Fredrik Lignell
Fristående predikningar
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/jesus-kristus-den-korsfaste-kristus-arbaa
1 Kor 1:21-2:5
Korinth blev, år 44 f Kr, befolkad av frigivna romerska slavar. Här fick de chansen att börja om, och kanske har det skapat en kultur där man hyllar dem som lyckats i livet. Här i Korinth kan vem som helst bli vad som helst. Detta sitter djupt i deras kultur.
Men församlingen är inte en samling klättrare. Det som ingenting var — slavar, enkla människor — utvalde Gud. Varför? För att ingen ska berömma sig. Människan är utvald mitt i sin svaghet.
Det är mycket som florerar i Korint. Styrka och oberoende hör till ingredienserna, liksom jakten på vishet.
(v 21) Visheten från Gud uppenbarar sig för världen genom Hans skapelse. Den vittnar om hur genial, kreativ och mäktig Gud är: Pilgrimsfalken räknas som världens snabbaste djur. Det knockar sitt byte genom att störtdyka i uppåt 390 km/h. Det kan få syn på en duva på flera kilometers håll.
Eller lappugglan, där höger och vänster öra sitter olika högt så de kan höra ljud i både sidled och höjdled. Deras stora parabolliknande ansikte hjälper dem att höra minsta ljud. När de hovrar över en snötäckt mark fångar de upp smådjurens minsta pip, och även deras hjärtslag. På det sätter fångar de sorkar som gömmer sig under snön.
Visheten finns runtomkring oss. Hela tillvaron bär Guds fingeravtryck. Men det verkar inte räcka för att människor ska lära känna Gud, och då går Gud åt andra hållet. Istället för den outgrundliga visheten väljer Han total galenskap: Gud blir människa, delar våra villkor, gestaltar Guds rike och avrättas så småningom på ett kors. Dårskapen, Jesus på ett romerskt kors, fastspikad, förnedrad, utstött bland brottslingar och outcasts, blir den tydligaste gestaltningen av vem Gud är. Paradoxalt blir just detta det yttersta tecknet på Guds vishet.
Paulus utmanar korintierna på duell: Vill ni ha verklig vishet? Varsågoda, här är den. Den heter Jesus från Nasaret och blir främst synlig på ett romerskt kors. Notera hur Paulus fyller ordet vishet med innehåll: Den har med rättfärdighet, helighet och frihet att göra. Det är inte en samling djupa tankar som utgör Guds vishet, utan en person som binder oss samman med Fadern i en allt djupare relation och i ett nytt sätt att leva.
Med korintiernas mått mätt var inte Paulus förkunnelse särskilt vis. Han förkunnade ett enkelt budskap om den korsfäste Jesus, en dårskap för världen: Korset, det djupaste tecknet på svaghet och misslyckande, vänder Gud till ett tecken på Hans kraft och räddning.
På korset ser vi människans djupaste synd och mörker. Korset blir en dom över människans förmåga att vara god och rädda sig själv. Men här ser vi också Guds godhet. Ingenstans blir Gud så tydlig, ingenstans syns Guds kärlek till människan som här.
Guds stora hemlighet
Man kan leta i all tänkbar religion, filosofi och i djupheter och teser, den ena märkvärdigare än den andra efter svaret på tillvarons, universums, världshistoriens stora gåta, alltings mening, skönhetens, kärlekens, dödens och livets hemlighet. Men ingen kommer på tanken att söka efter allt detta på en galgbacke utanför Jerusalem, bland mördare och revolutionärer. Detta är Guds hemlighet. Jesus Kristus är mitt ibland oss. Gud har gömt sin härlighet i dårskapen och svagheten.
Gud väljer inte styrka, utan svaghet som vägen till räddning och upprättelse. Han väljer inte vishet utan dårskap för att avslöja sin stora hemlighet. Detta sitter också i kroppsminnet på församlingen: Paulus påminner dem om att de själva är marginaliserade och enkla, och han påminner dem om att hans egen förkunnelse på många sätt varit präglad av mänsklig brist och enkelhet.
