Ibland är det lättare att se stenen i någon annans hand än den man själv håller i. Vi människor är snabba på att värdera, förklara och ibland döma – både andra och oss själva. Men vad händer när en människa plötsligt står mitt i allas blickar, reducerad till det värsta hon har gjort?
I veckans predikan inleder Anna-Maria församlingens oktobertema om förlåtelse och försoning. Vi får följa berättelsen i Johannes 8, där en kvinna som gripits för äktenskapsbrott förs fram inför Jesus. De skriftlärda och fariséerna vill sätta honom på prov, kvinnan väntar på sin dom och Jesus böjer sig ner och skriver i marken. Ingen får veta vad han skriver. Däremot säger han de välkända orden: ”Den av er som är utan synd ska vara den första att kasta sten på henne.”
Berättelsen väcker obekväma frågor om skuld, ansvar, rättvisa och hur vi bemöter människor när något har gått fel. Vad gör vi när det är vi själva som står där avslöjade? Och vad händer i oss när det är någon annan som gjort fel?
Så kanske är frågan denna vecka: vilken sten bär jag på – och vad tänker jag egentligen göra med den? Lyckligtvis behöver du inte låna Anna-Marias sten från vårdcentralen för att fundera vidare.
Vi väljer hela tiden. Vad vi ska äta, vad vi ska ta på oss, vilken väg vi ska gå – och ibland ställs vi inför val som får betydligt större konsekvenser än om det blir Max, McDonald’s eller Burger King till middag. Men vad händer när vi innerst inne vet åt vilket håll vi borde gå, och ändå börjar röra oss åt ett helt annat?
I veckans predikan tar Anna-Maria oss med in i berättelsen om Jona, mannen som fick ett tydligt uppdrag: ”Bryt upp och bege dig till den stora staden Nineve.” Jona gör något annat. Snart finns där ett skepp, en storm, rädda sjömän och – förstås – den stora fisken som gjort berättelsen så välkänd.
Samtidigt rör sig predikan mellan Bibelns berättelse och våra egna vägval: trygghet och längtan, rädsla och mod, beslut vi står fast vid och sådana vi kanske börjar ompröva. Anna-Maria delar också en personlig berättelse om ett vägval mellan Stockholm och Jönköping som kom att sätta spår långt framåt i livet.
Vilka val i ditt eget liv bär du på just nu – och finns det någon riktning du fortfarande funderar över?
Och ja, en predikan om val lyckas faktiskt få med både valkampanj och valfisk. Det är ändå ganska starkt jobbat.
Ibland kan något välbekant plötsligt kännas nytt. En text vi läst många gånger, en relation vi trodde att vi kände utan och innan – eller kanske en plats där vi varit förr, men som vi återvänder till med andra ögon.
Predikan tar oss med ut på vägen mellan Jerusalem och Emmaus. Två människor går och försöker förstå allt som har hänt när en främling plötsligt slår följe med dem. Lukas berättar: ”Jesus själv närmade sig och vandrade med dem. Men deras ögon var slutna så att de inte kände igen honom.”
Vad händer när något vi trodde att vi redan kände visar sig rymma mer? Och finns det något i ditt eget liv – i tron, Bibeln, en relation eller kanske i dig själv – som du längtar efter att få se med nya ögon?
AI Automatiskt genererad titel och beskrivning – kan innehålla fel
En enda ber jag Herren om: Att få vara i Herrens hus
Hur ivrig är jag att få tag på Gud?
Viktiga punkter:
- Gud längtar efter oss så otroligt mycket.
- Han har gett allt han hade för att nå dig och mig.
- Vi kan inte ge upp att söka Herren, även om vi inte upplever något direkt.
Sammanfattning:
Lyssnaren kan ta med sig en utmaning att fortsätta söka Gud, även om det tar tid eller känns svårt. Att vara beredd att gå lite till för att få tag på mer av Guds närvaro är viktigt. Vi kan inte ge upp att söka Herren och istället fortsätta dra oss nära Honom.
Har du någon gång längtat efter mer – utan att riktigt veta vad det är du törstar efter?
Denna pingstdagens predikan rör sig mellan himmel och vardagsgolv, mellan dån och stilla viskningar, mellan Sinai berg och ett rum fyllt av lärjungar i Apostlagärningarna. Anna-Maria tar oss med in i pingstens berättelse, där eld, språk, närvaro och förundran får stå sida vid sida med mänsklig längtan, osäkerhet och frågan om hur Gud faktiskt kan tala i våra liv.
Vi får också påminnas om Jesu ord ur Johannes evangelium: ”Om någon är törstig, kom till mig och drick.” Och vidare: ”ur hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram.” Hör hur profetiorna från Gamla testamentet fullbordas på pingstdagen och hur Anden ger vägledning, kraft och tröst.
