Undervisning från Predikningar Ryttargårdskyrkan, 760 avsnitt

Fredrik Lignell
Lär oss att be
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/lar-oss-att-be-del-3-ge-oss-idag-det-brod-vi-behover-ardje
Luk 11:1
Dagens bön: Ge oss idag det bröd vi behöver.
Lärdomarna från perioder då jag själv bett om dagligt bröd är främst två:
Gud hör våra böner om bröd för dagen som kommer.
Det är nyttigt för en västerlänning att fundera över vad man verkligen behöver.
Att sitta till bords och äta en måltid, oavsett om den är lyxig eller enkel, är en märkvärdig sak. Dels för att det inte är alla förunnat, och dels för att måltiden alltid står för något speciellt i en kristen världsbild. Vi äter aldrig ensamma, utan Gud är där på ett särskilt sätt.
Det är därför trons folk i alla tider bett bordsbön. Ett tips för dig som inte ber en sådan är att börja. Det är inte dumt att påminna sig vid varje måltid om att det jag äter har jag ytterst fått av Gud.
När man ber om bröd vi behöver för dagen som kommer händer två saker.
Vi ber den bönen och tittar i våra kylskåp och på våra matbord och säger: Tack.
Men vi ber också den bönen med våra matbord framför oss och har anledning att säga: Förlåt.
Notera att vi ber om vårt bröd och inte mitt. Att be om de andras bröd för dagen som kommer drar in oss i deras behov. Dagens bön är en bön om försörjning och Guds omsorg, men också en bön om social rättvisa. Vi ber för oss själva om det behövs, men — i en överflödskultur som vår — främst för andra.
FN berättar att befolkningsökningar, miljöförstörelse och en rad andra faktorer har ökat behovet av mat i världen. 25.000 människor, inklusive över 10.000 barn, dör varje dag av hunger. Samtidigt utsätter sig 2 miljarder människor för stor hälsofara på grund av motsatsen: de är överviktiga.
När Paulus talar om insamlingen till de kristna som saknar vad de behöver säger han:
2 Kor 8:13-15
Detta handlar inte om höger- eller vänsterpolitik, utan om enkel medmänsklighet och den nytestamentliga drömmen om att ingen ska svälta. Den som har mycket har inte för mycket, och den som har lite har inte för lite.
När vi ber Vår Fader nämner vi våra mest basala behov, och vi ber samtidigt för världen. Vi ber för de 10.000 barn som kommer att dö den här dagen för att de inte har något att äta och dricka. Och vi ställer oss i bredd med alla maktlösa föräldrar som inte har något att ge sina barn. Vi lägger mänsklighetens gemensamma maktlöshet inför Gud. Vi behöver be om förlåtelse, men samtidigt är frågorna enorma och svåra att lösa.
Gud, ge oss det bröd vi behöver. Alla oss.
------------------------------
För samtal:
Dela med varandra när ni bett för de mest basala behov. Hur var det? Vad hände?
Samtala om hur en kristen respons på världens orättvisor kan se ut.
På vilket sätt kan dagens bön hjälpa oss med känslan av tacksamhet, men också smaken av skuld inför orättvisorna?

Fredrik Lignell
Lär oss att be
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/lar-oss-att-be-del-1-var-fader-du-som-ar-i-himlen-lat-ditt-namn-bli-helgat-arj17
Luk 11:1
Jesus stannar på ett ställe för att be, vilket får en av lärjungarna att säga: »Herre, lär oss att be, liksom Johannes lärde sina lärjungar.« Det är då Jesus ger oss det vi kallar “Herrens bön” – Vår Fader.
Det är noterbart att när någon ber smittar det andra att söka sig djupare i bönen. Att möta en genuint from människa — någon som tagit sin längtan på allvar och sökt sig till stillheten, avskildheten, tystnaden — är att komma i kontakt med sin egen längtan. Det lärjungen säger är: Lär oss att be, vilket också är rubriken för vår serie.
