korsfäst.
Vad lägger Petrus och åhörarna i begreppet Herre och Messias? Han är den som, genom att lägga ner sitt liv och betjäna världen i kärlek, gör alla härskare och makter till åtlöje. Han har vridit vapnen ur deras händer. Segern är vunnen, och de goda nyheterna handlar om att detta förändrar spelplanen för allt och alla.
”Paulus åker inte runt i Romarriket för att berätta om sina personliga och mystiska upplevelser. Han proklamerar att historiens avgörande vändpunkt har skett och att människor därför behöver vända om och ta del av denna nya möjlighet.” (Roland Spjuth i Om Gud och allt annat)
Att tro på Jesus blir därför att ställa sitt liv i ljuset av de här händelserna. Gud har gripit in i historien genom Jesus Kristus. Kärleken är bevisad, maktförhållandena är klargjorda och hoppet är ett faktum.
För samtal:
Vad innebär berättelsen om Jesu lidande, död, uppståndelse och himmelsfärd för dig personligen? På vilket sätt hjälper den berättelsen dig med ditt hopp, din tro, din syn på dig själv?
Vad är det i berättelsen om Jesus som gör detta till goda nyheter?
Tror ni denna berättelse skulle kunna hjälpa andra människor?
Vad tror du hindrar dig från att berätta och dem från att förstå den?

Fredrik Lignell
Kom och följ mig
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/kom-och-folj-mig-del-2-alskar-du-mig-ara2e
Joh 21:15-19
Simon Petrus har tidigare bedyrat för Jesus att han aldrig kommer att förneka honom. Han går i fängelse och i döden för Jesus om det krävs. Om så alla andra sviker, så lovar Petrus att stå kvar.
Men så kommer katastrofen. Nu har han tre gånger förnekat Jesus, och det finns inget hjältemodigt i detta, utan bara ett totalt misslyckande, fullständig förnedring.
Misslyckandet handlar inte om färdigheter eller talanger, utan det handlar om Petrus förhållande till Jesus. Han förnekar att han över huvud taget känner Jesus.
Älskar du mig? Mannen som förnekat Jesus tre gånger får nu bedyra sin kärlek tre gånger. Upprättelse i sin vackraste form. När Jesus kallar Petrus kallar han honom till sig själv. Petrus hela liv kommer att handla om relationen till personen Jesus.
Den blivande aposteln som förut varit så snabb till höga bekännelser, är nu försiktig med orden. "Du vet att jag har dig kär."
Jesus ger Petrus rätt. Han ska gå i fängelse och i döden för sin mästare, men inte som en superhjälte som spänner de apostoliska musklerna, utan som en åldrad lärjunge märkt av Guds barmhärtighet. När Petrus upprättas av Jesus, då lär vi oss något om nådens verk. Gud rör vid syndare, binder dem vid sig själv och gör dem till förkunnare av Hans godhet.
Upprättelsen handlar om något Petrus inte kan tänka sig i sin vildaste fantasi: Han kallas tillbaks till Jesus, och samtidigt förnyas uppdraget. Han får, mitt i sin förvirring och sitt självförakt till sig ett koncentrat av Jesuskallelse åter en gång: Älska mig och sätt andra människor i kontakt med den befriande kärleken.
För samtal:
-- Dela egna erfarenheter av Guds upprättelse.
-- Är det svårt att tro att Gud kan använda oss också efter ett stort misslyckande?
-- När det talas om att älska Jesus, vad får du för bilder av den kärleken? Vad kan vi lära oss av att texten inte fokuserar alls på känslor utan på kärlekens lydnad och efterföljelse?

Fredrik Lignell
Kom och följ mig
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/kom-och-folj-mig-del-1-kallad-och-utvald-arb37
2 Petr 1:10-11
Det har nu gått ungefär 30 år sedan Petrus först hörde Jesusorden FÖLJ MIG och lämnade sin båt och sitt liv så som han kände det. Petrus skriver 2 Petrusbrevet på ålderns höst, någon gång mellan år 56 och 68. Han är församlingsledare i Rom, och kejsar Nero sitter på tronen.
Vår identitet är att vara kallade och utvalda. Orden kallad och utvald är möjligen lite knepiga. Vi är utvalda som i nämnda vid namn. Utvalda som i sedda och aktivt valda.
Kallad har inte främst med uppdrag och yrkesroll att göra, utan med relationen till Jesus. Paulus: Gud har kallat oss till gemenskap med Jesus Kristus (1 Kor 1:9)
Petrus förståelse av att följa Jesus handlar om att kallelsen, frälsningen, inte är något man bockar av för att sedan se tillbaks på det som en engångshändelse. Man blir snarare insatt i ett nytt sätt att leva, en ny väg att vandra.
Vilka är löftena i dagens text? Om vi befäster vår ställning som kallade och utvalda kommer vi dels inte på fall. Petrus har naturligtvis sin egen erfarenhet med sig. Detta handlar inte om att aldrig synda eller aldrig göra fel, utan om att aldrig lämna tron. Att aldrig skära av rotsystemet.
För det andra ska vi få fritt och öppet tillträde till vår herre och frälsare Jesu Kristi eviga rike. Vilket löfte. Gud ska i egen hög person slå ut sina armar och hälsa dig välkommen till Hans Sons rike.
Slutligen i dagens korta predikan: Gång på gång återkommer några ord på samma tema i det här kapitlet: Glömt (v 9), påminna (v 12), hålla er vakna med mina påminnelser (v 13), minnas (v 15). Risken för den kallade och utvalda människan är att hon drabbas av minnesförlust, och man glömmer vad Gud gjort och vem man är. En del i att befästas som kallad och utvald är därför att ständigt minnas.
För samtal:
Håller ni med om att orden "kallad och utvald" har kommit att förknippas med pastorer och missionärer?
Vad vaknar i dig när du i bibeln beskrivs som kallad och utvald?
Vad skulle hända om du betraktade andra människor, som ännu inte tror, som kallade och utvalda av Gud?