Var märker du själv av längtan efter vägledning, kraft eller frid?
Vad gör man när livet inte riktigt går i den takt man tänkt – när stegen blir tunga, tankarna snurrar och vägen framåt känns längre än planerat? I veckans predikan tar Anna-Maria oss med från en solig promenad mot Botaniska trädgården till Paulus sista kapitel i Filipperbrevet, där vardagens trötthet, kyrkans gemenskap och de stora frågorna om oro, glädje och uthållighet får mötas.
Med detta avslutar vi serien om Filipperbrevet och här kommer en sammanfattning:
Stå därför fasta i Herren – Du har ett hopp om himlen eftersom du tillhör Jesus. Så även om du möter svåra saker - stå ändå fast i Herren. Ha blicken fäst på Jesus, trons upphovsman och fullkomnare.
Gläd er i Herren - Det handlar inte om en ytlig glädje som kommer och går. Utan en som är djupare än så. Det är ok att vara glad för en häst eller hund, eller att någon blir frisk efter en tids sjukdom, eller att du fått tillbaka på skatten, som jag är tacksam för. Men det kommer en dag när du inte får tillbaka på skatten, eller att du måste sälja din häst. Eller att personen du bett för inte blir frisk och det är vi alla med om nån gång i vårt liv. Var är din glädje då? Sorg är normalt att känna och det ska du känna. Men det finns en djupare trygghet i allt detta som är värd att glädjas över.
Bekymra er inte för något - Lätt att säga, svårt att följa. Faktum är att det här budskapet återkommer ju. Vid massa tillfällen återkommer orden; var inte rädd. Det finns ju alltid nåt att bekymra sig över... eller hur? Ändå är budskapet glasklart! Hur tar vi emot det och tillämpar det i våra liv.
Allt förmår jag i Honom som ger mig kraft
Paulus förklarade att han, oavsett hans ekonomiska situation, ändå var nöjd, för han baserade inte sitt liv på det utan på Jesus. Det är Jesus som ger mig kraft att klara av varje situation oavsett hur den ser ut, fattig eller rik, mätt eller hungrig.
Vad händer med en människa när livet inte blir som hon tänkt sig – när motståndet inte försvinner, utan snarare flyttar in? Den här veckans predikan rör sig mitt i den frågan, i spänningsfältet mellan vardag, kamp, tacksamhet och en tro som inte stannar vid teori.
Vi får följa med till Filippi – en stad med stark historia och en församling som växer fram genom oväntade möten, skakiga omständigheter och människor som Lydia, en slavflicka och en fångvaktare. Samtidigt öppnas Filipperbrevet som ett varmt och personligt brev från Paulus, skrivet under allt annat än enkla förhållanden. Här finns både bakgrunden, berättelserna och de där formuleringarna som stannar kvar, som: ”Jag tackar min Gud varje gång jag tänker på er.”
Kanske väcks en stilla fråga mitt i allt detta: Hur reagerar du själv när livet skaver – med reträtt, motstånd eller en oväntad öppenhet?
AI Automatiskt genererad titel och beskrivning – kan innehålla fel
Abba, far - En predikan om Guds närvaro i svåra stunder
Vad betyder det att höra till en familj man inte är född in i?
Viktiga punkter:
- Jesus bad om Guds vilja, inte sin egen.
- Vi kan vara tacksamma över Jesu offer för oss.
- Vi behöver återta budskapet om Jesus för dagens ungdom.
Sammanfattning:
Vi kan ta med oss att söka Gud i svåra stunder och att berätta "pappa" till honom. Vi kan också komma ihåg att Jesus valde att gå hela vägen för oss, även om det var svårt för honom. Det är en uppmaning att inte distansera oss från Gud när vi känner ångest och nöd.
Hur ofta hör vi något viktigt utan att det riktigt sjunker in förrän långt senare? Ibland behöver det välbekanta få möta oss på nytt – mitt i minnen, missförstånd, skratt och längtan – för att plötsligt bli levande på ett oväntat sätt.
I veckans predikan rör vi oss genom påskdagens glädje och förundran, men också genom frågor som känns förvånansvärt nära vardagen: Var söker vi egentligen efter liv, hopp och riktning? Och vad gör vi med det vi en gång hört, men kanske tappat bort på vägen? Med hjälp av Lukas 24, kvinnorna vid graven och bilden av den tomma graven växer en berättelse fram där både humor, allvar och igenkänning får plats. Mitt i allt ljuder orden: “Varför söker ni den levande bland de döda? Han är inte här. Han har uppstått.”
