Undervisning från Predikningar Ryttargårdskyrkan, 760 avsnitt

Fredrik Lignell
Ett barn har fötts
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/ett-barn-har-fotts-del-1-underbar-i-rad-arb7g
Vi lever i en tid då oron är påtaglig. Det är invasionskrig i Europa för första gången på mycket länge, konflikten i Israel/Palestina är outhärdlig att följa och klimatkrisen tilltar medan världens ledare misslyckas med att komma överens om hur den ska lösas. Parallellt med detta lever många människor med ökad oro för sin privata situation.
Så frågan är: Hur blir det med framtiden? Vad ska man göra med Guds löften? Vi vill under några veckor stanna i texten från Jesajas nionde kapitel.
Jes 9:1-7
I kap 8 talas det om kriget som skövlar, och så småningom om hur folket söker råd hos spådomsandar och avgudar. Det leder till ”nöd, mörker, ångestens natt och töcken utan någon ljusning” (8:22).
Sedan vänder det i kap 9: Natten ska vika där ångest nu råder. Texten mynnar ut i det ofattbara: Ett barn är fött. In i våldet, maktlösheten, mörkret och konflikterna ges ett barn, och detta barn har en rad namn. I Israel var namnet betydelsefullt. Det var framförallt ett uttryck för bärarens egenskaper och personlighet.
Vad är det för ett barn som föds? Bland omgivande folk kallades kungarna de mest spektakulära saker, men så var det inte i Israel. Här var det Gud som ägde alla de fantastiska namnen, och inte en jordisk kung.
Men när Jesaja talar om att någon fötts in i mörkret och våldet, då finns en rad namn kopplade till det barnet. Profeten påstår att i framtiden ska Gud skapa något helt nytt, mer djupgående och omvälvande än någon människa kan åstadkomma.
Matt 4:13-17
När Jesus träder fram och börjar predika går löftet från Jesaja i uppfyllelse.
Nu till namnet. Underbar i råd.
Tidigare i Jesaja har kungarna och ledarna fördömts — de leder folket vilse och förmår inte göra rätt. I en rådlös tid presenterar profeten Barnet som Underbar i råd. Han är den yttersta rådgivaren. Paulus säger: ”I honom är vishetens och kunskapens alla skatter gömda” (Kol. 2:3)
Ordet underbar har en mycket tyngre betydelse än när vi använder det. Han är ofattbar.
Dom 13:18
Typ: “Varför frågar du efter mitt namn när det ändå är bortom din förmåga att förstå det?”
“Lita inte på mäktiga män”, säger psalmisten i Psalm 146. Paradoxen är att de resursstarka politikerna och världshärskarna saknar det som Barnet som fötts äger.
Så vad säger namnet Underbar i råd om vår tid? Här krävs ett mått av nykter realism. Världen lagar inte sig själv. Vi bekänner oss inte till utvecklingsoptimism där allt automatiskt blir bättre. Människor har begränsad förmåga att rädda och bota. Den djupaste visheten, klarsynen och förmågan finns hos Barnet som fötts. Vi sätter vårt hopp till Honom som förmår leda oss.
Och vad säger namnet Underbar i råd om framtiden? Bibelns klara budskap är att ingen människa äger visheten, klarheten, heligheten, barmhärtigheten eller makten att föra tiden och historien i mål. När Johannes ser detta brister han i gråt. Ingen! Ängeln säger: Gråt inte. Barnet som fötts, Underbar i råd, Guds lamm som klivit in i mörkret, är den som ska knyta ihop allt (Upp 5). Håll dig nära honom, bind ditt liv så tätt invid honom som du bara kan. Han är värdig att öppna bokrullen, han ska bota världens all smärta och förlust. Också din personliga. Han är Underbar i råd!
-----------------------
För samtal:
Samtala med varandra om vad som oroar, både i den stora världen och i din privata situation.
På vilket sätt kan Barnets namn Underbar i råd kommunicera in i dessa situationer?
Också de människor du möter i vardagen känner av många skäl stor oro. ...

Fredrik Lignell
Fristående predikningar
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/gor-plats-for-gud-ar6a1
Matt 18:20
Detta är ingen matematikövning, utan ett löfte som har med liv i gemenskap att göra. Den Treenige Guden är gemenskap i sig själv. Gud är en, men inte ensam. Människors gemenskap är därför en avbild av den himmelska. Hur liten en folksamling än är finns Jesus mitt i när man samlas i Hans namn.
Det finns ett särskilt löfte kopplat till att gemensamt söka Jesus.
