Undervisning med Fredrik Lignell, 310 avsnitt

Fredrik Lignell
Söka
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/soka-del-1-soka-guds-ansikte-ar882
Ps 42:2-3
Författarna hade med säkerhet hört hjortdjuren flämta efter vatten, sett dem vädra vatten på långa distanser, och de kände igen sig själva i deras trängtan. Vattenfrågan var en livsfråga för hjorten. Guds- gemenskapen var en ödesfråga för psalmisten.
Idag stannar vi särkilt vid en berättelse i 2 Mos 33. Mose har gått upp på berget för att ta emot lagen. När han kommer ner har folket gjort det otänkbara. Folket gjuter guldkalven därför att Mose dröjer och Gud inte syns. Avguderiet gör att Israel böjer sig för en annan treenighet (vilket vi varit inne på i en tidigare gudstjänstserie):
Synlig - det enda som gills är det som syns. Vad andra tycker är en makt som kan hindra oss att leva som vi egentligen vill.
Pengar - guldet i kalven är en inkarnation av penningens makt och tjusning.
Genast - Det var när Mose dröjde som katastrofen inträffade. ”Det är som om väntan är en förolämpning mot oss.” (Kännetecken, sid 47).
Mose träder återigen fram inför Gud, och vi kommer in då katastrofen är ett faktum:
2 Mos 33:1-17
Mose är med om tidernas bönesvar. Gud ändar sig! Från att ha vägrat gå med säger Gud: du får som du vill. Jag går med.
Gud verkar nästan bjuda upp till dans i denna och andra berättelser. Som om han vill bli besegrad. Efter Jakobs kamp med Gud står det: ”Ditt namn skall inte längre vara Jakob utan Israel, ty du har kämpat med Gud och människor och segrat.” (1 Mos 32:28)
Detta går igen i bibelberättelserna. En syrisk kvinna önskar ett mirakel av Jesus, men han avspisar och är nästan otrevlig mot henne. Hon ger sig inte, utan talar om att hundarna (judarnas uttryck för hedningarna) äter smulorna från barnens bord. (Vilket betyder att också hon känner igen Jesus och har glädje av honom, trots att hon inte är judinna.) Och Jesus verkar bli förtjust. Kvinna, din tro är stor! (Matt 15)
Så Mose får det han ber om, och ändå verkar han inte nöjd.
v 18. Min spaning är att Mose gunst (välvilja) inför Gud har med detta att göra. Mose är inte intresserad av framgång för framgångens skull. Hans djupaste längtan är inte bunden till Kaanans land eller till äventyret, ledarskapet, organisationen, utmaningarna... Risken finns att vi instrumentaliserar bönen. Vi ber för att... Vår instrumentalisering av Gud har ofta sin rot i att vi tror han är likadan. Som att han söker oss för att. Vi reduceras till kuggar i hans maskineri, och då närmar vi oss också honom på den planhalvan.
Nej, Mose djupaste längtan uttrycks här. Han ber Gud om Gud.
v 19-23. Gud uppenbarar sig i klippans reva. Tydlig profetisk bild på hur Guds djupaste uppenbarelse sker i Jesus Kristus som spricker mitt itu.
Vi är djupt individualistiska och tänker ofta ”jag och Gud”. Gott så, men bara ena sidan. Denna serie handlar om hur vi som församling söker Gud och vårdar vår längtan. I berättelsen om Mose, folket och kalven ödmjukar sig folket efter sitt fall och söker återigen Gud.
Talet om längtan och att söka Gud kan lätt skapa kramp. Hur motverkas det? Allt börjar med Guds handlande i våra liv. Vi söker honom eftersom han redan söker oss. Sökandet är inte ett nytt prestationsprojekt där vi plockar poäng, utan faller tillbaks på texten om hjorten. Om man känner sin brist och sin törst som församling, då ber man. Om man inte gör det, då ber man inte.
Sökandet är alltid ett gensvar på Guds öppna hjärta.
Så hur gör man då när man söker Guds ansikte? Hur ber man Gud om Gud?
