Undervisning från Predikningar Ryttargårdskyrkan, 760 avsnitt

Fredrik Lignell
Genomsyrad
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/nar-var-godhet-pekar-pa-gud-ar8f4
Att följa Jesus eller stå under Andens befäl är olika sätt att uttrycka samma sak. Det är Anden som hjälper oss följa, det är Anden som gör oss kristna. Anden lämnar oss inte i sticket där vi ska försöka bli som Jesus i egen kraft. När kyrkan inleder vandringen för att börja likna Jesus förses vi med Gud själv.
På sätt och vis kan man säga att det där genomsyrandet sker i två steg:
Det första handlar om Anden i församlingen. I takt med att Anden genomsyrar vår gemenskap händer det som beskrivs i Gal 5. Det är detta bibeln kallar för helgelse. Vi är satta på en väg, en vandring mot allt större Jesuslikhet, både som individer och som gemenskap.
Det andra handlar om himmelriket i världen. När Anden påverkar församlingen allt mer börjar Guds folk, under Andens befäl, genomsyra världen med Andens frukt.
Matt 5:14-16
Världens ljus. I Joh 8:12 kallar Jesus sig själv för samma sak. Hur hänger det ihop? Är det vi eller är det Jesus som är ljuset i världen? Djupast är det naturligtvis Han, men Hans ljus reflekteras i oss, och också vi lyser upp världen! Inte kaxigt eller självupptaget, utan utifrån en ödmjuk insikt om att Anden bor i oss.
Era gärningar skapar uppmärksamhet. Inte nödvändigtvis för att de är spektakulära, utan för att de bär en annan doft, en annan smak. Gärningarna kommer som en direkt konsekvens av att Gud rört vid våra liv, att vi ställt oss under hans ledarskap och herravälde. De imponerar inte på Gud, utan har för avsikt att väcka människors intresse för Honom, Hans godhet och nåd.
Kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning. (Gal 5). Frukten handlar om smak, doft och mättnad. Vad doftar det i närheten av en gemenskap som står under Andens befäl? Här finns något omisskännligt gott.
Er fader i himlen. Jesus bjuder in oss i Treenighetens dans. Sonen, själv Gud och alltid nära Fadern (Joh 1), säger att också vi lärjungar har Gud till Fader! De goda gärningarna får oss att påminna om Fadern. Jfr tidigare i Bergspredikan: Saliga de som stiftar fred, de ska kallas Guds söner (Matt 5:9). Att ha Gud till Fader handlar om barnaskap, men också om att alltmer påminna om Fadern.
Men allt detta är svårt. Kyrkans historia har inte alltid märkts av Andens frukt. Vilka fallgropar finns här?
Resignation och uppgivenhet. "Det är ingen idé, för det funkar ju ändå inte." Modlösheten kommer från demonerna. Att det inte spelar någon roll är en viskning som aldrig kommer från Anden.
Oärlighet och hyckleri. Eftersom vi inte riktigt lyckas med godheten, eftersom vi i alltför stor utsträckning är präglade av en värld utan Gud, är det bättre att fejka. Det är detta Jesus främst kritiserar fariséerna för: de är hycklare som tvättar utsidan, men inte förvandlas på djupet.
Så hur liknar vi alltmer Jesus? Hur blir vi ljus som lyser för världen genom våra goda gärningar? Hur smakar det Helig Ande om våra attityder och relationer?
Återblick på dagen. En god vana som kan hjälpa är att dagligen tala så ärligt jag kan med Jesus om frukten i mitt liv — om kärleken, glädjen, friden, tålamodet, vänligheten, godheten, troheten, mildheten, självbehärskningen. Både när den finns och när den saknas. Vad finns det att vattna? Vad brast? Hur kan jag öppna mig ännu tydligare för Andens ledning och herravälde i mitt liv?
-----------------------------
För samtal:
Hur kan vi hjälpa varandra att inte tappa modet i kampen mot de destruktiva krafterna i våra liv och i världen?
Hur tror ni hyckleriet motverkas bäst i vår gemenskap? Finns det något motgift?
-------...

Fredrik Lignell
Genomsyrad
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/manniskors-langtan-efter-godhet-ara3b
Gud är god, påstår vi med rätta. I så fall är varje uttryck för godhet en påminnelse om att han finns. Ibland får vi syn på godheten på oväntade ställen. Gud har lagt en längtan efter godhet i människornas hjärtan.
1 Mos 1:20-31
“Gud såg att det var gott.” Tillvaron, skapelsen, människan är i grunden god. Guds godhet har blåsts in i hela tillvaron, och djupast, under alla konflikter och krig, själviskhet och gängvåld, socioekonomisk ojämlikhet, girighet och själviskhet finns ett budskap i skapelseberättelsen: Gud såg att det var mycket gott.