Apg 2:41-47
I templet och i hemmen — huvudgudstjänsten och cellgruppen. Märk hur central den gemensamma bönen är. Både skriftläsning och bön var främst en kollektiv händelse i urkyrkan.
De ber fasta, skrivna böner på fasta tider, och de ber fria, spontana böner när stunden kräver det. Häri finns ingen motsättning, utan båda behövs.
De ber ensamma och de ber tillsammans.
Hur gör man plats för Gud?
Hela tillvaron är Guds. Himlen är Hans tron, och jorden Hans fotpall. Har någon getts plats är det vi. Samtidigt äger människan makt att säga nej till Gud. Gud tvingar sig inte på, och han manipulerar ingen som inte vill.
Att göra plats för Gud kan då handla om att visa sitt beroende. Vi ber för vi klarar oss inte själva. Bönen påminner om att människans makt är starkt begränsad. Vi kan göra mycket, och somligt ansvar faller på oss, men i stort är det Gud som råder, som bär världen och mänskligheten i sin kupade hand. Vi behöver tala med Honom, lyssna på Honom och umgås med Honom.
Vad händer i bönen?
Joh 17:3
1 Kor 1:9
I en relation går samtalet åt båda håll. Vi talar med Gud i bönen, men vi lyssnar också. Vem är Han? Vad vill Han med världen, med nöden, med människors längtan och med mitt eget liv? Kan våra liv beröras av Hans verklighet ännu mer?
Fil 3:10-12
Paulus griper efter Jesus som redan fått honom i sitt grepp. Här finns något som har med bönens innersta hemlighet att göra: Gud låter sig gripas, trots styrkeförhållandena, trots våra begränsningar. Han låter sig finnas.
Men är det inte tröttsamt att be? Hur ska man orka? Det är här den gemensamma bönen kommer in.
I 2 Mos 17 håller Mose håller upp sina händer inför Gud, och folket når framgång. Så småningom tröttnar Mose, och armarna sjunker. Då sätter de honom på en sten, och Aron och Hur står på varsin sida och håller upp Mose händer. Tydligare kan inte den gemensamma bönen gestaltas.
Under kommande bönevecka söker vi Guds tilltal, vi vädjar om hjälp, vi tackar och tillber, vi håller upp varandras händer så vi orkar vara uthålliga, och vi söker Hans ansikte tillsammans. Ibland är vi många, ibland två eller tre. Då är Jesus i vår mitt!
-----------------------
För samtal:
Dela med varandra vad det inneburit att tro, be och lyssna till Ordet tillsammans med andra.
Har bönen förändrats över tid i ditt/era liv? Vad tror ni det beror på?
I predikan talades det om att också vara tyst med Gud. Har ni erfarenhet av det? Dela med varandra hur det var.

Fredrik Lignell
Fristående predikningar
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/stjarntydarna-herodes-och-kungen-i-krubban-arcge
Matt 2:1-12
Jesus kommer underifrån, från utsidan, från marginalen. Han föds i utsatthet på nuvarande Västbanken, i Betlehem, senast år 4 f Kr.
Gud träder in i en plats och i en tid. Det är ingen tanke som besöker oss, ingen god idé eller lära, utan en person. Gud får kropp och landar i historien, mitt i berättelsen om människan.
=== Stjärntydarna ===
Vi vet inte hur många de var. Det är de tre olika gåvorna guld, rökelse och myrra som gjort att vi tänkt tre, men det är inget vi har en aning om.
Profeten Hosea förutsäger på 800-talet f Kr hur folket ska bestå av andra än endast judar. (Samma text citeras av Paulus i Rom 9). I Matteus inledning ser vi en liten hint av vad som ska komma: Gud kallar människor på ett sätt de kan förstå för att de ska falla ner inför Jesus i tillbedjan.
Rom 9:23-26
Gud leder stjärntydarna till den nyfödde Jesus med hjälp av deras hedniska riter och erfarenheter. Jesus är Vägen, och ingen annan frälsning finns än hos Honom. Men Gud verkar dra i folk lite som Han vill, och framförallt utifrån vad de har med sig för förutsättningar att upptäcka Honom. Vår tvärsäkerhet kring hur Gud verkar i människors liv får sig en törn i berättelsen om männen från öster. Gud talar till några flummiga New Age-snubbar och använder sig av deras tveksamma metoder för att föra dem till Jesus.
