Temat för min predikan idag är ”Att leva ett liv fyllt med glädje”. Å det tycker jag passar extra bra en dag som denna! När vi äntligen kan komma tillsammans och fira gudstjänst igen. Jag kollade tillbaka i almanackan härom dagen. Förutom några veckor med skiftande restriktioner under hösten så har vi tvingats vänja oss vid streamade gudstjänster i nästan 15 månaders tid. Det har varit en tid som inte påminner om något annat vi varit med om. En tid när vi ofrivilligt har levt med en nödvändig distans till varandra. Men som människor är vi skapade med en längtan efter frihet, en frihet som har blivit kraftigt begränsad under det senaste dryga året. En person som upplevde ständiga begränsningar av sin frihet var aposteln Paulus. Han satt i fängelse i Cesarea under två år och sen placerades han lite senare i husarrest i två år. Å efter ytterligare fyra år hamnade han till sist i fängelse i Rom i väntan på en rättegång. Men vad gjorde det egentligen med hans liv och hans tro? Å vilket var hans budskap till sina syskon i tron som också levde i osäkra tider? Det tänkte jag att vi skulle ta reda på idag. Å vi ska göra det med hjälp av några verser i Filipperbrevet. Vi ska läsa tre olika textsammanhang och till att börja med tänkte jag att vi skulle börja i det fjärde kapitlet och läsa vers 1-9. Så om du äger en Bibel får du gärna leta fram den och hänga med när jag läser Filipperbrevet 4:1-9
Idag fortsätter vi serien som handlar om Guds Ande som alla vi som tror på Jesus har fått del av. Förra söndagen handlade det om vad Guds Ande gör och idag när det är dags att knyta ihop säcken så ska vi försöka ta reda på varför du och jag behöver Guds Ande i våra liv.
Kanske tillhör du dom som tänker: ”Men jag har ju Jesus så varför behöver jag Guds Ande?” och då hoppas jag att dagens predikan ska hjälpa dig att se att Guds Ande i själva verket är en nödvändig del av livet som Jesus efterföljare. Till att börja med tänkte jag att vi skulle återvända till den bibeltext som var förra veckans sändningsord. Så leta gärna fram en Bibel om du äger en och häng med när jag läser från Titus brev med start i kapitel 3 och vers 4.
Greken Titus var en av dom som Paulus hade fått föra till tro på Jesus och nu hade han lämnat honom på Kreta för att fortsätta arbetet i församlingarna på ön. I sitt brev så uppmanar Paulus sin son i tron, att arbeta för att bevara kyrkan fri från villoläraror och att leva som ett gott exempel. En del falska profeter drogs till judiska myter som förde människorna bort ifrån sanningen istället för närmare. Och för att ta itu med detta skriver Paulus såhär:
Förra veckan inledde jag en 3-veckors serie om Guds Ande och och då handlade det om vem Guds Ande är med betoning på vem. För som vi kunde så då - för en vecka sen - så är Guds Ande inte ett objekt utan en preson med ett förstånd, med känslor och med en vilja. Idag på Pingstdagen ska vi ställa oss frågan: Vad GÖR Guds Ande? För, som vi läste mot slutet på predikan förra veckan, så lovade Jesus att Anden ska vara med oss för alltid. Han är lika verksam idag som på Pingstdagen för snart 2000 år sedan. Men vad vill Anden göra? Vi ska börja med att återvända till en av texterna som vi läste förra söndagen. För däri hittar vi delar av svaret på frågan. Så leta gärna fram en Bibel och häng med när jag läser från Johannes kapitel 16 och vers 5 och framåt.
I torsdags på Kristi himmelsfärdsdag påminde vi oss om den dag när Jesus efter sin uppståndelse lämnade jorden. Kvar finns du och jag som tror på honom, som tillsammans utgör hans kropp här i världen. Nu under några veckor ska vi utforska vad som hände efter att Jesus återvände till Fadern. Det handlar om Guds Ande. Om Gud i oss. Idag ska vi ta reda på vem Guds Ande är. Nästa söndag på Pingstdagen handlar det om vad Guds Ande gör och veckan därpå ska vi ta reda på varför vi behöver Guds Ande i våra liv.