Längtan efter godhet är nedlagd i oss som en brist, och när vi stöter på godhet slår det an något djupt i vårt inre. Längtan retas hos oss och blir en påminnelse om en skada i ämnesomsättningen, en brist som drabbar oss i alla våra relationer.
Ps 23:6
Guds godhet är det vi lever av. Världen är full av godhet. Varje generös gest, hjälpsam gärning, osjälvisk attityd vittnar om det 1 Mos inskärper: Världen är skapad av en rakt igenom god Gud, och det märks. Godheten följer både troende och icke-troende som en kallelse, en lockelse, som något vi vid vissa tillfällen får syn på och anar att vi saknar eller längtar efter.
Men krig och konflikter, sönderbombade hem, sönderbombade liv, sönderbombade små barn får oss alla att misströsta.
Det är som att godheten, friden, vänligheten ständigt får stryka på foten. I politiska debatter talas det om ”godhetsapostlar och godhetsknarkare”. Till och med kristna kan uttrycka sig raljant över godheten, vilket är både sorgligt och märkligt. Godheten är en av Guds egenskaper, och dessutom något varje lärjunge inbjuds att sträcka sig efter.
Men vad är godhet egentligen? Den bär Jesu Kristi ansikte. Aldrig har godheten gestaltats så som i hans liv, död och uppståndelse.
Det är ju detta vi också säger i relation till Andens frukt. Det handlar om att bli som Jesus.
Gal 5:22-23
Vi återkommer gång på gång i vår serie till Paulus undervisning om köttets gärningar och Andens frukt. Det är noterbart i texten att den är så djupt relationell. Den står i plural. Köttets gärningar inträffar främst i gemenskaper, och detsamma gäller Andens frukt.
Dorothy Day, en kristen aktivist som ägnade sitt liv åt att hjälpa fattiga — en viktig profetröst i 1900-talets västvärld — säger om sig själv att hon kämpar för ”ett samhälle där det är enklare att vara god.”
------------------------
För samtal:
Vad betyder det för synen på oss själva, på varandra och på skapelsen att Gud skapade och såg att det var gott?
När ni hör att Guds godhet och nåd följer oss alla våra livsdagar, vad tänker ni då? Vad kan vi höra för löfte i det, och vad blir vi inte lovade?
Fundera tillsammans på hur godhet kan yttra sig i en gemenskap, och hur den kan smitta en värld märkt av konflikter, ondska och mörker.
Aktivisten Dorothy Day, som arbetade för bättre villkor för fattiga och var en profilerad fredsaktivist, påstod i dagens predikan att man kan kämpa för "ett samhälle där det är enklare att vara god". Hur skulle en sådan kamp kunna se ut?

Eva-Marie Hultberg
Genomsyrad
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/ett-liv-som-allt-djupare-liknar-jesus-arb8c
Vad är Guds tanke, Guds plan, Guds strategi? Hur tänkte han om sitt rike, sitt goda, sitt herravälde? Hur menade han att den här världen skulle förvandlas?
Låt oss precis som förra söndagen läsa en av Jesus´ liknelser där han talar just om sitt rike.
Matt 13:31-33
Till slut blir alltsammans syrat. Hela degen blir genomsyrad. Det Jesus säger är att med Guds rike är det som en surdeg. Surdegen är inte färgglad, man använder inte stora mängder, den är inte dramatisk, doften är sådär… men när det knådas in med det som ska bli den stora degen, så sakta men säkert sprids jäskraften och syran i hela den stora degen. Allt blir till slut syrat. Genomsyrat.
Så vad är det som kännetecknar vår surdeg. Vad är det Gud tänker ska genomsyra allt?
Jo, det är såklart med hans egenskaper. Vi använder ibland begreppet Kristuslikhet. Eller mer vardagligt; att bli lik Jesus. Egenskaperna som Jesus bär på, de egenskaperna är det Paulus radar upp i Galaterbrevet 5 och som fått samlingsnamnet Andens frukt: Vi läser ”listan” i Gal 5:22
Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Gal 5 :22
Guds tanke var och är att det som liknar Jesus alltmer ska genomsyra den här världen. Och det som liknar Jesus är kärlek, glädje, frid, tålamod vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Den här listan är liksom inte vadsomhelst. Ändå förminskar vi det ofta.
Andens frukt är långt ifrån ett söndagsskolematerial om hur man blir snäll. Det är Guds plan för att låta sitt rike alltmer genomsyra den här världen. Så att den blir alltmer som han är.
Kanske önskar vi att Jesus skulle sagt om Guds rike… ”Med Guds rike är det som med ett fyrverkeri, med Guds rike är det som med en tornado, med Guds rike är det som med en ångvält”. Istället pratar han om små frön som en bonde gräver ner i marken, om en surdeg som långsamt genomsyrar degen.