=== De skriftlärda ===
Om nu ledarna i Jerusalem hade koll på texterna och löftena, varför tog inte de sig till Betlehem? Det är tio km emellan, men varken Herodes eller de religiösa ledarna med full kunskap om GT:s profetiska skrifter begav sig dit. Är de slöa, har längtan i dem dött? Löftet om Messias hade funnits i många hundra år. Var de avmätta och avtrubbade? V 3. Herodes rädsla verkar ha smittat av sig. Märk hur den ständigt gör det.
Översteprästerna och de skriftlärda är helt på det klara med att kungen ska födas i Betlehem (brödhuset). De citerar profeten Mika, och Matteus tar sig friheter. Den minsta staden, obetydlig och oansenlig, blir i Matteus omskrivning inte längre obetydlig. Kungen har fötts i Betlehem, och platsens betydelse ”levlar upp”.
=== Herodes ===
Herodes blir inte maktfullkomlig och våldsam i samband med Jesu födelse, utan har varit det länge. I maktkampen om tronen har han låtit mörda sina tre egna söner, och kejsar Augustus har en gång sagt: ”Det är bättre att vara Herodes gris än hans son.”
Han är orolig över nyheten om en kung. För honom är inte en Messias goda nyheter, då han önskar fortsätta regera utan störningsmoment.
Matteus refererar till kung Herodes tills Skrifterna citerats och det blir tydligt vem som fötts. Efter det kallas han endast Herodes. I Matteus världsbild är det nu en annan som är Kung.
=== Kungen i krubban ===
Matteus hjälper oss att se: Den som fötts i krubban i Betlehem är Guds Son, Kungars Kung, den som ska vända världens öde rätt. Gud kommer till världen i utsatthet och maktlöshet, medan Herodes regerar med våld och maktfullkomlighet. Guds Messias, född som en liten bebis utan plats i härbärget, blir flyktingbarn i norra Afrika.
Här framträder två kungar, och två olika gensvar:
Kungen i krubban och Herodes på sin tron.
De skriftlärda som borde stått först i kön att tillbe Messias och de osannolika stjärntydarna från österlandet som inte visste något om löftena och Guds utlovade Kung.
Kungen som fötts i krubban ska så småningom ställas inför världens största supermakt, representerad av Pontius Pilatus. Hans soldater blir de första sedan...

Eva-Marie Hultberg
Genomsyrad
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/relationer-markta-av-jesu-attityd-aracj
Joh 15:1-5
Det här är ett berömt bibelställe, som ingår i den undervisning som Jesus ger sina lärjungar det sista som sker innan Jesus korsfästs, dör och sedan uppstår. Det är liksom ett sista och viktigt medskick från Jesus.
Bilden han ger handlar om frukt. Om hur det blir frukt. Han använder bilden av frukten vindruvor som växer på en vinstock.
Vi vet alla att en gren som sågats av eller gått av i höststormen och ligger på marken några meter från trädet givetvis inte kan få någon frukt. Vi vet alla att förutsättningen för frukt är att grenen sitter på trädet där det är tänkt. Men det är ju också i princip det enda som behövs om nu inte frosten tar blomningen eller bina blir utrotade. Till synes automatiskt bär de friska fruktträden, bärbuskarna och vinstockarna frukt. Så om vi ska förstå bilden Jesus ger så handlar det om detta enda – BLI KVAR I MIG. Bli kvar så bär ni frukt.
Ändå verkar vi ibland ha lite svårt att få ihop det där. Orden om att Bli kvar kan bli en ursäkt för att göra absolut ingenting. Eller bli kvar kan vara något som våra ganska initiativrika hjärnor dömer ut som en icke-aktivitet som vi inte kan förlita oss på. Som om bli kvar är att inte göra ngt.
Vad skulle bli kvar kunna betyda i ditt och mitt liv, och vår församlings liv?
Det har ju något med förankring att göra. Jesus har ju just gett bilden att vi är som grenen i trädet. Grenen är inte bara förankrad, den kommer ur stammen. Den har växt fram. All förutsättning för liv, växt och näringstillförsel kommer ur stammen. Så fort grenen sågas av dör den. Så att bli kvar handlar om den förankringen, om var vi är. Att Jesus får vara själva förutsättningen för liv. För växt, blomning. Näringskällan, vattenförsörjningen.
Att bli kvar har ju också med tid att göra, att vara i den tid som är, och vara det tillräckligt länge så att tiden också får verka fram det den ska. Att inte försöka frammana något som det inte är tid för. Vara med om avlövning, knoppsättning, nya blad, blomning och frukt i rätt tid. Att veta att det aldrig kan bli någon annan frukt än vad trädet bär på i sitt dna, och att grenen inte kan ordna fram den på egen hand.
