Fatta Guds hand (Ps 118)
Vad gör man när vägen framför en känns mörk, och man helst skulle vilja stanna kvar i tältet där det ändå är någorlunda tryggt?
I veckans predikan får vi följa med genom nöd, kallelse, rädsla, svaghet och förtroende. Här finns igenkänning för den som känt sig inklämd i ett hörn, men också bilder som doftar campingplats, ficklampa och ett barn som håller sin förälders hand på väg genom mörkret. Predikan rör sig mellan Psalm 95, Psalm 118, Mose, Josua, Jeremia, Gideon, David, Paulus och Jesu egna ord – utan att vägen görs för enkel.
Ett av orden som stannar kvar är: “I min nöd ropade jag till Herren. Herren svarade mig och gav mig en rymlig plats.” Här finns också Paulus ord om svaghet, Romarbrevet 8 och Davids bön: “Du är med mig, din käpp och stav, de tröstar mig.”
Ta med ficklampan att lysa vägen – det finns mer bortom tältduken!
AI Automatiskt genererad titel och beskrivning – kan innehålla fel
Herren går med dig
Hur många av oss har känt att vi inte duger, att vi inte är tillräckligt bra för Gud?
Viktiga punkter:
- Guds närvaro i våra liv är det som gör all skillnad.
- Vi behöver inte vara starka eller begåvade för att tjäna Gud.
- När vi känner oss svaga och otillräckliga kan vi luta oss mot Guds kraft.
Sammanfattning:
Lyssnaren kan ta med sig en utmaning att lita på Guds närvaro i sin egen liv, även när det känns svårt.