Idag när vi ska utforska vem den helige Ande är så tänkte jag att vi skulle göra vårt avstamp i en text som finns att läsa i Johannesevangeliets 16:e kapitel.
Det berättas att konstnären Michelangelo en gång - riktigt upprörd - vände sig till sina medkonstnärer och frågade: ”Hur kommer det sig att ni fortsätter fylla galleri efter galleri med ändlösa motiv som föreställer Kristus som svag, Kristus på korset och hängandes död på korset? Varför fokuserar ni på den händelsen som om den var det sista som inträffade, som om ridån gick ner med katastrof och nederlag som följd? Den hemska scenen varade några timmar. Men i den eviga evigheten lever Kristus. Stenen har rullats bort och han härskar och regerar och segrar!”
I min predikan idag ska vi fortsätta utforska vilken rollJesus uppståndelse spelar och hur den förändrar allt och gör skillnad, verklig skillnad i våra liv redan här och nu. Dom senaste veckorna har det handlat om hur uppståndelsen gjorde skillnad i lärjungarnas liv, om hur livet segrade över döden och hoppet över hopplösheten. För fyra veckor sedan handlade det om livets seger över döden, förra söndagen om hoppets seger över hopplösheten som vi ibland kan uppleva. Idag handlar det om hur Jesus uppståndelse fyller oss med glädje. För i och med att Jesus gav sitt liv på korset och godhetens segrade över ondskan, så har vi all anledning att glädja oss.
Vi ska börja med att läsa en text från Romarbrevet 5 och det är en text som vi läste redan förra söndagen. I dom två föregående kapitlena har Paulus försökt förklara vad det innebär att leva rättfärdiga. Det vill säga att leva rätt och heligt inför Gud. Å bland annat har han slagit fast att vi alla är syndare men genom tron på Jesus Kristus så blir vi rättfärdiga i Guds ögon (kap 3). Och att det bara är tron på Jesus Kristus som gör oss rättfärdiga (kap 4). I Romabrevet 5 som vi ska läsa nu, så visar Paulus på dom praktiska konsekvenserna.
När Jesus blev korsfäst år 33 så fanns det bara någonstans runt 120 personer som var hans lärjungar. Idag 2000 år senare är det 2,3 miljarder människor som bekänner sig som hans lärjungar. Det vill säga drygt var tredje människa på jorden. Inget på jorden är större än Kristi kropp. Men har du någonsin funderat på hur i hela världen det gick till? Hur kommer det sig att en liten grupp lärjungar växte från 120 till att bli 2,3 miljarder? Jo på grund av en sak: uppståndelsen. Den förändrar allt. Därför att den är den allra viktigaste händelsen i hela mänsklighetens historia.
För två söndagar sedan inledde jag en gudstjänstserie som handlar om vilken roll Jesus uppståndelse har och hur den faktiskt gör skillnad i våra liv redan här och nu. Under dom här fyra veckorna så försöker vi ta reda på varför Jesus död och uppståndelse verkligen förändrar allt. Jag hoppas verkligen att det här ska få bli till välsignelse för dig, att dessa söndagarna ska fylla dig med liv med hopp och med glädje.
Men inte bara dig utan även människorna som finns runt omkring dig. Min bön är att du skulle kunna dela och ge hoppet vidare. För jag är övertygad om att det finns människor i din närhet som längtar efter att få uppleva liv, som längtar efter glädje i tillvaron och som skulle må gott av att få upptäcka hopp, som det handlar om idag. Jag vill ta dig med till några verser i Efesierbrevets 1:a och 2:a kapitel. Paulus som har skrivit brevet till församlingarna i och runt Efesos, sitter fängslad i Rom. Sitt brev förklarar han bland annat vad det innebär att leva det nya livet med Kristus. Men själva grunden till allt han skriver om, lägger han i kapitel 1 och 2. För att vi ska få koll på själva sammanhanget så kommer jag läsa från kapitel 1 med start i vers 17.
Om du någon gång har besökt platser som London, Paris eller Egypten så har du kanske precis som mig kollat på pyramiderna i Giza eller besökt Westminister Abbey eller Invaliddomen. Det alla dom platserna har gemensamt tillsammans med några av världens mest välbesökta platser som Taj Mahal, moskén i Medina och Terrakottarmén, det är ju att det är platser som har blivit kända på grund av att det vilar mer eller mindre välkända människor på dessa storslagna platser. Men en gravplats som skiljer sig från alla dom andra är Jesus grav, som inte har blivit känd för vad som finns I den utan därför att den är tom.
