Fredrik Lignell
Trons säsonger
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/trons-sasonger-del-2-ordet-och-rotterna-arb86
Videoinspelning: https://vimeo.com/411401814
Förra veckan inleddes serien om trons säsonger. Bibeln beskriver tillvaron organiskt och inte mekaniskt. Inga knappar man trycker på för att alltid få ut samma resultat, utan fröer, vatten, processer, gödsel, ogräs, frukt, skörd, träda...
Så beskrivs våra liv.
En avgörande sak i texterna om frukt och friskt andligt liv har med rötterna att göra. Det där som finns under ytan. I tider av ansträngning och tuffa villkor är det rötterna på ett träd som avgör hur väl det står pall. Hur vårdas rotsystemet i en människas liv?
Det finns många svar på det, men en av de viktiga faktorerna för att utveckla sitt rotsystem har med relationen till bibeln att göra.
1. Vi läser bibeltexten
Ps 119:105
Psalmisten beskriver Ordet, Bibeln som ett ljus som lyser upp ett steg i taget. Jag tar steget, och ljuset från bibelordet vägleder mig.
2. Bibeltexten läser oss
Hebr 4:12-13
Ordet blottlägger, kastar ljus inte bara på vår stig där vi går, utan på våra egna hjärtan. Det är som att vi lägger oss under Guds skalpell och låter honom ta bort det som inte hör hemma i oss. Att leva med bibeln är inte som att bläddra i en faktabok eller ett uppslagsverk, utan läsningen sker tvåvägs. Vi läser ordet, och Ordet läser oss.
=== För samtal ===
Dela med någon annan när en särskild bibeltext hjälpt dig. Kanske den varit till tröst, till vägledning eller korrigering.
Har du någon bibelbok du ofta återkommer till? Vilken är det, och varför tror du det är just den?
Har det funnits perioder då bibelläsningen varit mer eller mindre lockande? Varför tror du det varit så?
Fredrik Lignell
Helande och hopp
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/hopp-och-forvantningar-ar7af
I veckan stod det en insändare i Corren:
--------
”Allt kommer att bli bra” står det på en gul skylt med röd ram vi utfarten från Druvans parkeringshus på Nygatan i Linköping. Naket tröstande - i en för oss alla märkvärdig tid av oro och ovisshet. Skylten har ingen avsändare och tydligen är det ingen som tjänar pengar på det hoppfulla löftet. Jag tar bilen och parkerar i det för tillfället surrealistiskt öde parkeringshuset bara för att en stund senare få vila i det hoppfulla löftet om att allt kommer att bli bra!”
--------
Också jag sett den där skylten i p-huset många gånger, och då tänkt:
Vilka är det som läser den? Vad har de varit med om? Kan man verkligen lova, oavsett hur livet ser ut, att allt kommer att bli bra?
”Skylten har ingen avsändare”. Det är en del av problemet. Vem är det som lovar detta? Har man på fötterna för så stora ord?
Som kristen gör man väl i att skilja mellan allmänna förhoppningar och ett fast hopp. Ingen kan lova att allt ska bli bra. Ingen kan lova att olyckor inte händer eller att vi inte behöver lida några förluster.
Författaren och pastorn Eugene Peterson: ”Förhoppningar är vår vilja som kastas in i framtiden. Hopp är Guds vilja som kommer till oss från framtiden.”
Förhoppningarna är naiva och bygger på att allt alltid blir bättre. Hoppet från Gud är allt annat än naivt. Det överlever ångesten, sjukdomarna, pandemin och till och med döden.
Hebr 10:23: Låt oss orubbligt fortsätta att bekänna vårt hopp, ty han som gav oss löftena är trofast.
Kristet hopp är inte en allmän förhoppning om att det ska lösa sig och allt ska bli bra. Hoppet är djupt rotat i två saker.
Först i Guds trofasthet. Han är trofast, trovärdig och en bergfast trygghet, och därför kan man hoppas.
För det andra är kristet hopp förankrat i en enskild händelse. Graven är tom. Om några veckor firar vi påsk, och händelserna de där dramatiska dagarna när Jesus led, dog, lades i en grav och uppstod från de döda är det som vänder världens öde rätt.