Och tänker man att bli kvar har med var man är och hur länge man är där, så kommer man ju möjligen att tänka på ordet väntan. Och då direkt låter det extremt inaktivt, meningslöst och som någon sorts mellanperiod utan syfte. Kanske, när vi hör ordet väntan, tänker vi mest på köer, eller väntan på besked, eller väntan på ett visst datum som vi önskade att vi var framme vid, eller väntan på att något ska gå över.
Men kan väntan i det där att bli kvar vara något annat? Kan väntan i Guds närhet vara något annat, ngt gott?
Jak 5:7
Var som jordbrukaren…Vänta tåligt! Säsongerna behöver ha sin gilla gång, vänta tåligt. Men skörden är dyrbar, så förväntan är stor. De här raderna andas allt annat än ett inaktivt, passivt, likgiltigt väntande i tomma intet. Vänta tåligt på den dyrbara skörden. Det är något fantastiskt att vänta på, det dyrbara förväntade.
Tillbaka till Johannes 15: Ytterligare en sak som den här fåordiga uppmaningen från Jesus innebär är ju att det finns en tågordning. Det finns ett ”först – starta här” och så finns det en konsekvens, ett resultat av att göra som han säger.
Men man blir inte klar med att bli kvar. Det går inte att bocka av det för att sedan gå till nästa steg.
Bli kvar. Det kommer alltid först. Börja där, och bli sedan kvar och ...

Fredrik Lignell
Genomsyrad
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/ni-ar-brev-som-alla-kan-lasa-ar8gj
2 Kor 3:1-6
Hela 2 Kor är ett svar på kritiken mot Paulus. Hans tjänst ifrågasätts, främst på grund av hans otidsenliga svaghet. Han talar om rekommendationsbrev, men annorlunda sådana: Det enda som kan stryka under hans tjänst och budskap är de människor han betjänat. Vad har hänt i deras liv? Budskapet om den korsfäste och uppståndne Jesus har burit frukt!
Paulus jämför de två förbunden:
Inte med bläck, utan med den levande Gudens Ande.
Inte på tavlor av sten, utan i era hjärtan.
I Gamla testamentet ges lagen på Sinai berg. När Mose återvänder från berget har folket gjutit en kalv av guld som de dansar kring — en typisk avgudabild bland de omgivande folken. Katastrofen slutar med att 3.000 personer i Israels läger dör, nedsablade av leviterna.
Att Gud givit lagen på Sinai berg firas av judarna på pingsthögtiden. Det är då man minns att Gud har talat, att hans vilja förmedlats genom lagtavlorna. Så runt år 30 e Kr firar judarna pingsthögtiden i vanlig ordning, till minne av Sinai berg och tavlorna. Anden faller över de församlade, dessa människor som har varit med om att Jesus uppstått från de döda och stigit in i himlen. Nu är de samlade till bön om Helig Ande enligt Jesu uppmaning och löfte, och så smäller det till. Dånet från himlen påminner om när Mose fick stentavlorna. Elden från himlen likaså. Men nu blixtrar det inte uppe på berget där Mose står, utan nu stannar elden på kristna som söker Gud och längtar efter Anden. Petrus predikar, och 3000 personer kommer till tro och låter döpa sig.
När Lagen gavs i det gamla förbundet, då dog 3000 människor. Här får 3000 personer nytt liv.
Lagens bokstav, skriven på stentavlor, är förvisso god och ett uttryck för Guds vilja, men den förmår inte föra människor ända fram. Den kan inte få oss att bli Jesuslika, utan är begränsad.
Men nu har Anden skrivit i deras hjärtan, och något sker som inte förut kunde ske. Guds vilja flyttar in i människan, Guds kraft till förändring och förvandling bor numer i den kristna kyrkan, i de troende själva.
Profeterna har ju förutspått detta.
Jer 31:31-34
Löftet om att lagen ska flytta in uppfylls när Anden ges. Lagen, som tidigare var en börda att bära på ryggen, blir nu en kraft i vårt inre.
Så Paulus talar om de kristna i Korinth som Kristusbrev. De läser inte brev, utan de är brev. Gud själv har skrivit sitt evangelium i deras liv, och i våra. När vi kommer till tro och tar emot Anden börjar ett nytt liv, och Gud själv inleder processen att göra oss Jesuslika.
Bokstaven dödar. Detta bibelställe har ibland används som om det bara är att gå på känsla och inte bry sig så mycket om läran. Fel. Det är inte heller så att i GT var heligheten viktig, men inte nu. Nej, frågan är hur vi blir ett heligt folk. Det sker inte genom att Gud skriver en stentavla, sätter den på väggen och säger: Lyd eller dö!