I söndags på Påskdagen firade kristna världen över att Jesus Kristus har uppstått och det är en sanning som vi inte bara lever med en gång om året. För varje dag är en dag så god som någon att påminna sig om att Jesus har uppstått och att han lever. I min predikan i söndags refererade jag till Paulus ord som påminde oss om att Jesus död och uppståndelse är det allra viktigaste. För som vi läste då i söndags, så hänger hela våran kristna tro på Jesus uppståndelse. Allt står och faller med den. Det här med uppståndelsen påminns vi ganska ofta om i mötet med olika Bibeltexter men det är sällan vi faktiskt tar tid till att ta reda på VILKEN roll uppståndelsen har och HUR den faktiskt gör skillnad i våra liv redan här och nu.
Så under dom kommande fyra veckorna så ska vi utforska några olika perspektiv och jag hoppas att du efter varje predikan, ska få med dig något praktiskt och konkret som gör skillnad i ditt liv. Idag handlar det om att Jesus uppståndelse = nytt liv.
Titeln på min predikan idag på påskdagen är ”Det allra viktigaste”. Vad som verkligen ÄR allra viktigast beror ju helt och hållet på vem du frågar. 2019 slog till exempel ett brittiskt vetenskapsinstitut fast att bin är den viktigaste och mest oersättliga levande varelsen på planeten, samtidigt som de numera listas som hotade. Einstein lär ha sagt att utan bin överlever mänskligheten max 4 år. Så det ligger nog en viss sanning i det. Men läser man andra artiklar på nätet så listas saker som hälsa, kärlek, familj, vänner, passion, tid, sömn, mat, en bra utbildning och att hitta en mening i tillvaron. Nånstans är det en ganska värdefull fråga att reflektera kring. För det som är viktigt för oss bör ju vara det som vi ägnar våran tid åt, som vi investerar i och fokuserar på. Är något viktigt för dig och mig så bör det synas och märkas i våra prioriteringar. Jag tänker att vi ska ta reda på vad BIBELN har att säga oss om vad som är allra viktigast. Till våran hjälp tänkte jag att vi ska ta en text som jag har hämtat från Första Korintierbrevet 15. Jag vill verkligen rekommendera dig att plocka fram en Bibel eller bibelapp och följa med i texten på egen hand när jag läser den. Jag kommer börja läsa från 1 Korintierbrevet 15:1 och fram till vers 8.
För tre veckor sedan påbörjade vi våran vandring med Jesus mot den tomma graven och idag på Palmsöndagen närmar vi oss målet och ska gå in för landning. Dagens bibeltext sätter ord på vad som händer i Jesus möte med en blind man utanför Jerikos portar. Jag ska läsa från Lukasevangeliet 18:35-43 så leta gärna fram en Bibel eller bibelapp och häng med:
När Jesus närmade sig Jeriko satt en blind man vid vägen och tiggde. 36 Han hörde folk gå förbi och frågade vad som hände. 37 Man berättade för honom att Jesus från Nasaret gick förbi, 38 och då ropade han: "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!" 39 De som gick främst sade åt honom att vara tyst, men han ropade bara ännu mer: "Davids son, förbarma dig över mig!" 40 Jesus stannade och befallde att mannen skulle ledas fram till honom. När han kom närmare frågade Jesus: 41 "Vad vill du att jag ska göra för dig?" Han svarade: "Herre, gör så att jag kan se igen!" 42 Jesus sade till honom: "Du får din syn. Din tro har frälst dig." 43 Genast kunde han se, och han följde Jesus och prisade Gud. Och allt folket som såg det prisade Gud. (Lukas 18:35–43)
Med bara 2,5 mil kvar att gå så närmade sig målet för Jesus vandring. Från det att han tog ut riktning mot Jerusalem, så hade skaran av människor som följde honom på vägen successivt ökat. Mannen som satt där vid vägkanten må ha varit blind men döv var han inte och nu märkte han att en stor grupp människor närmade sig och när han fick höra att det var Jesus från Nasaret som kom gåendes så ropande han med hög röst. ”Davids son, förbarma dig över mig!”