I mötet med den korsfäste Jesus, som Gud uppväckte från de död...
Fredrik Lignell
Fristående predikningar
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/pa-majestatets-hogra-sida-i-hojden-arafd
Hebr 1:1-4
Nya Testamentet har en gränslöst hög syn på Jesus. Allt i hela historien, också den bibliska, har pekat fram emot Jesus, och allt i hela världen förändras i och med Jesus.
Förr, säger Hebreerbrevets okände författare, talade Gud genom profeterna. Men nu, vid denna tidens slut, har han talat genom sin Son. Jesus är Guds tilltal till världen. Här får vi syn på Guds natur, på Guds syn på människan, på Guds barmhärtighet och på Guds plan med världen. Allt har sitt epicentrum i berättelsen om Jesus från Nasaret.
Notera att Hebreerbrevets författare menar att i och med Jesu liv, död, uppståndelse och himmelsfärd är den yttersta tiden inledd. Här börjar den nya skapelsen, även om det inte syns än.
Gud har skapat världen genom sin Son. Paulus uttrycker samma sak så här: "Allt är skapat genom Honom och till Honom." (Kol 1) Jesus är skapelsens ursprung, den ur vilken allt detta kommit till, och han är också dess mål. Allt är skapat för att ära Jesus. På det sättet är han början – ursprunget och upphovet till allt – och slutet – den för vars skull allting existerar.
Han är utstrålningen av Guds härlighet och en avbild av Hans väsen. I Jesus blev Fadern synlig. Ingen annanstans kan man se Gud som i snickarsonen från Galileens landsbygd. Han bär upp allt i kraften av sitt ord. Världen finns för att Gud vill det, och den bärs upp av Jesu ord.
Han har renat oss från synden. Vi sa det härom veckan: Du behöver inte bära din egen skuld, din egen skam, din egen synd. Jesus har renat dig!
Nu sitter han på Majestätets högra sida i höjden. Detta är supertungt i urkyrkan! Gång på gång påminner de om att Jesus trätt in i himlen.
Innan Jesus lämnar lärjungarna säger han till dem:
”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden.” Gå därför ut… (Matt. 28:18)
Han, som är både Gud och människa, och som besegrat all ondska, djävulskap och död, sitter från den stunden på hela universums kungatron. Inte så att han ska bli kung en dag, utan är det redan nu. Deras insikt: Jesus är i himlen och regerar hela världen, och en dag ska han komma åter och fullborda det.
Lyssna till hur centralt detta är i texterna:
Rom 14:9
Ef 1:21
Fil 2:8-9
1 Petr 3:21b-22
Upp 1:4-6
Men är Jesus alltså frånvarande? När Han träder in i himlen är Han därmed närvarande överallt. Den som är i himlen kan samtidigt vara närvarande överallt på jorden. Missionsbefallningen i Matt 28 fortsätter: ”…jag är med er alla dagar…”
Jesu himmelsfärd visar att Guds rum och vårt rum inte är långt ifrån varandra. Det två är separata och med olika identiteter, men de berör varandra och möts på massor av sätt redan nu.
Och ändå: Jesus är närvarande och frånvarande på samma gång. Blir det inte mer än det här? Jo, det kan du ge dig på! En dag ska Guds och vår värld smältas samman, då Jesus kommer tillbaks och hela skapelsen, hela den skapade tillvaron, ska bli ny.
Så vad spelar detta för roll? Genom hela Hebreerbrevet, som vi inledde med, löper uppmaningen: Håll dig till Jesus. Lita på att ingen hjälper bättre. Lita på att inget hopp är större och starkare. Lita på att ingen frid är djupare.
Och svär inga trohetseder mot några politiska partier, höger eller vänster, -ismer, nationer (varken din hemnation eller någon annan), svär ingen trohet mot några flaggor eller någon nationalism. Ingen annan är herre. Ingen annan är värd vår blinda lydnad och tillbedjan. Allt kretsar kring Jesus. Allt handlar om Jesus. Allt ska sammanfattas i Jesus.
