Tullbrokyrkan vill vara en församling som genomsyrar världen med hopp. Vi finns till för att göra Jesus Kristus känd, trodd och efterföljd. Vi hoppas att du ska bli uppmuntrad av våran podd!
Om du någon gång har besökt platser som London, Paris eller Egypten så har du kanske precis som mig kollat på pyramiderna i Giza eller besökt Westminister Abbey eller Invaliddomen. Det alla dom platserna har gemensamt tillsammans med några av världens mest välbesökta platser som Taj Mahal, moskén i Medina och Terrakottarmén, det är ju att det är platser som har blivit kända på grund av att det vilar mer eller mindre välkända människor på dessa storslagna platser. Men en gravplats som skiljer sig från alla dom andra är Jesus grav, som inte har blivit känd för vad som finns I den utan därför att den är tom.
I söndags på Påskdagen firade kristna världen över att Jesus Kristus har uppstått och det är en sanning som vi inte bara lever med en gång om året. För varje dag är en dag så god som någon att påminna sig om att Jesus har uppstått och att han lever. I min predikan i söndags refererade jag till Paulus ord som påminde oss om att Jesus död och uppståndelse är det allra viktigaste. För som vi läste då i söndags, så hänger hela våran kristna tro på Jesus uppståndelse. Allt står och faller med den. Det här med uppståndelsen påminns vi ganska ofta om i mötet med olika Bibeltexter men det är sällan vi faktiskt tar tid till att ta reda på VILKEN roll uppståndelsen har och HUR den faktiskt gör skillnad i våra liv redan här och nu.
Så under dom kommande fyra veckorna så ska vi utforska några olika perspektiv och jag hoppas att du efter varje predikan, ska få med dig något praktiskt och konkret som gör skillnad i ditt liv. Idag handlar det om att Jesus uppståndelse = nytt liv.
Titeln på min predikan idag på påskdagen är ”Det allra viktigaste”. Vad som verkligen ÄR allra viktigast beror ju helt och hållet på vem du frågar. 2019 slog till exempel ett brittiskt vetenskapsinstitut fast att bin är den viktigaste och mest oersättliga levande varelsen på planeten, samtidigt som de numera listas som hotade. Einstein lär ha sagt att utan bin överlever mänskligheten max 4 år. Så det ligger nog en viss sanning i det. Men läser man andra artiklar på nätet så listas saker som hälsa, kärlek, familj, vänner, passion, tid, sömn, mat, en bra utbildning och att hitta en mening i tillvaron. Nånstans är det en ganska värdefull fråga att reflektera kring. För det som är viktigt för oss bör ju vara det som vi ägnar våran tid åt, som vi investerar i och fokuserar på. Är något viktigt för dig och mig så bör det synas och märkas i våra prioriteringar. Jag tänker att vi ska ta reda på vad BIBELN har att säga oss om vad som är allra viktigast. Till våran hjälp tänkte jag att vi ska ta en text som jag har hämtat från Första Korintierbrevet 15. Jag vill verkligen rekommendera dig att plocka fram en Bibel eller bibelapp och följa med i texten på egen hand när jag läser den. Jag kommer börja läsa från 1 Korintierbrevet 15:1 och fram till vers 8.
För tre veckor sedan påbörjade vi våran vandring med Jesus mot den tomma graven och idag på Palmsöndagen närmar vi oss målet och ska gå in för landning. Dagens bibeltext sätter ord på vad som händer i Jesus möte med en blind man utanför Jerikos portar. Jag ska läsa från Lukasevangeliet 18:35-43 så leta gärna fram en Bibel eller bibelapp och häng med:
När Jesus närmade sig Jeriko satt en blind man vid vägen och tiggde. 36 Han hörde folk gå förbi och frågade vad som hände. 37 Man berättade för honom att Jesus från Nasaret gick förbi, 38 och då ropade han: "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!" 39 De som gick främst sade åt honom att vara tyst, men han ropade bara ännu mer: "Davids son, förbarma dig över mig!" 40 Jesus stannade och befallde att mannen skulle ledas fram till honom. När han kom närmare frågade Jesus: 41 "Vad vill du att jag ska göra för dig?" Han svarade: "Herre, gör så att jag kan se igen!" 42 Jesus sade till honom: "Du får din syn. Din tro har frälst dig." 43 Genast kunde han se, och han följde Jesus och prisade Gud. Och allt folket som såg det prisade Gud. (Lukas 18:35–43)
Med bara 2,5 mil kvar att gå så närmade sig målet för Jesus vandring. Från det att han tog ut riktning mot Jerusalem, så hade skaran av människor som följde honom på vägen successivt ökat. Mannen som satt där vid vägkanten må ha varit blind men döv var han inte och nu märkte han att en stor grupp människor närmade sig och när han fick höra att det var Jesus från Nasaret som kom gåendes så ropande han med hög röst. ”Davids son, förbarma dig över mig!”
Förra veckan inledde jag våran nya miniserie ”På vägen till den tomma graven”. Veckorna fram till påsk så ska vi ta rygg på Jesus och följa med honom på vandring som skulle ta honom upp till Jerusalem. Det vi framför allt ska ta reda på under de här veckorna är vilka människor han ägnade sin tid åt och vilket budskap han delade med dom han mötte. För allt det där säger oss något viktigt om vad som faktiskt ligger på hans hjärta. Förra söndagen läste vi om hur Jesus en dag sände ut 70 av sina lärjungar för att förbereda vägen för hans ankomst och för att vittna om Guds rike.
I dagens text som jag har hämtat från Lukas kapitel 13 så berättas det om hur Jesus stannade till i en synagoga för att undervisa på en sabbat. Där möter han en sjuk kvinna. Så leta fram din Bibel om du äger en och häng med när jag läser Lukas kapitel 13:10-17.