Så ett kristet hopp har:
...en tydlig avsändare. Han som gett oss löftet är trofast.
...sina rötter i en historisk händelse - graven är tom.
Aposteln Paulus beskriver sin egen livskamp så här paradoxalt: ”Alltid är jag ansatt, men inte kringränd, rådvill men inte rådlös, förföljd men inte övergiven, slagen till marken men inte förlorad.” Och några verser senare: ”Jag vet ju att han som uppväckte herren Jesus ska uppväcka mig med Jesus och låta mig träda fram tillsammans med er.” (2 Kor 4)
Slutligen: Vad kan vi då hoppas på? Ingenting kan skilja dig från Guds kärlek, inte ens döden. Om du binder ditt liv vid Honom innebär varje dag att du närmar dig ditt hopps fullbordan. Men om du binder ditt liv vid förhoppningar om hälsa, rikedom och bekvämlighet blir åldrande, svaghet och så småningom död ett hot mot det du önskar.
Gud välsigne dig att överlämna ditt liv till honom som är trofast och trovärdig.
=== För samtal ===
Dela erfarenheter med varandra som har med Guds trofasthet att göra.
Ge exempel på när du ville smitta med Guds hopp, men blev försiktig och gav allmänna förhoppningar istället.
Fredrik Lignell
Att se med Guds ögon
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/att-lara-kanna-herren-och-ta-emot-hans-ord-arbh7
1 Sam 3:1-4:1
Starten på Samuels liv är besynnerlig. Han är mycket efterlängtad. Hans mamma Hanna ber om en son, men är barnlös.
1 Sam 1:10-18
Prästen Eli tar först rejält miste, men är sedan den som profeterar att Hanna ska bli bönhörd. Den röda tråden i denna berättelse handlar om hur man uppfattar vad Gud gör.
Samuel är en liten kille när han får lära sig att höra Herrens röst, och det sker med hjälp av den åldrade Eli som till sist förstår att Gud talar med pojken. Här verkar inte finnas någon tydlig åldersuppdelning, utan Gud lär båda två något om hur han talar.
Här finns något för varje kristen att uppfatta:
1: Det är Gud som inleder konversationen, inte Samuel.
Gång på gång i bibeln är det Gud som tar initiativet. Vi älskar för att han älskat först. Vi har inte utvalt honom, utan han har utvalt oss. Gud inleder och söker, och människans uppdrag är att inte säga nej till det.
2: Gud är tålmodig när Han talar.
Det verkar inte vara så lätt att ”råka missa” att Gud talar. Gud är tålmodig i sitt tilltal till människan, och min erfarenhet är att jag ibland förstår i efterhand att han sökt mig under en längre tid, men jag har inte uppfattat det. Han står kvar och talar tills jag förmår ta emot det.
3: Utmaningen för människan är att vara uppmärksam.
Vår kallelse handlar om att vara närvarande och lyssnande, vilket låter enkelt men är utmanande.
Två frågor hänger i luften:
Vad är det för ett budskap? Ofta säger människor: varför tar inte Gud itu med ondskan? Här gör han det. Två hänsynslösa ledare som stjäl, gjuter skräck i omgivningen och våldtar kvinnor får sin dom.
Hur uppfattar vi vad Gud gör, och hur hör vi honom tala?
Först och främst talar Gud genom teologin. Genom vad Skriften säger om Honom och om oss. Framförallt har han talat genom Jesus Kristus.
För det andra talar han genom våra erfarenheter. Människans erfarenhet av hur Gud gått med är en mix av livserfarenhet, reflektion och bön. Här kan vi, likt Samuel, behöva hjälp av varandra.
”Att ensidigt följa min egen upplevelse och strunta i kyrkans vägledning leder lika vilse som att blint underkasta mig kyrkans tro utan att lyssna till mina inre signaler.” (Magnus Malm i tidskriften Polanco)
Här sluts cirkeln i Samuels liv. I inledningen hade han inte lärt känna Herren och tagit emot Hans ord (v 7). Nu har han tagit emot ordet och börjat äventyret att lära känna Honom.
