Relationer & Familj, 90 avsnitt

Har du någonsin tänkt på varför Jesus började sin tjänst med orden: ”Herrens Ande är över mig, för han har smort mig till att förkunna glädjens budskap för de fattiga” (Luk 4:18)? Tänk om dessa ord inte bara var hans programförklaring, utan också en kallelse till oss som församling?
I predikan hör vi om gemenskapen som växer när vi möts i små sammanhang – vid köksbord, i vardagsrum och hemgrupper. Det är där relationer fördjupas, bördor delas och tron får kropp och hjärta. Vi får också glimtar från Bibelns första församling, där man bröt brödet i hemmen med jublande glädje, och vi får höra vittnesbörd från några i församlingen om vad en hemgrupp kan betyda i praktiken.
Men det stannar inte där – frågan om gästfrihet, syskonkärlek och modet att låta andra se oss precis som vi är vävs ihop med en utmaning: hur bygger vi en miljö där kärleken inte bara stannar inom kyrkans väggar, utan får ge ringar på vattnet? Hur skulle ditt liv se ut om du varje vecka hade människor som bad för dig, delade din vardag och bar dina bördor?
Kom ihåg: livet behöver inte alltid vara städat – gemenskap funkar bäst även med dammråttor under soffan!

Varför känns livet som mest meningsfullt när vi är omgivna av människor vi älskar och som älskar oss tillbaka?
I denna predikan får vi följa med på en resa som börjar i Edens lustgård och slutar vid korset. Vi hör om hur Gud skapat oss till sin avbild, för gemenskap med honom och med varandra. Men vi möter också ormens röst, skammen som gör oss till våra egna små gudar och berättelsen om Kain och Abel som visar hur sårbarhet kan bli farlig när den inte vänds mot Gud. Med bilder från fiskar som inte trivs på land, rådjur på fälten och erfarenheter från äktenskapets vardag illustreras varför relationer både kan vara vår största glädje och vår största kamp. Och mitt i detta står korset som platsen där Gud själv gör sig sårbar för att försona och hela. Som Paulus skriver: ”Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom och genom honom försona allt med sig… i kraft av blodet på hans kors” (Kolosserbrevet 1:19–20).
Hur skulle dina relationer se ut om korset fick stå mitt emellan dig och de du älskar?
Gud är kärlek – inte artens överlevnad, utan hjärtats överlevnad!

Har du någonsin undrat hur din relation till Gud egentligen ser ut – inte som idé eller tradition, utan som en levande vardagsrelation?
I denna predikan får vi följa med på en resa från vardagens prestationer till barnaskapets enkelhet. Med bilder från ett café där någon aldrig dyker upp, minnen från bibelskolemorgnar och berättelsen om Jesus i Getsemane, öppnas en ny förståelse för vad det betyder att Gud är vår Abba – vår pappa. Bibelordet ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig” (Johannes 14:6) knyts samman med Paulus ord om att vi genom Anden får ropa ”Abba, far” och våga vila i Guds famn.
Hur skulle ditt liv förändras om du på riktigt började se Gud som en närvarande och kärleksfull far, snarare än en avlägsen auktoritet?
Så spänn fast säkerhetsbältet för hjärtat – det kan bli en krock mellan fasader och famnar!

Gideon - Dom 6:1-27
Till förbättring, inte fördömelse Jer 2:19, 3:12->, Neh 9:29a, Hes 33:11
Avgudadyrkan – Ef 5:1-5, Kol 3:4
Endast människor – Ps 9:21
Förbund – 1 Mos 2:24, Matt 19:46 Boas – 3:1-4:11
Undvik – 1 Kor 7:2
Dagen 14/8 Simon Holst, New York Times, Meg Ray
Köttets sinne – Rom 7:14-8:16, Gal 5:16-25
Sådana var – 1 Kor 6:9-11, Kol 3:7-8
Tempel - 1 Kor 6:18-20
Anpassa – Rom 12:1-2
Alla – Rom 3:23, Jes 53:3-6
Ingen fördömelse – Rom 8:1

Har du någonsin funderat på vem du skulle vara utan de människor, relationer och sammanhang som format dig – och framför allt, vem du vore utan Gud? Predikan tar sin början i just den frågan och leder vidare till en resa genom Bibelns löften om vilka vi är i Kristus: Guds barn (Galaterbrevet 3:26), fria från syndens lag (Romarbrevet 8:2), nya skapelser (2 Korinthierbrevet 5:17) och arvingar till Guds rike.
Vi får följa berättelser om hur Jesus själv levde med flera riktningar i livet samtidigt – uppåt i bön till Fadern (Lukas 6:12), inåt i gemenskap med lärjungarna (Johannes 13:34), utåt i kärlek till människor och framåt i hoppet om Guds rike (Uppenbarelseboken 21:5). Predikan rör vid frågan om hur vi som församling kan bära alla dessa riktningar på en gång, utan att förlora helheten.
Vad händer i ditt liv när du stannar upp och ser vilka riktningar Gud kallar dig till – uppåt, inåt, utåt och framåt?
Och kom ihåg: även Jesus tog en paus från ekorrhjulet… men han kom aldrig vilse i riktningarna!