-------------------...
Fredrik Lignell
Han har räddat oss
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/han-har-raddat-oss-del-2-makterna-ara3f
Kol 2:13-15
Om någon i antiken vunnit ett krig eller ett slag tog man med sig krigsbytet och spillrorna av fiendens armé hem i ett särskilt segertåg. In i staden tågade de segrande generalerna, och sedan kom en lång rad av krymplingar, besegrade soldater, ibland mer döda än levande. Längst bak gick den besegrade kungen, om han fortfarande var vid liv. Klimax i hela föreställningen var att man avrättade kungen i en ceremoni på torget så att alla kunde se. Utsatt för allas förakt, utsatt för förnedring. Nederlaget kunde inte gestaltas tydligare.
Låt oss nu återvända till påskens händelser för att se om vi kan få syn på något av det Paulus menar att han ser.
Riskerna runt Jesus ökar under stilla veckan. Det är starka krafter i rörelse, och han retar upp eliten, ledarskapet i Israel. Till sist låter de gripa honom sent på torsdagkvällen, och han ställs inför rätta. Han bollas runt under natten mellan Kajafas, PIlatus och Herodes.
Evangelisten Lukas berättar att Herodes och hans män fylls av förakt för Jesus. Det är ingen oberörd Hollywoodjesus som står framför Herodes, utan en pryglad, trängd fånge som väcker avsky. Teologen Patrik Hagman skriver:
--------
»Jesus fortsätter att bli mindre. Nu beter han sig på ett sätt som väcker Herodes och soldaternas förakt. Exakt hur sägs inte. Man anar att Lukas av finkänslighet låter bli att säga. Förakt skulle knappast vara resultatet om Jesus reagerat på anklagelser och hat med stoiskt lugn. Mera troligt är att han rycker tillbaka som ett skyggt djur, kanske gråter.«
--------
Så småningom fästs Jesus med hjälp av spikar på ett romerskt kors — ett avrättningsredskap som än i dag saknar motsvarighet i grymhet och brutalitet. Innan dess har han blivit flådd genom att bli gisslad på ryggen med piskor utrustade med benbitar för att göra maximal skada. Han är redan döende när han korsfästs. Alla som tittade på den pryglade, förnedrade och avrättade mannen på korset tänkte: Makterna och härskarna har utsatt honom för allas förakt.
Men Paulus påstår i texten i Kol 2 att Gud utsatt makterna för allas förakt när Jesus korsfästes.
Genom åren har Jesus då och då återkommit till att prata om vad som väntade:
Joh 12:31-32
Jesus verkar mena att katastrofen som väntar, präglad av svek, våld, angiveri, maktmissbruk, rättsskandal och brutal avrättning inte är vad det först ser ut som. Denna världens härskare ska drivas ut, och människorna ska dras in.
Förra veckan sa vi att Jesus bär all världens synd i sin egen kropp upp på korset. Skuldebrevet som anklagar mänskligheten är fastspikat på korset. Varje människa som vänder sig till Jesus kan bli av med skuldbördan.
Men han bär också mörkret, makterna, alla krafter som söker förgöra människan — både de synliga och de osynliga — i sin kropp. Synden bärs upp på korset, och makterna och härskarna bärs i den oskyldige Jesu kropp upp på korset. Här samlas hela historien, all evighet bakåt, all evighet framåt, och hit dras alla osynliga makter, alla invånare i den mörka, demoniska världen. Demoner, änglafurstar, mörka krafter. Hit dras också de synliga makterna: alla despoter, all världens ondska, imperierna, förtryckarna, förövarna, förföljarna.
Allt uppslukas på korset. Jesus bär hela världens mörker, alla makter, all synd, allt som sårar, allt som binder, allt som tynger, allt som människonaturens fiende gestaltar, i sin egen kropp upp på det där korset.
Det ser inte ut så. Jesus från Nasaret verkar bli utsatt för allas förakt. Men det motsatta händer. När Jesus blir föraktad och tömd på allt tömmer han i själva verket döden och ondskan på dess kraft.
