Eva-Marie Hultberg
Helande och hopp
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/i-enkelhet-och-som-kung-ar795
Predikan är utifrån dagens text när Jesus rider in i Jerusalem, Matt 21:1-11.
Jesus kommer till oss - även den här palmsöndagen. Precis som alla andra dagar. Han kommer stor och mäktig och vi får ta emot honom med tillbedjan. Han kommer också stilla, vänligt, med all sin nåd och barmhärtighet. Vi får ta emot honom där vi är, med våra behov och vår oro.
Vårt Hosianna-rop får vi ge till honom idag. Hur låter ditt rop på hjälp idag? För dig själv, för vår stad och för vår värld? Hur låter ditt Hurra idag - din hyllning till honom, din tillbedjan? Hur tillber man mitt i sin oro, mitt i en situation som den här? Vilka ord och sånger har du som berättar sanningarna om vem Gud är.
Vem runt dig behöver få ropa sitt Hosianna men vet inte vart ropet ska riktas? Kan du vara en berättelse om honom som kommer till oss? Kan du ta emot någons rop på hjälp och säga: “Jag ska ta med ditt rop i min bön - jag vet vem man kan gå till”.
Fredrik Lignell
Helande och hopp
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/hopp-och-forvantningar-ar7af
I veckan stod det en insändare i Corren:
--------
”Allt kommer att bli bra” står det på en gul skylt med röd ram vi utfarten från Druvans parkeringshus på Nygatan i Linköping. Naket tröstande - i en för oss alla märkvärdig tid av oro och ovisshet. Skylten har ingen avsändare och tydligen är det ingen som tjänar pengar på det hoppfulla löftet. Jag tar bilen och parkerar i det för tillfället surrealistiskt öde parkeringshuset bara för att en stund senare få vila i det hoppfulla löftet om att allt kommer att bli bra!”
--------
Också jag sett den där skylten i p-huset många gånger, och då tänkt:
Vilka är det som läser den? Vad har de varit med om? Kan man verkligen lova, oavsett hur livet ser ut, att allt kommer att bli bra?
”Skylten har ingen avsändare”. Det är en del av problemet. Vem är det som lovar detta? Har man på fötterna för så stora ord?
Som kristen gör man väl i att skilja mellan allmänna förhoppningar och ett fast hopp. Ingen kan lova att allt ska bli bra. Ingen kan lova att olyckor inte händer eller att vi inte behöver lida några förluster.
Författaren och pastorn Eugene Peterson: ”Förhoppningar är vår vilja som kastas in i framtiden. Hopp är Guds vilja som kommer till oss från framtiden.”
Förhoppningarna är naiva och bygger på att allt alltid blir bättre. Hoppet från Gud är allt annat än naivt. Det överlever ångesten, sjukdomarna, pandemin och till och med döden.
Hebr 10:23: Låt oss orubbligt fortsätta att bekänna vårt hopp, ty han som gav oss löftena är trofast.
Kristet hopp är inte en allmän förhoppning om att det ska lösa sig och allt ska bli bra. Hoppet är djupt rotat i två saker.
Först i Guds trofasthet. Han är trofast, trovärdig och en bergfast trygghet, och därför kan man hoppas.
För det andra är kristet hopp förankrat i en enskild händelse. Graven är tom. Om några veckor firar vi påsk, och händelserna de där dramatiska dagarna när Jesus led, dog, lades i en grav och uppstod från de döda är det som vänder världens öde rätt.
Så ett kristet hopp har:
...en tydlig avsändare. Han som gett oss löftet är trofast.
...sina rötter i en historisk händelse - graven är tom.
Aposteln Paulus beskriver sin egen livskamp så här paradoxalt: ”Alltid är jag ansatt, men inte kringränd, rådvill men inte rådlös, förföljd men inte övergiven, slagen till marken men inte förlorad.” Och några verser senare: ”Jag vet ju att han som uppväckte herren Jesus ska uppväcka mig med Jesus och låta mig träda fram tillsammans med er.” (2 Kor 4)
Slutligen: Vad kan vi då hoppas på? Ingenting kan skilja dig från Guds kärlek, inte ens döden. Om du binder ditt liv vid Honom innebär varje dag att du närmar dig ditt hopps fullbordan. Men om du binder ditt liv vid förhoppningar om hälsa, rikedom och bekvämlighet blir åldrande, svaghet och så småningom död ett hot mot det du önskar.
Gud välsigne dig att överlämna ditt liv till honom som är trofast och trovärdig.
=== För samtal ===
Dela erfarenheter med varandra som har med Guds trofasthet att göra.
Ge exempel på när du ville smitta med Guds hopp, men blev försiktig och gav allmänna förhoppningar istället.
