Under några gudstjänster i höstas läste vi igenom sju brev som Jesus skickade till några olika församlingar i vår tids Turkiet. Ett av breven var adresserat till den kristna församlingen i staden Efesos. Som lärjungar hade man kämpat och slitit hårt för att hålla Sanningens fana högt och det fick man cred för. Men och det finns ett stort MEN i storyn. Det saknades en sak som överskuggade allt annat. Det fanns en sak som riskerade att sabba precis alltihop. Och det handlade om att man hade övergett kärleken till Jesus.
En del av församlingen hade till och med gått så långt att man började ifrågasätta Jesus identitet som Guds son. För i Efesos fanns en grupp som försökte influera och påverka lärjungarna i synen på vem Jesus är och vad han har gjort.
Det var inte bara Jesus som skrev brev till lärjungarna i Efesos för texten som vi ska läsa idag som jag har hämtat från Första Johannesbrevet och som skrevs av aposteln Johannes, är till stora delar egentligen en uppgörelse med det som höll på att gå snett i Efesos.
I måndags när jag hade min lediga dag tog jag med Harald på en utflykt ner till Halmstad och åkte bland annat förbi regementsområdet för första gången på nästan 25 år. Det väckte förstås en massa minnen till liv från tiden på Lv 6. Ett av dom där minnena utspelade sig en sommardag på ett skjutfält när befälen hade bestämt sig för att dom skulle drilla oss i att sätta upp tält. Solen gassade och alla tyckte inte att den där utmaningen var jättekul men kanske var det scouten i mig som tyckte att det där var ganska kul. Jag minns inte hur många omgångar vi körde eller hur många timmar vi höll på att resa och riva dom där gamla armétälten men ju längre dagen gick desto tydligare blev det att vi människor, vi har väldigt olika sätt att hanterar utmaningar på.
Vi möter dom hela tiden.
Vissa antar vi och andra slipper vi helst.
En del av oss ger upp innan vi har börjat och andra blir taggade att kavla upp ärmarna och anta utmaningen.
En del utmaningar är en nödvändig del av livet och andra är mer av frestelser som vi gör bäst i att hålla oss borta ifrån.
I dag när vi fortsätter gudstjänstserien som handlar om Jesus brev till sju församlingar i Uppenbarelseboken så handlar det om Brevet till Filadelfia och mellan raderna så anar vi en utmaning till kyrkan i Filadelfia.
I början på 80-talet fick någon på Postens huvudkontor i Solna en briljant idé. Fler tyckte uppenbarligen att det var en genialisk affärsidé så 1982 lanserades Postens ljudbrev. Jag vet inte om du känner igen det på bilden. För 12 spänn fick man ett vadderat och frankerat kuvert och ett kasettband som rymde 10 minuters inspelning på varje sida sida. Jag minns fortfarande idag hur vi testade det där hemma på morfars kasettbandare. Det var så coolt att någon hade kläckt idén att man kunde spela in ett meddelande på en kassett för att sedan skicka den på Posten. Uppenbarligen var vi inte så många som tyckte att det var, typ det coolaste man kunde hålla på med då i början på 80-talet, så några år senare försvann dom från marknaden.
De tre senaste veckorna så har våra gudstjänster handlat om några andra brev, nämligen Jesus brev till de sju församlingarna, som vi hittar i Uppenbarelsebokens 2:a och 3:e kapitel. Dom kom inte levererade i formen av gula kasettband i vadderade kuvert. Men när vi läser dom så kan vi höra Guds röst och tilltal till sin kyrka då som nu. För som vi har sett redan under de tre första veckorna så rör det sig om tidlösa brev. Det man kämpade med på platser som Efesos, Smyrna och Pergamon är inget unikt. För även om omständigheterna ser lite annorlunda ut så är det djupast sett, samma saker som VI fortsätter att kämpa med år 2020.
Jag tänker till exempel på kärleken och passionen till Jesus, som de kristna i Efesos hade förlorat.
Och precis som lärjungarna i Smyrna så behöver du och jag påminna oss om att vi inte ska dras med i oro och rädsla, så att vi förlorar perspektivet på vem Gud är.
Å i det efter-postmoderna samhället som vi lever i behöver vi - precis som lärjungarna i Pergamon - också vara på vår vakt så att vi inte kompromissar med tron och går vilse.
För dig som inte har varit med de föregående veckorna så är det viktigt att veta att själva poängen med breven till de olika kyrkorna var uppmärksamma det som var gott men också för att förmana och att tillrättavisa. ”Men varför då?” kan vi fråga oss.
Jo, helt enkelt därför att det stod så mycket på spel. För om de inte korrigerade sin kurs så skulle det i förlängningen få allvarliga konsekvenser.