Låt oss be att han ska ge sig till känna. Vi kan följa Mose exempel.
Läs bibeln bedjande, inte för att skaffa argument utan för att lära känna Honom som är bokens kärna och stjärna. Vad säger texten om Guds godhe...

Fredrik Lignell
Fristående predikningar
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/liknelsen-om-sadden-ar6aj
Vad kommer det sig att somliga följer Jesus med liv, lust och uthållighet hela livet medan andra glider iväg och slutar gå i kyrkan? Kanske de eventuellt också slutar tro?
Matteus har samlat sju liknelser i kap 13 som alla handlar om vårt förhållande till Jesus. Vad gör vi med Honom?
Matt 13:1-9, 18-23
Det är en generös såningsman. Jag sådde sockerärtor och rädisor häromdagen och läste på påsen om avstånd mellan varje frö och avståndet mellan raderna. Här verkar det inte lika snålt.
Vad säger det om Gud? Han tror på människan. Han verkar ständigt optimistisk när det gäller vår möjlighet att ta emot och att förändras. Gud ser på ditt liv och tänker inte att det är kört, att du fått för dålig start i livet eller att du inte är tillräckligt smart eller andlig. Han sår evangelium, sitt eget Ord, sin egen närvaro i ditt och mitt liv och är oförtröttlig när det gäller vår möjlighet till förändring och växt.
Han vet nämligen att det i bästa fall bär frukt. Han har sett så många gånger hur människor gensvarar på budskapet vi var inne på för två veckor sedan om rättfärdighet, frid och glädje i den Helige Ande.
Sådd är en bra bild, då frö och resultat är så olika. Bibeln beskriver evangeliet som en oansenlig historia, åtminstone vid första anblicken. Att bära frukt i bibeln handlar om att bli det Gud tänkt, att utvecklas till en jesuslik människa och att smitta sin omgivning med Guds närvaro. Men det börjar enkelt och oansenligt likt ett frö.
Stanna en sekund inför vad som händer då man sår i jorden. Det är som att en förening äger rum, ett äktenskap mellan frö och jord. Jorden tar emot fröet, som börjar gro och växa sig fast i jorden.
Vad hindrar växten från att bära frukt?
- Vägkanten
Första mottagaren förstår inte ordet. Detta kan dels vara den som omedelbart slår det ifrån sig. Budskapet om Jesus är av olika skäl obegripligt. Det kan också vara den som inte bryr sig på riktigt. Som aldrig är beredd till någon tankemöda utan har blivit avtrubbad. Allt måste vara lättuggat och omedelbart, annars får det vara.
- Stenen
Att sakna rot. Vilken förfärlig dom över en människa. Det är möjligt att vara glad över det man hör, tacka för en god predikan och komma till kyrkan med glädje utan att ha varaktighet i sitt inre liv. Det saknas rot. Det är för grunt. Det är detta som händer när allt i livet handlar om vad som finns ovanför ytan. Problemet med ett rikt rotsystem är att det tar tid att utveckla det. I en instantkultur önskar vi att allt levereras snabbt. Här upplevs kostnaden ständigt för hög. Man tar emot med glädje, men saknar uthållighet.
- Tistlarna
”...världsliga bekymmer och bedräglig rikedom kväver ordet.” Tänk vilka stora lockelser vi utsätts för i vår tid. Enligt dagens text är materialismen, bekymren och världsligheten reella hot mot växten i våra liv. Vad är typiskt när det gäller tistlar och ogräs? Det breder ut sig om man inte är vaksam.
Luk 21:34
Sinnet fördunklas. Att det sker genom omåttlighet och dryckenskap är inte svårt att förstå. Jesus lägger också till livets bekymmer. Se till att inte skaffa dig fler bekymmer och bedräglig rikedom än ditt rotsystem klarar av. Tänk inte allt eller inget, det hindrar oss från att fatta kloka beslut. Fundera snarare över nyanserna.