Fredrik Lignell
Att se med Guds ögon
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/att-lara-kanna-herren-och-ta-emot-hans-ord-arbh7
1 Sam 3:1-4:1
Starten på Samuels liv är besynnerlig. Han är mycket efterlängtad. Hans mamma Hanna ber om en son, men är barnlös.
1 Sam 1:10-18
Prästen Eli tar först rejält miste, men är sedan den som profeterar att Hanna ska bli bönhörd. Den röda tråden i denna berättelse handlar om hur man uppfattar vad Gud gör.
Samuel är en liten kille när han får lära sig att höra Herrens röst, och det sker med hjälp av den åldrade Eli som till sist förstår att Gud talar med pojken. Här verkar inte finnas någon tydlig åldersuppdelning, utan Gud lär båda två något om hur han talar.
Här finns något för varje kristen att uppfatta:
1: Det är Gud som inleder konversationen, inte Samuel.
Gång på gång i bibeln är det Gud som tar initiativet. Vi älskar för att han älskat först. Vi har inte utvalt honom, utan han har utvalt oss. Gud inleder och söker, och människans uppdrag är att inte säga nej till det.
2: Gud är tålmodig när Han talar.
Det verkar inte vara så lätt att ”råka missa” att Gud talar. Gud är tålmodig i sitt tilltal till människan, och min erfarenhet är att jag ibland förstår i efterhand att han sökt mig under en längre tid, men jag har inte uppfattat det. Han står kvar och talar tills jag förmår ta emot det.
3: Utmaningen för människan är att vara uppmärksam.
Vår kallelse handlar om att vara närvarande och lyssnande, vilket låter enkelt men är utmanande.
Två frågor hänger i luften:
Vad är det för ett budskap? Ofta säger människor: varför tar inte Gud itu med ondskan? Här gör han det. Två hänsynslösa ledare som stjäl, gjuter skräck i omgivningen och våldtar kvinnor får sin dom.
Hur uppfattar vi vad Gud gör, och hur hör vi honom tala?
Först och främst talar Gud genom teologin. Genom vad Skriften säger om Honom och om oss. Framförallt har han talat genom Jesus Kristus.
För det andra talar han genom våra erfarenheter. Människans erfarenhet av hur Gud gått med är en mix av livserfarenhet, reflektion och bön. Här kan vi, likt Samuel, behöva hjälp av varandra.
”Att ensidigt följa min egen upplevelse och strunta i kyrkans vägledning leder lika vilse som att blint underkasta mig kyrkans tro utan att lyssna till mina inre signaler.” (Magnus Malm i tidskriften Polanco)
Här sluts cirkeln i Samuels liv. I inledningen hade han inte lärt känna Herren och tagit emot Hans ord (v 7). Nu har han tagit emot ordet och börjat äventyret att lära känna Honom.
=== För samtal ===
Dela med varandra hur erfarenheten hjälpt er se och uppfatta något av vad Gud vill eller vem Han är.
Har du varit med om att andra människor hjälpt dig att tolka vad Gud säger in i ditt liv?
Människans kallelse är att vara uppmärksam, sades det i dagens predikan. Vad har du för erfarenheter av hur uppmärksamheten kan skärpas? Finns det dagliga, veckovisa eller årliga vanor som hjälper dig med din inre samling?
Cornelia Newman
Att se med Guds ögon
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/att-se-oss-sjalva-med-guds-ogon-ar96i
=== För samtal ===
Vad ber du till Gud om?
När du hör att Gud längtar efter dig, hur känner du då?
Har du hört Gud tala någon gång? Vad sa han?
Vilka planer tror du att Gud hade för Samuel?
Vad tror du att Gud har för planer för dig?
Vad hände med Samuel när han växte upp?
Läs mer om Samuel i bibeln: 1 Samuelsboken.
Fredrik Lignell
Så älskade Gud
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/ett-kalas-for-alla-folk-ar782
Jes 25:6-9
Gud har från allra första början haft en plan, och den handlar om alla folk på hela jorden.
I GT säger Gud till Abraham att han ska bli fader till ett folk, och i det folket ska alla andra folk på jorden bli välsignade. De blir bilden som hela världen kan titta på: Så tålmodig, mäktig och barmhärtig är Israels Gud. Israel ställs fram, framför alla, för världens skull.
I texten från Jesaja får vi veta att planen lever. En dag ska det ställas till med kalas. Gud ska hålla gästabud på berget i Jerusalem, och det är en fest med osannolika gäster. Jesaja är profet i Israel, och det självklara vore att de judiska läsarna såg sina egna namn på listan. Och framförallt: att inga andra namn fanns där.