Men tänk när Andens frukt alltmer genomsyrar oss. Genomsyrar relationerna och situationerna på våra skolgårdar. I våra grannskap. I våra arbetslag. I våra familjer. I våra församlingar.
Hur får vi mer och mer av Andens frukt i våra liv?
I Galaterbrevet 5 där vi hittar texten om Andens frukt finns begreppet ATT VANDRA I ANDEN. Att Andens frukt mognar fram i våra liv beskriver Paulus som ett Andens verk, Andens handlande i oss.
Precis som frukter som växer på en gren kan vi tänka oss att Andens frukter får växa i våra liv. En frukt växer inte för att den kämpar och försöker – den växer för att den får sin näring och energi från grenen den sitter fast på. På samma sätt är Andens frukter inte något vi kämpar oss till, utan något vi tar emot från Gud. En frukt växer långsamt och mognar över tid – det händer inte snabbt och plötsligt. På samma sätt växer och mognar Andens frukter i våra liv över tid.
När det står i Gal 5:25 att vi ska följa Anden, vandra med Anden är en mer ordagrann översättning ”Att marschera i takt med Anden”.
Paulus talar i Efesierbrevet både om att vi har fått Anden, att vi har blivit fyllda av Anden. Dvs Anden har börjat sitt goda verk i oss. OCH att vi ska låta oss fyllas av Anden. Vi har fått Anden OCH vi ska låta oss fyllas av Anden.
I honom har också ni, sedan ni hört det sanna ordet, evangeliet om er frälsning – i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, fått den utlovade heliga anden som ett sigill. Ef 1:13
Berusa er inte med vin, sådant leder till ett liv i laster. Låt er istället uppfyllas av Anden…
Ef 5:18-19
Att låta Anden påverka oss, låta Anden verka i oss… det sker genom att gå bredv...

Fredrik Lignell
Genomsyrad
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/himmelriket-ar-som-en-surdeg-ar94h
Matt 13:31-33
Kvinnan tar sin surdeg och blandar in den i mjölet. Tre mått är löjligt mycket. Det motsvarar 40 liter! Det stora genomsyras av det lilla. Kanske inte alltid volymmässigt, men kvalitativt.
Men vad är det som ska genomsyra världen då?
Gal 5:13-26 (SFB15)
Ofta när vi läser Bibeln har vi, givet hur vi är formade, ett extremt individualistiskt perspektiv, alltså vi läser i jag-form. Hur kan jag bli en mer tålmodig, mindre stridslysten människa? Bra spår, och alldeles nödvändigt. Men något händer när vi glömmer att kristen tro hela tiden är plural, kollektiv, något vi gör ihop med andra.
I dagens text står ordet tillsammans fem gånger.
Köttets gärningar är det gamla livet, ett gudlöst, gudsfrånvänt liv. Detta betyder inte att enstaka handlingar och misstag avslöjar att vi inte har med Gud att göra. Nej, det handlar snarare om en vandring, att leva efter köttets gärningar. När vi sorterar våra liv efter köttets ordning, då går vi en annan väg än Guds.
Kontrasten är Andens frukt.
Om vi nu skulle lägga de här två texterna jämte varandra, vad händer då? Jesu tal om surdegen, om Guds rike som vidrör och förvandlar allt den kommer i kontakt med, handlar om ett nytt sätt att leva.
v 22-23 är exceptionellt kraftfulla! Här beskrivs inget försiktigt och slätstruket, utan ett radikalt alternativ till en värld i konflikter, krig, terror och polarisering.
Vi anar, utifrån liknelserna om Guds rike, att den enkla förkunnelsen om Jesus, vittnesbördet om att Han finns, relationerna präglade av tålamod, glädje och godhet äger förmågan att långsamt prägla ett samhälle, likt surdegen som så småningom genomsyrar hela degen.
Så vad är grejen i dagens predikan? Att börja likna Jesus i sina relationer, främst till oss andra i församlingen, är inte en trivselfråga (åtminstone inte endast), utan en fråga om att sakta genomsyra världen med godhet. Världen har väl aldrig varit i sådant behov av kärlek, glädje, frid, tålamod… Vi störtar världens makter genom att bli som Jesus!
--------------------------------------------------
För samtal:
I dagens predikan sades det att både köttets gärningar och Andens frukt levs ut i gemenskaper. Finns det en risk att vi blir för individualistiska när vi tänker trons vandring? Utveckla hur ni tänker.
Vad skulle hända med vår omvärld om vi tydligare märktes av Jesu attityder i mötet med varandra och andra?
Associera tillsammans kring orden som beskriver Andens frukt. Vad tänker du om orden kärlek, glädje, frid....? Det sades i dagens predikan att dessa äger förmågan att störta världens makter. Är det så vi tänker, eller är det en ny tanke?
Hur kan vi hjälpa varandra att växa på dessa områden? Vad krävs för att Andens frukt ska utvecklas i våra liv och i våra gemenskaper?