Tullbrokyrkan vill vara en församling som genomsyrar världen med hopp. Vi finns till för att göra Jesus Kristus känd, trodd och efterföljd. Vi hoppas att du ska bli uppmuntrad av våran podd!
Under någon veckas tid har jag försökt att få tag på en person. Men efter flera misslyckade försök så bestämde jag mig till slut för att istället skicka ett brev på posten. Nu för tiden när den mesta kommunikationen sker via mejl, SMS och sociala medier så kan det ju ändå kännas väldigt trevligt och snudd på lyxigt att få ett personligt brev. För säkerhets skulle hopppade jag över att skriva det för hand eftersom drygt 20 års mejlande har gjort min handstil mer eller mindre oläslig. Ibland kan jag själv knappt skriva vad jag har skrivit.
Men sen finns det förstås andra brev som man verkligen inte vill få i brevlådan. Som till exempel oväntade räkningar, kravbrev eller andra dåliga nyheter.
Idag när vi fortsätter gudstjänstserien om Jesus brev till dom sju olika församlingarna som omnämns i Uppenbarelsebokens 2:a och 3:e kapitel, så ska vi rikta blicken mot församlingen i staden Tyatira. Med facit i hand så vågar jag påstå att just det här brevet kvalar in som ett av dom där som ingen av oss skulle vilja få i vår brevlåda.
Det längsta brevet skickades till den minst viktiga av de sju städerna. Även om Jesus skriver vart och ett av de sju breven till specifika församlingar som befanns sig i unika situationen och sammanhang, så är varje brev tillgängligt för oss alla att läsa. Så trots att just dagens text primärt riktades till lärjungarna och församlingen i Tyatira så hoppas jag att du ska bli uppmuntrad av det Jesus har att säga.
I början på 80-talet fick någon på Postens huvudkontor i Solna en briljant idé. Fler tyckte uppenbarligen att det var en genialisk affärsidé så 1982 lanserades Postens ljudbrev. Jag vet inte om du känner igen det på bilden. För 12 spänn fick man ett vadderat och frankerat kuvert och ett kasettband som rymde 10 minuters inspelning på varje sida sida. Jag minns fortfarande idag hur vi testade det där hemma på morfars kasettbandare. Det var så coolt att någon hade kläckt idén att man kunde spela in ett meddelande på en kassett för att sedan skicka den på Posten. Uppenbarligen var vi inte så många som tyckte att det var, typ det coolaste man kunde hålla på med då i början på 80-talet, så några år senare försvann dom från marknaden.
De tre senaste veckorna så har våra gudstjänster handlat om några andra brev, nämligen Jesus brev till de sju församlingarna, som vi hittar i Uppenbarelsebokens 2:a och 3:e kapitel. Dom kom inte levererade i formen av gula kasettband i vadderade kuvert. Men när vi läser dom så kan vi höra Guds röst och tilltal till sin kyrka då som nu. För som vi har sett redan under de tre första veckorna så rör det sig om tidlösa brev. Det man kämpade med på platser som Efesos, Smyrna och Pergamon är inget unikt. För även om omständigheterna ser lite annorlunda ut så är det djupast sett, samma saker som VI fortsätter att kämpa med år 2020.
Jag tänker till exempel på kärleken och passionen till Jesus, som de kristna i Efesos hade förlorat.
Och precis som lärjungarna i Smyrna så behöver du och jag påminna oss om att vi inte ska dras med i oro och rädsla, så att vi förlorar perspektivet på vem Gud är.
Å i det efter-postmoderna samhället som vi lever i behöver vi - precis som lärjungarna i Pergamon - också vara på vår vakt så att vi inte kompromissar med tron och går vilse.
För dig som inte har varit med de föregående veckorna så är det viktigt att veta att själva poängen med breven till de olika kyrkorna var uppmärksamma det som var gott men också för att förmana och att tillrättavisa. ”Men varför då?” kan vi fråga oss.
Jo, helt enkelt därför att det stod så mycket på spel. För om de inte korrigerade sin kurs så skulle det i förlängningen få allvarliga konsekvenser.
För två veckor sedan inledde vi våran nya gudstjänstserie ”Brev till församlingen” som utgår från Jesus ord till sju olika församlingar, som vi kan läsa om i Uppenbarelseboken. Idag handlar det om det tredje brevet som hade församlingen i Pergamon som mottagare.
Men vad har då 7 brev med snart 2000 år på nacken, som skickades till 7 olika städer i nuvarande Turkiet, egentligen för betydelse för dig och mig? Om du och jag hade varit filatelister och samlat på frimärken kanske vi hade varit intresserade av breven. Men nu finns det ju inga frimärken på de där breven. Om vi hade bott i nutidens Efesos, Smyrna eller Pergamon så hade vi kanske varit intresserade av de historiska detaljerna. Men nu bor vi ju inte där. Så vilken är då egentligen poängen med att läsa dessa brev? För i vanliga fall brukar vi ju inte öppna och läsa någon annans post?
En anledning till varför vi läser de här olika breven än idag (förutom att de finns med i Bibeln) är för att dom visar för oss hur den lokala församlingen levde i mötet med den omgivande kulturen. Å med hjälp av dom olika breven så kan vi lägga ett pussel och se vad Jesus ville säga till sin kyrka. Vad han uppmuntrade och hur han också utmanade sitt folk och den underliggande frågan under de här veckorna är:
”Vad skulle Jesus skriva om brevets mottagare var Tullbrokyrkans församling?”
Idag inleder vi den nya serien ”Brev till församlingen” och under 7 söndagar i oktober och november månad så ska vi kolla närmare på Jesus brev till sju olika församlingar. Brev som finns nedtecknade i inledningen på Uppenbarelseboken. Det handlar om sju ganska korta hälsningar som innehåller ord av tröst och uppmuntran varvat med ett stort allvar. För i de olika församlingarna fanns det precis som i alla sanna församlingar något gott. Men där fanns också saker som grusade och förvanskade vittnesbördet om Jesus.
Det vi ska fördjupa oss i är vad Jesus hade att säga till de där olika församlingarna och den underliggande frågan som vi ska ta med oss under de här veckorna är följande fråga:
Vad skulle Herren skriva om brevets mottagare var Tullbrokyrkans församling?
Vad är det goda som vi ska hålla fast vid och vad behöver vi vara uppmärksamma på eller rentav ta itu med eller göra upp med? Och vad bidrar till eller hindrar Guds växt?
