Fredrik Lignell
Slutord från Jesus
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/slutord-fran-jesus-del-2-en-annan-hjalpare-arca2
Joh 14:15-31
Jesus säger att han ska be Fadern sända en annan Hjälpare. En av samma sort. Underförstått är Jesus en hjälpare, och nu kommer en av samma slag. Till skillnad från Jesus, som under sitt jordeliv var begränsad till en plats i taget, ska Anden, Hjälparen, bistå lärjungar över hela världen samtidigt.
Anden ska påminna (14:26), vittna (15:26), vägleda och förkunna (16:13). Jesus kallar Anden för Sanningens Ande, delvis för just detta: Anden påminner om Jesus och hans undervisning. Mer om Sanningens Ande om några veckor.
Anden är inte en vag kraft eller opersonlig närvaro, utan Gud i och mitt ibland oss. Hör du hur detta vävs samman, och knappt kan hållas isär? Den Treenige Guden har i Jesus Kristus besökt världen. Den Treenige Guden är nu mitt ibland oss som Hjälparen, Anden. Anden är Guds personliga närvaro.
Joh 14:23
Vi ska stanna. Det är Anden, Hjälparen som gör det möjligt för en gemenskap av bristfälliga och dödliga människor att husera Gud.
”Anden verkar inte dra uppmärksamhet till sin egen person. Den framträder så att säga inte med ett eget ansikte. Anden verkar för att människan ska avspegla Faderns person såsom den visat sig i Sonens ansikte.” (Roland Spjuth i boken Om Gud och allt annat)
Det grekiska ordet för hjälparen är parakletos och betyder hjälpare, god vän, någon som går bredvid, tröstare, försvarsadvokat, förebedjare.
Anden, Hjälparen, ska vara läraren som påminner om allt Jesus sagt. Ordet Jesus har talat kommer inte från honom själv, utan från Fadern. Alltså: Sonen talar det han hör från Fadern, och Anden påminner om det vi hört från Sonen. Anden, tillsammans med kärleken till Jesus, hjälper oss att lyda Jesu bud.
Anden hjälper oss också att be, liksom lockar fram vårt verkliga jag med dess längtan, förhoppningar, drömmar, skam, skuld, sår, bindningar… Allt det som rör sig i vårt inre som är både vackert, fult och skadat. Det är också Anden som gör Jesusorden, verkligheten hos den Treenige Guden, verkliga för oss. Hjälparen skapar kort sagt riktiga, osminkade möten mellan Gud och människa.
”När den Helige Ande vill själavårda oss låter han Bibelns ord möta hjärtats nöd.” (Bengt Pleijel i Tidskriften Pilgrim om Hjälparen från 2002).
När syndafallet i Eden ägt rum står det att Gud kommer vandrande i trädgården i den svala kvällsvinden (1 Mos 3) — kan du tänka dig en mindre hotfull bild? Då gömmer sig mannen och kvinnan bland träden. Det är den mest tragiska scenen i människans historia.
Anden, Hjälparen, kommer med tillit och helande. Den skamridna och rädda människan som hukar bland träden behöver inte längre göra det. De där träden kan stå för lite allt möjligt. Vi gömmer oss bakom attityder och jargonger, arbete och karriär, pengar och ägodelar, prestige och stolthet, produktivitet och effektivitet, tillväxt och framgång…
Hjälparen kommer för att smälta människans hjärta, för att återigen komma nära, visa för människan att det genom nåden och förlåtelsen är ofarligt att lämna gömstället.
Låt oss stanna på ännu ett ställe i dagens text:
v 30-31
Världens härskare kommer. Fysiskt kommer djävulen i form av Judas förräderi, i den osynliga världen väntar konfrontationen på korset. Det drar verkligen ihop sig. Djävulen kommer att verka ha all makt över Jesus, men egentligen råder det motsatta. Det som ser ut som att Jesus fördöms av Guds folk, av det Romerska imperiet och av världen — när djävulen övervinner Sonen på korset — visar sig i ljuset av uppståndelsen vara Sonens seger över djävulen.