Anden flyttar in i den vilsna, gudlösa, hemlösa och syndiga människan och börjar sakta genomsyra henne med sig själv. Vi blir Guds heliga, inte för att vi skärper oss, utan för att han fyller oss med sin Ande! Hans godhet drabbar oss utan att vi förtjänat det. Då blir vi brev som läses av världen!
Förvandlingen sker, som Karin var inne på förra veckan, genom goda vanor. Vi utsätter oss för Herrens härlighet varje gång vi öppnar en Bibel, ber en bön, firar gudstjänst med andra, bryter brödet vid nattvarden, lovsjunger… Sakta men säkert skrivs Herrens härlighet i våra liv, sprider sitt ljus och vi blir brev till världen om vad Gud kan göra med vanligt folk.
-----------------------------
För samtal:
I d...

Karin Götestrand
Genomsyrad
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/goda-vanor-goda-vardagar-ar842
Gal 5:22-26 (The Message):
Men om vi lever på Guds vis då? Då mognar hans gåvor i våra liv som frukter på träden – som kärlek till andra, glädje över livet, frid och trygghet. Då utvecklar vi tålamod med varandra, medkänsla med varandra och en övertygelse om att det finns något heligt innerst inne i allt och alla. Då får vi allt svårare att svika varandra och allt lättare att trofast stå för vårt ord, allt mindre behov av att hävda oss själva, allt större förmåga att samla och styra vår kraft på ett klokt sätt.
[…] Har vi valt ett sådant liv, Andens liv, måste vi se till att det blir mer än bara en tanke eller känsla, att det präglar hela vår livsföring.
Andens frukt verkar höra ihop med ett visst sätt att leva, att välja Andens liv – ett liv i Guds närvaro.
”Stress är den största fienden till ett andligt liv.” –Dallas Willard
Andens frukter är en beskrivning av Jesus. Men de flesta av dem är helt oförenliga med stress.
Matt 11:28:
”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.”
Jesus var rabbin, eller lärare, och den lära som en rabbin stod för och lärde ut kallades för ok. Men ett ok är också ett arbetsredskap. Så när Jesus erbjuder ett ok erbjuder han alltså det vi nog tänker att trötta människor som minst behöver. Men Jesus inser att den mest vilsamma gåvan han kan ge till de trötta är ett nytt sätt att bära livet. Istället för att erbjuda flykt erbjuder Jesus utrustning. Han menar att hans ok är ett sätt att bära livet på som ger mer vila än det sätt vi levt på tidigare.
Det som gjorde Jesus unik var inte att han hade ett ok, det var att hans ok var milt. Det är inte ytterligare krav att leva upp till. Men det kan inte stanna vid en tanke eller känsla som det stod i bibelordet vi läste i inledningen, det behöver prägla hela vår livsföring.
Tystnad och avskildhet
Bibeln visar att Gud ofta talar i en viskning. Inte för att göra det svårt att höra honom, utan för att vi ska komma närmare. Vi behöver söka oss nära Gud för att höra hans röst. Och vi behöver söka oss till en stilla plats för han höra hans visning till oss.
Jesus gör gång på gång. Han gjorde det för att han behövde det. Om Jesus behövde det, som är Gud själv, då behöver vi också det. Vi behöver också ta oss till den där stilla platsen. För att umgås med Gud. För att bli mer lik honom.
Det är den första saken vi kan lära av Jesu sätt att leva, som jag tror gör något med oss och våra liv. Den andra saken vi ser Jesus göra och säga, och som vi också kan lära av Gud har med vila att göra.
Vila
Redan i Första Moseboks första kapitel, där vi hittar skapelseberättelsen, instiftas en rytm innehållande vila. På den sjunde dagen vilade Gud. Gud välsignar tre saker i skapelseberättelsen – djurriket, människorna och den sjunde dagen, dvs sabbaten. Precis som djurriket och människan har vilan en livgivande förmåga till förökning. Att fylla världen med liv. Att vila är fruktsamt.
”Den som håller sabbaten lever annorlunda alla veckans dagar.” Vilan gör något med oss. Och på samma sätt gör det något med oss om vi struntar i den. Vi är skapade för en rytm som innehåller vila, och när vi går emot det så kraschar det, vi går in i väggen.
Kanske är det också därför som Gud så småningom befaller sabbaten i de tio budorden. Vi lever i en kultur av mer. Och i en sådan verklighet blir sabbaten en motståndshandling. Ett uppror och en revolt mot västvärldens ”ismer” – kapitalism, gl...