Det är där all bön måste börja. Vi vet inte, säger Paulus i Romarbrevet 8, hur vår bön bör vara. Anden ber inom oss, och Anden vädjar för oss inför Fadern.
”Lär oss att be” antyder också att bön är något man lär sig över tid. Vi inbjuds i bönens skola, och bön sker i ett samspel med Herren själv. All kommunikation utvecklas i en relation. Ett litet barn lär sig inte tyda signaler, ljud, uttryck, ord och annat i ett vakuum, utan i samspelet med andra. Så är det också med bönen. Herren själv tar oss vid handen och lär oss att be.
Urkyrkan menade att världen förhindrades från att rusa rakt in i kaos genom de kristnas böner. Det är alltså ingen liten sak att be, och det är både en gåva och ett ansvar.
Det är Jesu död och uppståndelse som öppnar vägen till Fadern och till att be överhuvudtaget, men det är Vår Fader som hjälper oss med vad vi säger när vi väl välkomnas in i hans närvaro.
Vår Fader
All bön avgörs av gudsbilden. Om jag inte tror att Gud är god kommer jag inte heller att söka honom. Därför behöver jag lyssna till mitt eget motstånd. Vad är det som vaknar när jag tänker på att be?
Annars talar Jesus om min Fader eller om er Fader. Här är enda stället där han liksom ställer sig i bredd med kyrkan. Vi ber tillsammans med Jesus till vår gemensamme Fader. Vilken inbjudan! Sonen, alltid Son och alltid vid Faderns sida, alltid i total, oförstörd närkontakt med Fadern, drar med oss in i den gemenskapen. Vi blir del av den innerlighet, relation och gemenskap som Sonen har med sin Fader.
…som är i himlen.
Fadern är inte inom oss, Gud är inte en del av vår natur, utan han är i himlen. Det är riktigt att Gud rike är ibland oss, eller inom oss genom Jesu Kristi herravälde, men Gud Fadern är inte sammanblandad med människan så att ingen åtskillnad finns. Han är i himlen. Han är Gud, helt annorlunda än vi.
…låt ditt namn bli helgat.
Gamla testamentets ord för helighet och härlighet är kabod, som betyder tyngd, vikt, betydelsefull, signifikant. Ordet beskriver hur Gud uppfattas imponerande, överväldigande för människan. Så det vi ber är: Gud, gör dig själv ännu tyngre i världens ögon! Poängen är nämligen att världen och tillvaron blir att lättviktigare ju mindre synlig Guds tyngd (härlighet och helighet) är. Man kunde tro att det är tvärtom — att vi blir tyngre ju större distans till Gud vi får, att vi erövrar tyngden genom att inte stå i skuggan av en Gud som får all ära. Men det är inte så. Vi blir lättviktiga utan Guds kabod. Hela tillvaron tappar i tyngd när vi vänder oss bort från Honom.
Namnet. Vi ber om att Guds rykte ska återupprättas i världen. Att han ska bli känd för den han är, inte den folk tror att han är. Kliv fram ur skuggorna av våra föreställningar och visa vem du verkligen är! Häri ligger också att påminna sig om att Gud inte kan användas hursomhelst. Brinnande busken: Jag är den jag är.
Lägg märke till att vi människor inte alls finns med i dagens bön. Vi åstadkommer inget. Det är inte vi som ska göra Guds namn helgat, utan h...

Fredrik Lignell
Adventstiden
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/2a-advent-guds-rike-ar-nara-ar875
Ps 85:9-14
Jes 35:1-10
Matt 13:31-34
Genom hela Gamla testamentet växer bilden fram av den kommande Messias. Messias/Kristus är samma sak på hebr/grekiska och betyder den smorde. I GT smörjer man en kung med olja, och den smorde är därför en kommande regent, kung.
Judarna väntar i generationer på den kommande kungen. Vi vet, med facit i hand, att de utvecklade bilder av den kommande regenten som så småningom stod i vägen för verkligheten. När Jesus från Nasaret träder fram och både ord och gärningar visar att han är den utlovade Messias, då har många svårt att se hur denne enkle snickarson, som flydde undan så snart de ville kröna honom till kung, kunde vara Kungen som skulle uppfylla det Gud lovat.