12:31-...
Fredrik Lignell
Slutord från Jesus
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/slutord-fran-jesus-del-1-den-som-har-sett-mig-ard22
När man vet att livet håller på att ta slut och åren snarare krympt till timmar, vad säger man då? Många samlar sina nära och kära för att ta avsked, se varandra i ögonen och kanske skicka med ett sista ord till barn eller en livskamrat. När Jesus trängs från alla sidor och hoten från makthavarna blir allt tydligare, då talar han först med sina lärjungar. Sedan ber han för dem och för lärjungar i alla tider. I det vi kallar Jesu avskedstal och förbön (Joh 14-17) finns mycket vi behöver lyssna till.
Joh 14:1-14
Det finns rum. Han förbereder framtiden, och du behöver inte vara rädd. Känn ingen oro!
Jesus talar om sin Faders hus, vilket Han bara gjort en gång tidigare, nämligen när han rensar templet på penningväxlare och försäljare. ”Gör inte min Faders hus till en saluhall!” Faderns hus är templet, och templet är platsen där himmel och jord möts. Gud och människa talar med varandra i templet.
Nu antyder Jesus att det kommer ett nytt tempel, en ny stad, en ny värld där himlen och jorden ska mötas på djupet. Då de ska förenas, liksom gifta sig med varandra. Och där finns det plats för alla som vill vara med. Jesus håller på att ställa i ordning framtiden!
Jag är vägen, säger Jesus. Kort sagt: Om du ska hitta till min Faders hus måste du hålla dig intill mig. Följ, så kommer du rätt.
Att Jesus är vägen till Fadern innebär att Guds tydligaste ansikte har med upprättelse, helande, bröd till hungrande, tvättade fötter och ett utgivande liv att göra. Den korsfäste och uppståndne Jesus från Nasaret är vägen, sanningen och livet. Vill du leva? Vandra i Jesu fotspår. Vill du vara sann? Ta Jesu undervisning och exempel på största allvar. Det handlar om att älska sina motståndare, att be för dem som förföljer och vara bärare av fred och försoning.
Den som har sett mig… Vi ser honom inte med våra fysiska ögon, men vi möter honom i texterna, i gudstjänsten, när vi tjänar våra medmänniskor och i bröd och vin. I närheten av Jesus finns också smaken av Fadern. Du som undrar vem Gud är, som söker och längtar efter fäste i livet, kom till Jesus. Det är där det händer.
Gud har aldrig varit så synlig som i Jesus. Jag är i Fadern och Fadern är i mig (v 10). Det innebär att den sökande människa som önskar se Gud måste leta i Jesus. Det innebär också att all gudstro behöver påminna om Jesus. En teologi, en världsbild eller ett idépaket som inte ser ut som Jesus är inte kristet, vad det än kallas.
Jesus avslutar dagens avsnitt med att tala om hur lärjungarna ska göra större gärningar än Jesus. Vad betyder det? Vi kan inte binda samman himmel och jord, försona Gud och människa, vårt blod kan inte friköpa någon från deras synder, och vi kan inte besegra döden. Allt det där kan bara Han. Men gärningarna är större som i vidare. Jesus rörde sig på ett område stort som Småland. Redan efter en generation fanns evangeliet i Turkiet, Grekland, Rom, Nordafrika, Spanien och Kroatien. När kyrkan gör Guds mission, fortsätter Jesu uppdrag i världen, då går Jesus med. I större och större cirklar.
När du går till skolan, till jobbet, fikar med dina vänner och hänger med familjen sträcker sig Guds rike längre än tidigare. Be, sök honom och utbred hans rike. Välkommen att bli en del av Vägen och av Vägens folk!
-------------------------
För samtal:
Jesus förbereder framtiden, och där finns det rum, påstår texten. Är det lätt att tro på? Varför/varför inte? Vad gör det med dig i relation till oro och bekymmer för den stora världen och din "lilla värld"?
Samtala om vad det kan betyda för din vardag att Jesus är vägen, sanningen och livet.
Vad händer med dina perspektiv när du f...