Minns segermarsc...
Fredrik Lignell
Han har räddat oss
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/han-har-raddat-oss-del-1-skuldebrevet-arb5i
Vad är det som drabbar den ensamme, utsatte, pryglade och bakvände kungen på korset? Och på vilka sätt hjälper korshändelserna oss?
Allt vi kan veta om Gud finns på ett eller annat sätt närvarande i korsets drama.
Kol 1:13-23; 2:6-15
Paulus beskriver hur deras (och vårt) dåliga läge såg ut innan mötet med Jesus:
Vi var utanför, vi var bortvända, vi var döda, vi var skuldsatta.
Hur blev det så här?
1 Mos 3:8
De gömde sig. Distansen, rädslan, misstänksamheten, våldet, misstron mot Gud och varandra… Här föds det. Synden är inte endast ett snedsteg eller ett enskilt misstag, det är snarare som att ett relationsgift sökt sig in i tillvaron, i människan och i hela skapelsen. Vi kan putsa på fasaderna, låtsas som att skuld och skam inte finns eller förklara allt detta som konstruktioner som kyrkan uppfunnit för att hålla folk i schack, men innerst inne vet vi. Själen håller räkning. Människan är utanför, bortvänd, död och skuldsatt genom sin synd.
I paradiset finns två träd: kunskapens träd och livets träd. Människorna äter av kunskapens träd, och det är där smittan drabbar allt levande. De stängs då ute ur Eden, och framför allt stängs de ute från livets träd.
Utanför Edens stängda portar väntar död och förgörelse. som inleds när Kain slår ihjäl sin lillebror. Han grundar sedan den första staden, ett slags sinnebild av imperiet, grundat på mord, misstänksamhet och våld.
Det där livets träd gick förlorat för människan, men nu har något hänt i historien som vi aldrig varit med om förut. Ett träd är rest på en skallformad kulle kallad Golgata, utanför Jerusalems murar. Det är ett märkligt träd som slukar allt som kommer i dess väg. Härifrån släpps ingen lös förrän man är död.
Här hängs Guds levande Son upp, Han som kallas den andre Adam, Guds lamm, Ordet som blev människa, Kristus, Människosonen, vägen, sanningen och livet personifierat.
Livet finns i blodet, står det i GT, och när blodet från Jesus fläckar trädet som står på skalleplatsen, då förvandlas det brutala romerska avrättningsredskapet till livets träd.
På det korset ropar Jesus: »Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?« Annars ber Jesus »Abba, Fader!« Nu är det som att något främmande dragit in i den fullkomliga gemenskapen mellan Fadern och Sonen. ”Gud gjorde honom till ett med synden”, skriver Paulus, och det är som att människans främlingskap också drabbar Jesus.
I Gamla testamentet används en bock som får bära folkets synder ut i öknen. Alla begär, äktenskapsbrott, lögner, svek och mord läggs på bocken, på syndabocken. Djuret förs sedan ut i öknen. ”Bocken skall bära alla deras synder med sig ut i ödemarken och släppas lös där ute i öknen.” Nu skriker Jesus ut sin ensamhet. Han är syndabocken, övergiven, utdriven och smittad av främlingskap. Synden, mörkret, djävulskapen och fiendskapen har nu flyttat in i den pryglade mannen på pålen.
Så här ser synden ut.
Och så här ser kärlekens innersta väsen ut.
Det är som att korset står som en gammaldags balansvåg för hela världen att se. Vid korset vägs våra liv, våra ansträngningar, våra tappra försök att leva för andra än oss själva, vår önskan att bryta självcentreringen. Vid korset väger vi för lätt. Där är alla människor skuldsatta och smittade av synden, och ingen går fri. Trots alla moraliska framsteg, tekniska landvinningar, politiska överenskommelser och imponerande Nobelpris väger vi för lätt. Det är här vi anar syndens och bortvändhetens brutala konsekvenser: Övergiven. Ensam.
Så hur går det med vårt taskiga läge?
Vi stod utanför -- Gud försonade oss med Honom själv...