Dagens liknelse förkunnar inte för oss att livet är statiskt. Vi ska inte läsa den som en dom över våra liv och att vi inte kan förändras. Nej, det finns ett evangelium och en kallelse i detta. Du kan omvända dig från ytligheten, flyktigheten, bekymren och börja utgöra en god jordmån för det Gud vill så i ditt liv.
Dagens poäng är både en kallelse till omvändelse och en inbjudan: Om du vill bli en mer jesusorienterad människ...

Fredrik Lignell
Fristående predikningar
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/lat-ditt-rike-komma-ar68c
Ska man förstå vad som händer när Jesus landstiger i världen behöver man ha lite koll på uttrycket ”Guds rike”. Vad är det vi ber om när vi ber ”låt ditt rike komma”?
Guds rike är inplanterat i världen i och med Jesus. Riket har inget med nationsgränser att göra. En av de tydligaste beskrivningarna är: Guds rike finns där Jesus är kung.
Luk 17:20-21
Det går inte att se. Det växer i människan när hon kommer i närkontakt med Rikets kung.
Rom 14:17
Bakgrunden handlar om mat och dryck. För oss möjligen en liten fråga, men absolut inte i Rom på 50-talet e Kr.
De identitetsmarkörer som tenderar att splittra församlingen i Rom, nämligen matregler för judar och hedningar, måste ställas i bakgrunden.
Hans Johansson i ett bibelstudium för många år sedan: ”Vid missionärsavskiljningen i söndags bads det inte en vettig biblisk bön, utan endast västerländska välfärdsböner om att bilen ska hålla och pengarna räcka. Ingen bar om Riket!”
Paulus menar att Guds rike bär med sig några särskilda ledord, några speciella verkligheter:
=== Rättfärdighet ===
Ett knepigt ord som ungefärligen betyder: det tillstånd som råder när något eller någon är som de borde vara. Alltså: När något har ställts tillrätta. En människa som blir rättfärdig blir renad, förlåten, upprättad och får ett nytt liv.
Möjligen kan motsatsen hjälpa oss med innebörden: när vi ser drunknade barn på Medelhavet eller människor som säljs som sexslavar tänker vi: Detta är orättfärdigt! Det är inte rätt.
Så när vi ber om att Guds rike ska komma i Mellanöstern, då handlar det bland annat om att människor ska möta Jesus till frälsning och förvandling, men också att orättfärdighet som människohandel eller brist på rent vatten blir ställt tillrätta.
=== Frid ===
Shalom på hebreiska. På svenska skiljer vi i språket på frid och fred, vilket är lite lurigt. Vi har fått för oss att kristen tro har med frid i hjärtat att göra (vilket det har) men inte med fred i världen att göra (vilket är en missuppfattning). Shalom handlar om helande på alla plan i livet. Så när vi ber om Guds rike, präglat av Shalom, då ber vi att det fullkomliga liv som finns där och då ska färgas in i det ofullkomliga liv vi lever här och nu.
=== Glädje i den Helige Ande ===
Glädje är ett kännetecken på Guds rike. Kan vara bra att notera. När all glädje, självdistans och fest försvinner ur ett system, ur en människa eller ur en församling, då är det inte ett tecken på ett mer andligt liv, utan tvärtom.
C.S. Lewis: ”Glädjen är ett omisskännligt tecken på Guds närvaro.” Guds Ande kallas i Hebreerbrevet för ”glädjens olja”, vilket kan vara värt att notera.
Så den djupaste responsen på världens lidande är att be om riket och att vara en del av det rikets utbredande.
=== För samtal ===
På vilka sätt har ni smakat Guds rike när det gäller rättfärdighet, frid och glädje? Vad skulle du längta efter att få se i ditt eller andras liv?
Utmaning inför veckan: be tre gånger om dagen den korta bönen ”Låt ditt rike komma”, och fundera över de senaste timmarnas intryck. Vad har du mött, läst om eller blivit påmind om som skulle behöva beröras av Guds rike? (Ställ larm i telefonen för att inte glömma.)

Fredrik Lignell
Fristående predikningar
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/prisa-herrens-namn-tillbedjan-och-friheten-arc47
Ps 96
I dagens psaltarpsalm uppmanas vi att prisa Herrens namn.