Men Herren Sebaot skall på detta berg hålla gästabud för alla folk med feta, mustiga rätter och starkt, klarat vin. Det Gud gör i världen beskrivs påfallande ofta just som en fest. Han kommer med glädje och han mättar oss.
v 7: Slöja och dok. Dels döljer slöjan något. Det som står i vägen ska tas bort. Dels talar slöjan och doket om sorg. Gud ska på detta berg i Jerusalem ta bort sorgen som skyler alla folkslag. Avrättnings- platsen i Jerusalem vänder sorgen i hopp. Döden utplånas för alltid.
Mission och evangelisation är att ta med sig festen till världens sorg och mörker. ”Evangelisation är när en hungrig människa berättar för en annan hungrig människa var det finns bröd.”
Tänk om du skulle se dig själv som en utsänd festfixare. Guds kalas sprider sig över världen, och du är bärare av festen.
Några frågor anmäler sig dock:
Vem ska fixa fest i inbördeskrigets Jemen, ett land med inbördes- krig, svält och utsatthet?
Sorgens dok behöver lyftas av. Finns här någon som vill ta kalaset, de feta, mustiga rätterna och det starka, klarade vinet till Algeriet, Marocko, Laos eller Afghanistan?
En dag ska Jesus samla människor av alla folk och språk. Där kommer mongoler som hört evangeliet för första gången av svenska missionärer från Linköping att sitta. Rohingyer från Myanmar, tidigare sårade och förnedrade, ska kalasa på feta rätter.
Men på festen är det något med Jesu händer, och man kan inte slita blicken från dem. Han var också förnedrad och sårad. Hålen finns kvar när han bryter brödet, skär upp de feta rätterna och häller upp det starka, klarade vinet. Den nykristna kvinnan från Algeriet viskar till grannen: ”Vad är det för en näsduk som ligger på bordet?”
Den unge skatekillen från Skäggetorp i Sverige, uppväxt i en dysfunktionell familj med missbruk och våld men som blev kristen via en kompis i Nygårdskyrkan, viskar tillbaks: ”Det är den han snart ska använda för att torka alla tårar från våra ögon.”
Nu har han gjort slut på förnedringen. Festen kan börja.
=== För samtal ===
Vad gör det med din Gudsbild att bibeln gång på gång talar om Guds handlande som ett stort kalas?
Behöver du, för första gången i livet, uttryckligen säga ditt ja till inbjudan? Kanske du finns med i en cellgrupp och går i kyrkan ibland, men aldrig uttryckt tydligt att du vill följa Jesus och vara del i hans plan?
Vilken utsatt situation i Linköping, Sverige eller världen pockar på din uppmärksamhet? Kan det vara så att Gud manar till bön, engagemang eller närvaro någonstans dit du kan få gå med festen?
Eva-Marie Hultberg
Så älskade Gud
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/den-forlorade-sonen-ar6d5
Predikan utgår ifrån den förlorade sonen i Luk 15. Utgångspunkten denna gång var den äldre sonen.
Det lästes också en parallell liknelse om godhet i Matt 20 vers 1 osv.
Visst är det lätt att skaka på huvudet åt den äldre sonen. Hur kan han vara så hårdhjärtad? Hur kan han inte ta emot sin lillebror? Det hade ju vi gjort alla dagar i veckan eller hur?
Jesus berättar den här liknelsen (Luk 15) för att förklara varför han kommit. Att han inte kommit till dem som menar sig leva fullgoda, rättfärdiga liv. Han har kommit till dem som är långt borta från Gud, som behöver Jesus, som inte klarar sig på egen hand, som inte ens har tillträde till templet. Han tar den äldre, strävsamme sonen som en bild på de som menar sig vara förmer än de andra.
Orden som Jesus lägger i den äldre sonens mun handlar om att han (sonen) tycker att pappan på ett orättvist sätt slösar godhet och förlåtelse på den som inte har förtjänat det.
Frågan är var vi hamnar i berättelsen? Vem blir vi i den här rolllistan? Vem liknar vi mest? Älskar vi som Gud, eller ser vi med onda ögon på att han är god? Klarar vi av att vara generösa som Gud är, och möta varje människa med nåd, med generositet, glädje, och just... godhet?
Hur kan vi som församlinsgemenskap bli allt mer som den älskande fadern? Hur syns det?
Fredrik Lignell
Så älskade Gud
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/den-forlorade-sonen-ar6d4
Luk 15:11-32
Det Jesus målar är inte en flummig idé om att det inte finns något rätt och fel. Han säger inte att dessa människor, syndarna och tullindrivarna, egentligen gjort rätt, eller att inget egentligen spelar någon roll. Nej, han målar bilden av syndens konsekvenser, men också av barmhärtighetens konsekvenser. Han beskriver hur Guds barmhärtighet och upprättelse alltid väger tyngre än det människan gjort sig skyldig till.