I Jesajatexten läser vi om en blommande öken, om kraftlösa armar som återfår sin styrka, om skälvande knän som återfår sin stadga. Blinda ögon öppnas, döva öron hör och den lame ska hoppa som en hjort. Förbränd mark skall bli till sjö, och sorg och suckan ska fly.
Vilka bilder av en upprättad tillvaro, en botad mänsklighet, en helad skapelse!
Hur ska detta kunna ske?
Jesaja beskriver vem som kommer på besök:
Jes 35:4
Han kommer själv. Det vi väntar på i advent är ankomsten, att himmelens Gud träder in i sin skapelse och rör vi världen.
Hans hämnd och vedergällning, vad är det? Gud hämnas på makterna genom att förnedra dem på det mest obegripliga sätt. Gud kommer själv, och han kommer i ödmjukhet och förnedring.
”När Gud spänner sin allsmäktiga muskel ser det inte ut som Rambo eller Terminator — det ser ut som Golgata!” (Greg Boyd)
Med Jesus bryter den nya tidsåldern in, och Paulus utbrister så småningom: ”Alla Guds löften har fått sitt ja genom honom!”
Men detta sker långsamt. Fröet som lagts i jorden heter Jesus Kristus. Han stoppades i en grav, och när fröet krossades började något spira. Guds rike inleds med Jesus Kristus, och döden blev till liv.
Advent är den lilla fastan, då hjärtat förbereds och kultiveras för att möta den kommande Konungen. Har han inte redan kommit? Jo, men riket som i evangelietexten beskrevs som ett frö som lagts i jorden har inte genomsyrat allt än. En dag kommer Jesus igen, och då ska de fullbordade löftena synas fullt ut. Då ska alla blinda ögon öppnas, och då ska varje lam människa hoppa som en hjort.
Fatta mod. Trösta varandra. Styrk de kraftlösa armarna. Tala med din själ. Konungen kommer. Du behöver inte vara rädd!
----------------------------
Frågor för samtal:
Vad vaknar i dig när du läser Jesaja kapitel 35? Finns det något särskilt du längtar efter av det som beskrivs där?
Guds rike beskrivs ofta som "redan nu, men ännu inte". Guds rike är redan här, och vi kan be om allt som beskrivs i dagens texter. Samtidigt är det inte här fullt ut förrän Jesus . Fundera tillsammans över hur vi kan hjälpa varandra att leva i den spänningen.

Fredrik Lignell
Adventstiden
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/1a-advent-jesus-varldens-ljus-ar93a
Vi tänder ett ljus i Advent. Vi hoppas att ljuset ska segra. Men inget av detta är knutet till en allmän optimism, och inte heller till helgkänsla och andakt eller ”tron på människan”. Nej, det är kopplat till de märkliga händelser kyrkan firar i Advent.
Advent betyder ankomst. Någon anländer:
Sedan talade Jesus till dem och sade: »Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.« Joh 8:12
När Israels folk vandrade i 40 år i öknen i Gamla testamentet fick de manna från himlen för att baka bröd av, de fick vatten ur en klippa, och en ljuspelare gick framför dem och berättade när de skulle gå, stanna och svänga av. De leddes av ljuset.
Nu påstår Jesus att han är alla de grejerna. Han är brödet som kommer ner från himlen, det levande vattnet som släcker vår djupaste törst och ljuset som leder oss, skänker hopp och berättar vart vi är på väg. Utan honom, påstår han, kan vi inte överleva och inte heller navigera.
Ljuset skingrar mörkret. Det är svårt att uppnå fullt mörker, då ljus har en enastående förmåga att tränga sig in. Minsta lilla ljus, så är det inte mörkt.
Ljuset fördriver rädslan. Mörkrädd. Mörkret i världen, mörkret i tillvaron och mörkret i din egen själ skrämmer. Du anar mörkret som griper omkring sig, och det gör dig mörkrädd.