Att tacka Gud begriper vi, men hur hyllar man någons namn?
I biblisk begreppsvärld är namnet tätt förknippat med en persons egenskaper. Det är därför somliga byter namn efter tydliga omvändelser: Jakob (den som lurar och bedrar) blir Israel (den som har kämpat med Gud).
Ty stor är Herren... Grundskälet till att Gud ska prisas och äras står att finna i Hans natur. Vi letar ofta i vårt eget inre efter skäl att prisa Herren, men djupast har det med vem Han är att göra.
Sedan görs en jämförelse. Herren är värd att frukta mer än alla de andra gudarna. Folkens alla gudar är avgudar (v 5). En avgud är någon/något som tar Guds plats. Men också något vi lutar oss emot som egentligen inte förmår bära oss.
Israels folk blir sekulariserade, men inte genom att sluta tro på Gud. Nej, det är mer subtilt än så. De ”breddar sin aktieportfölj”, som Magnus Malm skriver, genom att lyfta in också andra gudar och försäkra sig om att åtminstone någon hör deras böner om tillväxt och bättre grödor. Gärna Jahve, men inte bara Han.
Problemet med rörelsen bort från Israels Gud handlade inte endast om att fler gudar importerades (även om det var illa nog), utan också om vad detta gjorde med tillbedjan och attityden till det gudomliga. Man lyfte in språkbruket och attityderna från avgudadyrkan i tillbedjan av Herren Gud, Jahve, och tonen i bönen förgiftades.
Attityden till Herren påverkades av de relationer Israel upprättade med andra gudar. Bönen blev helt instrumentaliserad. Vi ber gärna, men bara om det ger något. Vi närmar oss gärna Herren, men då får han leverera bättre än de andra alternativen.
Vad händer med människan när till och med gudsrelationen har tillväxtsyften? När den handlar om vad man får ut av den? Det tränger oss. Det gör oss ängsliga. Det dödar all tillit och berövar oss på all frihet.
Det är i den krampen vi kan lyssna till Guds egen självpresentation. Mose står inför den brinnande busken och frågar: Vem ska jag säga har sänt mig? Gud svarar: ”Jag är den jag är. Säg att ’jag är’ har sänt dig.”
Det första vi ber i Herrens bön är: Vår Fader som är i himmelen, låt ditt namn bli helgat, vilket innebär att avstå från all instrumentalisering. Vi använder inte Jesu namn för att få saker. Vi använder inte Guds namn FÖR ATT. Bibelläraren Hans Johansson: ”Gud har inga användarvänliga handtag. Man kan inte bära runt på Honom som man känner för.”
Vad händer med oss när vi tillber Gud för att Han är den Han är?
Då släpper somligt. Det är nämligen så att inte heller Han instru- mentaliserar relationerna. Han söker inte oss främst för att flytta oss från A till B. Han är inte ute efter oss likt en maskinist som sätter samman en fungerande produktionsapparat. Han är den Han är, och i tillbedjan blir också vi de vi är.
Att be ”Låt ditt namn bli helgat” handlar om att freda relationen. Gud är den Han är, och du är den du är. Om vi tror att Gud har kramp över sakernas tillstånd och ständigt behöver vår hjälp, då kommer också vi att få kramp. Men om Gud är stor, oändlig och i total kontroll och dessutom inte jagar oss med dolda motiv, då sätter tillbedjan oss fria. Att prisa Guds namn är att erkänna vem Han är och att låta Hans egenskaper dra ut oss i frihet.
Dagens psalm slutar med: ”se, han kommer, se, han kommer för att råda över jorden, råda rättvist över världen, råda trofast över folken.” Känner du hur trycket släpper? I Guds närhet, i tillbedjan och förundran får ångesten ge sig. Friheten är nämligen själva hemligheten. I Guds närhet, inför Hans ansikte, strålar den djupaste av alla friheter emot oss. Trycket lättar och krampen släpper.
=== För samtal ===
Nämn för vara...