Att komma till sig själv
All djup omvändelse och andlig erfarenhet sker med oss själva, inte utom oss själva. Frisk andlighet distanserar oss inte från vårt inre, utan för oss i kontakt med vilka vi djupast är. Sonen kommer till besinning, och det uttrycks av Jesus som att han kommer till sig själv.
Syndabekännelse förminskar inte en människa, utan tvärtom: det är då man återfår sin värdighet som människa.
Att lockas av Guds godhet
Sonen sitter inte i svinstian och får en rykande predikan om Guds vrede. Han får inte höra om Guds dom eller om helvetet. Nej, det han slås av bland grisar och fattigdom är hur god Fadern är. Han minns att till och med tjänarna, drängarna och pigorna på gården, har det bättre än han har det. Fadern är god och generös. Han behandlar ingen hänsynslöst. Det är den insikten, inte vreden, strängheten och hoten, som får den yngre sonen att återvända hemåt.
Mer godhet än man kan ana
Han som förslösat allt får sin ställning och sin bortslösade storhet tillbaka.
Ps 71:18-21
Vi tänker ibland att synden, friheten från Gud, ska göra oss större. Att vi krympt av kristen tro, och när vi distanserar oss från Gud blir vi mer oss själva. Men det är Han som ger oss vår storhet tillbaka. Det är han som får oss att räta på ryggen igen och bli det vi var tänkta att bli.
Att förenas med Jesu intressen i världen
Det står om Jesus att han sände ut sina lärjungar för att predika, be för sjuka och befria människor. Han sände dem två och två ”till varje stad och plats dit han själv ämnade sig” (Luk 10:1). Varför då? Vore det inte bättre att sända lärjungarna dit han själv inte hann gå? Att vittna om Guds godhet sker alltid i samarbete med Jesus själv. När vi börjar berätta om att Gud är god på skolan, caféet, i lunchrummet, på släktmiddagen ska vi upptäcka att Han redan är där.
Vi ber ibland som om Gud behövde upplysas om nöden i världen. Det är tvärtom. I bön blir vi varse det som tynger Hans hjärta hela tiden. Fariséerna och de skriftlärda hade missat Guds godhet, barmhärtighet och förmåga att upprätta en människa. Det vi behöver höra i dagens text är: Gud är god. Han ger inte upp med en enda syndare. Han finns redan i världens mörkaste hörn och verkar i godhet och barmhärtighet. Att smaka den godheten driver oss att förenas med det Jesus redan håller på med i Skäggetorp, Ekholmen, Bangladesh och Jordanien.
=== För samtal ===
I predikan hör vi att Guds barmhärtighet alltid väger tyngre än synden. Är det lätt att tro på i andras liv? Är det lätt att tro på i ditt eget liv?
Människans omvändelse föds i mötet med att Gud är god, snarare än att Han är sträng och arg. Håller du med om det? Vilken är din egen erfarenhet?
Gör det någon skillnad att tänka att Jesus redan är på plats i din vardag för att hjälpa dig vara ett vittne? Vad gör det med din frimodighet? Vad gör det med ditt sätt att be?
Eva-Marie Hultberg
Så älskade Gud
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/fadern-ar391
När Jesus vill förklara för vems skull han kommit till världen, när han vill förklara Guds, faderns, kärlek till människorna, då berättar han om den här pappan. En pappa med ett pappahjärta som slår fort och starkt. Ett längtande, värkande hjärta. En pappa som saknar sin son och som aldrig slutar hoppas på den där hemkomsten som han till slut får uppleva. Han älskar obegripligt, orimligt, orättvist mycket. Han älskar den som gått vilse, som är långt hemifrån.
För dig som lärt känna Jesus, som hittat hem till Gud vår far; idag finns det två spår för dig att reflektera över. Två utmaningar om du så vill, att fundera över och göra personliga val utifrån.
Hur kan vi allt mer komma hem – till den kärleken. Hitta hem i vår himmelska pappas famn och närhet. Hitta vår identitet alltmer i vem han säger att vi är. Allt mer ha vår grund i den kärleken, så att vi inte behöver jaga efter positioner, bekräftelse eller berömmelse. Vi kan sluta jaga tillhörighet, identitet, värde, mening någon annanstans. Börja hitta hem.
Hur kan vi allt mer följa Jesus, och älska alltmer som han. Hur kan vi följa i den älskande gudens spår. Hur kan vi härma, bli, tänka, agera allt mer likt honom? Hur kan vi älska människor som han gör, hur kan vi sträcka oss ut, vänta, längta som han gör?
Det handlar om hemkomst och efterföljelse. Hemkomst för att landa, ta emot, lära känna, helas. Men också hemkomst som utgångspunkt, ett hem att utgå ifrån. Det handlar om att låta oss älskas och sändas ut till andra med den kärleken.