Ljuset avslöjar skiten i hörnen. Plötsligt faller solljuset snett in i vardagsrummet, och det är inte så städat som man kan tro. Dammet syns, och fläckarna på fönstren blir smärtsamt tydliga. Många människor vågar inte låta Guds ljus falla på livet, för man vet inte vad som ska bli synligt. I Joh 3 säger Jesus:
”När ljuset kom in i världen, då älskade människorna mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar var onda. Den som gör det onda avskyr ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas.”
Men det är ett barmhärtigt ljus. Han önskar fördriva mörkret i världen, och också i våra egna liv.
Allt detta är sant om våra individuella situationer, men det är också sant också om den stora världen och tillvaron. Vi lever i en mörk tid. Klimathoten, de stora flyktingströmmarna, politisk instabilitet i världen, despoter som hotar att förgöra hela tillvaron, kärnvapentester och ett mörker som får många att tappa hoppet. Hur ska det sluta egentligen?
Jesus kallar sig för världens ljus. Utsagan i dagens text handlar inte endast om personligt välmående och psykisk balans. Jesus är på riktigt världens enda hopp. Varför tar inte Gud itu med ondskan? Varför finns det så mycket mörker i världen om Gud finns och är god? Jesus Kristus, världens ljus, ska en dag ta itu med ondskan. Att leva i tro är att envist lita på det. Att leva i tro är att luta sig med hela sin tyngd mot honom som ensam kan fördriva världens mörker.
"Den som följer mig ska inte vandra i mörkret...", sade Jesus. Han funkar dåligt som religiös krydda på ett i övrigt opåverkat liv. Jesus önskar koda våra val, hela vår självbild, vända vårt fokus och göra oss till de människor vi är skapade att vara.
Också du har gjort många erfarenheter av ljus, mening och glädje, oavsett vad du tror och tänker om Gud. Han har många gånger kommit dig till mötes, men det är inte säkert du förstått att det är han. Lyssna till dina erfarenheter av ljus, godhet och glädje och följ spåren. Gud har fyllt ditt hjärta med glädje och ljus, och han önskar bli centralfiguren i ditt liv.
-------------------------------
För samtal:
När bibeln påstår att "ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det", vad händer...

Fredrik Lignell
Möten
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/moten-del-1-aktenskapsbryterskan-ara26
Joh 7:53-8:11
Jesus utmanas i frågan om nåd och barmhärtighet kontra sanning och trohet mot Skriften. I en enda mening håller han samman detta: "Den av er som är utan synd kastar första stenen."
”Det värsta jag vet är människor som har så tjock hud att de står upp trots att de saknar ryggrad.” (Okänd)
Jesus ritar i marken, och möjligen handlar det om att flytta fokus från den utsatta kvinnan. Så småningom ritar han återigen på marken. När de skriftlärda betänker sin synd värnar han också dem. Han är den fullkomliga beskyddaren av människor.
Berättelsen slutar med att han uppmanar kvinnan: Gå och synda inte mer. Kanske det sker i en ton vi lätt missar. Jag är inte säker på att det är ett pekfinger som riktas mot henne, likt en sträng magister. Det Jesus säger är: Du är värd mer än detta. Förnedra dig inte mer. Säg nej. Stäng syndens härjningar i ditt liv. Jag dömer dig inte. Låt den erfarenheten av godhet och nåd ge dig värdigheten tillbaka och bli kraften till ett nytt liv.
Jesus blir varken ängsligt dömande eller ängsligt bekräftande. Han möter en människa där hon är, och han gör det med öppen blick, öppen hand och ett öppet hjärta. Vi som sett in i den öppna blicken och smakat på den godheten får nu en kallelse: Gå och gör likadant.
--------------------------------
För samtal:
Vad vaknar i er när ni ser hur Jesus handlar i dagens text? Blir ni glada, provocerade eller förvirrade? Vad tror ni reaktionen beror på?
Hur skulle en kristen gemenskap präglad av dagens text kunna se ut?
Finns det saker i vår församling eller i vår tradition som innebär särskilda risker utifrån dagens text?