Fredrik Lignell
Fortfarande
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/fortfarande-del-5-ge-det-vidare-ar9ej
Vår serie FORTFARANDE där vi påminner oss om vad vi tycker oss ha hört de senaste åren är nu på del 5.
2 Tim 2:1-2
Mitt barn, säger Paulus till Timoteus. Det första brevet från Paulus till Timoteus inleds: ”Från Paulus, Kristi Jesu apostel på uppdrag av Gud, vår frälsare och Kristus Jesus, vårt hopp, till Timotheos, hans äkta barn i tron.”
Paulus har sannolikt fört Timoteus till tro, därav uttrycket ”äkta barn”. Det är noterbart när Bibeln talar om ledarskap att de vanligaste orden inte är chef (finns inte alls) eller ens ledare (finns ibland), utan så relationella ord som möjligt: Det talas om vänner, bröder och systrar, om mödrar, fäder och barn.
1 Kor 4:15-17
Han ser sig själv som en farsa, som en som finns nära och gestaltar det han försöker föra vidare.
Jesus är naturligtvis först med detta. Han verkar tänka i led eller generationer:
Joh 17:8, 22-23
Jesus är sänd från Fadern, Han har tagit emot av Fadern och sedan gett till de första lärjungarna.
Vi tänker oss ofta Paulus som en ensamvarg, men han är långt därifrån. Det finns nästan alltid medarbetare och vänner runt honom (och kolla in hälsningarna i slutet av breven. En fantastisk gestaltning av varma relationer. Allt är inte uppdrag och medarbetare för Paulus — han odlar djup vänskap också.)
En av många nära vänner och medarbetare runt Paulus är Timoteus. Förmodligen möts de på Paulus missionsresa, och på den andra resan tar han den unge mannen med sig.
Tillbaks till 2 Tim: Mitt barn, hämta styrka i den nåd som vi får genom Jesus Kristus. Paulus är, i den här texten och i Rom 5, inne på att vi ställts i ett livsrum som har med Guds nåd i Jesus Kristus att göra. Det skvätter inte på oss någon gång då och då, utan vi står i Guds nåd, nästan som i en dusch. Vi lever och andas Guds nåd. Vi smakar på den, uppbyggs av den, styrks av den och förvandlas av den. Paulus, som själv smakat Guds nåd och ställts i den, bjuder liksom in Timoteus i värmen. Kom, Timoteus. Här kan du stå, här kan du ta emot, här kan du sträcka på dig, här kan du hämta styrka.
Timoteus är pastor i Efesos, och det verkar som att han behöver se att han inte är själv i uppdraget. Se dig omkring och upptäck vad Gud gör i andra människors liv. Det hänger inte bara på dig, utan det finns fler som vill göra Guds vilja och gå Hans ärenden.
Det du hört av mig i vittnens närvaro — evangeliet, denna dyrbara skatt, har anförtrotts åt Timoteus. Paulus har inte varit ängslig, utan lämnat evangeliets skönhet och härlighet i händerna på den unge ledaren. Nu ska du lämna detta vidare till pålitliga människor. Vad ligger i det? Det finns ännu inget NT, utan man lever i en muntlig tradition. Om evangeliet ska föras vidare måste Timoteus kunna lita på människors förmåga att undervisa och vägleda i enlighet med Jesu undervisning.
Paulus säger i 1 Kor 1 att Gud utvalt det som ingenting är, det som är dåraktigt för världen, det andra skulle rata. Gud är ingen elitist, utan lämnar världens viktigaste budskap till en mix av olärda och enkla människor blandat med några som likt Paulus är lärda och briljanta. Men att Gud använder vem som helst betyder inte att det inte spelar någon roll vem det blir.
Anförtro evangeliet till pålitliga människor som sedan i sin tur kan föra det vidare. Detta är ett av skälen till att budskapet om Jesus rör sig som en löpeld genom Romarriket. Det påminner om schackbrädet där man dubblar vetekornen på varje ruta.
