Det finns stunder då vi snabbt bildar oss en uppfattning om någon. Ett första intryck, en kommentar vi hört eller något vi sett – och innan vi ens märker det har vi redan placerat personen i ett fack. Men vad händer när vi själva står i centrum, sårbara och med känslan av att alla blickar är riktade mot oss?
I den här gudstjänsten tar Benjamin oss med till en av de mest välkända berättelserna i Johannesevangeliet. Vi får följa mötet mellan Jesus och kvinnan som ställs mitt framför folkmassan, höra orden: ”Den av er som är utan synd kan kasta första stenen”, och fundera över den märkliga detaljen som fortfarande väcker frågor: Vad var det egentligen Jesus skrev i marken? Samtidigt får vi bära med oss orden från Psalm 98: ”Ropa till Herren hela jorden, brist ut i jubel och lovsång.”
Predikan rör sig varsamt genom frågor om rättvisa, nåd, sanning och hur vi ser på både andra och oss själva. Kanske känner du igen dig i längtan efter att bli förstådd – eller i frestelsen att snabbt dra slutsatser. Hur ser ett möte ut när ingen behöver låtsas vara perfekt?
Och vem vet – kanske visar det sig att det ibland finns mer att upptäcka i ett par streck i sanden än man först anar.
AI Automatiskt genererad titel och beskrivning – kan innehålla fel
Jesus, den som dömer utan synd
Hur kan vi möta människor som har gjort fel utan att döma dem?
Viktiga punkter:
- Vi måste tolka Bibeln genom Jesus, inte bara utifrån lagen.
- Nåden och sanningen måste alltid hänga ihop när vi möter människor.
Sammanfattning:
När vi möter människor som har gjort fel kan vi lära oss av Jesus exempel på hur han bemötte dem med både nåd och sanning. Vi behöver inte döma, utan istället försöka hjälpa dem att hitta till ett nytt liv tillsammans med honom.