=== För samtal ===
Dela med varandra hur erfarenheten hjälpt er se och uppfatta något av vad Gud vill eller vem Han är.
Har du varit med om att andra människor hjälpt dig att tolka vad Gud säger in i ditt liv?
Människans kallelse är att vara uppmärksam, sades det i dagens predikan. Vad har du för erfarenheter av hur uppmärksamheten kan skärpas? Finns det dagliga, veckovisa eller årliga vanor som hjälper dig med din inre samling?
Fredrik Lignell
Så älskade Gud
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/ett-kalas-for-alla-folk-ar782
Jes 25:6-9
Gud har från allra första början haft en plan, och den handlar om alla folk på hela jorden.
I GT säger Gud till Abraham att han ska bli fader till ett folk, och i det folket ska alla andra folk på jorden bli välsignade. De blir bilden som hela världen kan titta på: Så tålmodig, mäktig och barmhärtig är Israels Gud. Israel ställs fram, framför alla, för världens skull.
I texten från Jesaja får vi veta att planen lever. En dag ska det ställas till med kalas. Gud ska hålla gästabud på berget i Jerusalem, och det är en fest med osannolika gäster. Jesaja är profet i Israel, och det självklara vore att de judiska läsarna såg sina egna namn på listan. Och framförallt: att inga andra namn fanns där.
Men Herren Sebaot skall på detta berg hålla gästabud för alla folk med feta, mustiga rätter och starkt, klarat vin. Det Gud gör i världen beskrivs påfallande ofta just som en fest. Han kommer med glädje och han mättar oss.
v 7: Slöja och dok. Dels döljer slöjan något. Det som står i vägen ska tas bort. Dels talar slöjan och doket om sorg. Gud ska på detta berg i Jerusalem ta bort sorgen som skyler alla folkslag. Avrättnings- platsen i Jerusalem vänder sorgen i hopp. Döden utplånas för alltid.
Mission och evangelisation är att ta med sig festen till världens sorg och mörker. ”Evangelisation är när en hungrig människa berättar för en annan hungrig människa var det finns bröd.”
Tänk om du skulle se dig själv som en utsänd festfixare. Guds kalas sprider sig över världen, och du är bärare av festen.
Några frågor anmäler sig dock:
Vem ska fixa fest i inbördeskrigets Jemen, ett land med inbördes- krig, svält och utsatthet?
Sorgens dok behöver lyftas av. Finns här någon som vill ta kalaset, de feta, mustiga rätterna och det starka, klarade vinet till Algeriet, Marocko, Laos eller Afghanistan?
En dag ska Jesus samla människor av alla folk och språk. Där kommer mongoler som hört evangeliet för första gången av svenska missionärer från Linköping att sitta. Rohingyer från Myanmar, tidigare sårade och förnedrade, ska kalasa på feta rätter.
Men på festen är det något med Jesu händer, och man kan inte slita blicken från dem. Han var också förnedrad och sårad. Hålen finns kvar när han bryter brödet, skär upp de feta rätterna och häller upp det starka, klarade vinet. Den nykristna kvinnan från Algeriet viskar till grannen: ”Vad är det för en näsduk som ligger på bordet?”
Den unge skatekillen från Skäggetorp i Sverige, uppväxt i en dysfunktionell familj med missbruk och våld men som blev kristen via en kompis i Nygårdskyrkan, viskar tillbaks: ”Det är den han snart ska använda för att torka alla tårar från våra ögon.”
Nu har han gjort slut på förnedringen. Festen kan börja.
=== För samtal ===
Vad gör det med din Gudsbild att bibeln gång på gång talar om Guds handlande som ett stort kalas?
Behöver du, för första gången i livet, uttryckligen säga ditt ja till inbjudan? Kanske du finns med i en cellgrupp och går i kyrkan ibland, men aldrig uttryckt tydligt att du vill följa Jesus och vara del i hans plan?
Vilken utsatt situation i Linköping, Sverige eller världen pockar på din uppmärksamhet? Kan det vara så att Gud manar till bön, engagemang eller närvaro någonstans dit du kan få gå med festen?