Under pandemin lärde vi oss den hårda vägen att både goda och dåliga saker kan ges vidare. Plötsligt handlade mycket om smittvägar och inkubationstid. I läsningen av Nya Testamentet ser vi hur evangel...
Fredrik Lignell
Fortfarande
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/fortfarande-del-4-annu-finns-det-plats-arbb7
När vi i Ryttargårdskyrkan försökt få tag på vår plats i världen har vi ofta stannat vid texter som har med mat och kalas att göra. När Jesus inte talade om fester och måltider, då satt han själv vid ett bord någonstans och käkade med folk. Jesus gör sitt första under — en händelse som doftar av överflöd, generositet och glädje — på en bröllopsfest. Också dagens text handlar om ett kalas:
Luk 14:15-24
Enligt judisk sed sker två inbjudningar. Först annonseras festen: Du är inbjuden, välkommen! Då svarar folk ja eller nej. Sedan förbereds allt. Så småningom går en slutlig inbjudan ut: Nu är det dags att komma, allt är färdigt. Det är då ursäkterna och distraktionerna i vår berättelse anmäler sig. De inbjudna (som redan tackat ja till festen) har fått annat för sig. Andra intressen tog över, de inbjudna gästerna lät sig distraheras av sina livsbyggen och projekt. Någon har noterat att det finns en smak av svepskäl i texten.
Personerna som först bjöds till festen och tackade ja har tappat intresset. Här finns ett allvar: Gud kallar, och det går inte att betrakta det som vilken inbjudan som helst.
Värden i berättelsen byter då fokus: De som förut varit bjudna, men som hittat annat att göra, lämnas åt sina intressen och förströelser. Nu skickas tjänaren ut till nya grupper.
Gud verkar ständigt röra sig i riktning mot marginalen. Genom hela Bibelns berättelse om Jesus återkommer frågan gång på gång: Vem får egentligen vara med i det Gud gör? Vilka tillhör, och vilka borde ställas utanför? Det är häpnadsväckande hur konsekvent Jesus bryter och bänder i frågan om vilka som hör till, och hur provocerande han är i det.
Jim Wallis: ”Ett evangelium som inte förändrar världen funkar bara för de som inte har behov av att världen förändras.”
Det finns minst två problem med festen i Guds rike. Ett är att så många människor inte vet att den pågår. Det är därför sändningen till världen är så central. Gud sände sin son. Gud sände sitt ord. Gud sände sin församling.
Det andra problemet är de som vet om festen men är övertygade om att de inte hör hemma där. Som straffats ut hela livet, eller som uppfattat att kyrkan inte vill ha med dem runt bordet. Det kan handla om massor med saker de misstänker (eller har fått reda på) är fel med dem: Hudfärg, ekonomisk status, utbildning och intelligens, ställning i samhället, kön, ett missbruk som folk tittat snett på, att man invandrat, går på bidrag eller har en sexuell läggning som stör middagsgästerna.
De som inte blivit bjudna är de som slutligen sitter till bords. Fattiga, krymplingar, blinda och lytta. Det är världens drag på kalaset, men tjänaren säger orden som ekar genom varje kvarter, varje stad, varje nation och på varje språk: Ännu finns det plats!
Ännu. Ett ord som påminner om fortfarande. Och Herren i liknelsen (alltså Gud) utbrister: Gå i ännu vidare cirklar så att mitt hus blir fullt.
Ännu finns det plats!
Mitt hus ska bli fullt!
Det är som att Gud fortsätter viska i våra hjärtan: jag vill att ni fortsätter leva missionellt, tålmodigt gör plats och envist rör er i marginalen. Snart börjar festen!
---------------------
För samtal:
Vad kan vi uppfatta i de ständigt återkommande bilderna av Guds rike som en fest?
Hur blir våra gemenskaper, våra hemgrupper och våra fester en tydligare försmak av bordet dit de osannolika blivit inbjudna?
En del av oss har tidigare varit med om inbjudningar till Guds rike som av olika skäl inte längre känns som bra sätt att inbjuda på. Hur skulle du vilja bjuda in vänner, kollegor, grannar och studiekamrater till en gudstjänst, til...
