Under fyra onsdagkvällar i november kör vi bibelstudier i Furulundskyrkan. Här är första avsnittet där David Dymén undervisar utifrån Filipperbrevet 1.
Temat för min predikan idag är ”Att leva ett liv fyllt med glädje”. Å det tycker jag passar extra bra en dag som denna! När vi äntligen kan komma tillsammans och fira gudstjänst igen. Jag kollade tillbaka i almanackan härom dagen. Förutom några veckor med skiftande restriktioner under hösten så har vi tvingats vänja oss vid streamade gudstjänster i nästan 15 månaders tid. Det har varit en tid som inte påminner om något annat vi varit med om. En tid när vi ofrivilligt har levt med en nödvändig distans till varandra. Men som människor är vi skapade med en längtan efter frihet, en frihet som har blivit kraftigt begränsad under det senaste dryga året. En person som upplevde ständiga begränsningar av sin frihet var aposteln Paulus. Han satt i fängelse i Cesarea under två år och sen placerades han lite senare i husarrest i två år. Å efter ytterligare fyra år hamnade han till sist i fängelse i Rom i väntan på en rättegång. Men vad gjorde det egentligen med hans liv och hans tro? Å vilket var hans budskap till sina syskon i tron som också levde i osäkra tider? Det tänkte jag att vi skulle ta reda på idag. Å vi ska göra det med hjälp av några verser i Filipperbrevet. Vi ska läsa tre olika textsammanhang och till att börja med tänkte jag att vi skulle börja i det fjärde kapitlet och läsa vers 1-9. Så om du äger en Bibel får du gärna leta fram den och hänga med när jag läser Filipperbrevet 4:1-9
Det berättas att konstnären Michelangelo en gång - riktigt upprörd - vände sig till sina medkonstnärer och frågade: ”Hur kommer det sig att ni fortsätter fylla galleri efter galleri med ändlösa motiv som föreställer Kristus som svag, Kristus på korset och hängandes död på korset? Varför fokuserar ni på den händelsen som om den var det sista som inträffade, som om ridån gick ner med katastrof och nederlag som följd? Den hemska scenen varade några timmar. Men i den eviga evigheten lever Kristus. Stenen har rullats bort och han härskar och regerar och segrar!”
I min predikan idag ska vi fortsätta utforska vilken rollJesus uppståndelse spelar och hur den förändrar allt och gör skillnad, verklig skillnad i våra liv redan här och nu. Dom senaste veckorna har det handlat om hur uppståndelsen gjorde skillnad i lärjungarnas liv, om hur livet segrade över döden och hoppet över hopplösheten. För fyra veckor sedan handlade det om livets seger över döden, förra söndagen om hoppets seger över hopplösheten som vi ibland kan uppleva. Idag handlar det om hur Jesus uppståndelse fyller oss med glädje. För i och med att Jesus gav sitt liv på korset och godhetens segrade över ondskan, så har vi all anledning att glädja oss.
Vi ska börja med att läsa en text från Romarbrevet 5 och det är en text som vi läste redan förra söndagen. I dom två föregående kapitlena har Paulus försökt förklara vad det innebär att leva rättfärdiga. Det vill säga att leva rätt och heligt inför Gud. Å bland annat har han slagit fast att vi alla är syndare men genom tron på Jesus Kristus så blir vi rättfärdiga i Guds ögon (kap 3). Och att det bara är tron på Jesus Kristus som gör oss rättfärdiga (kap 4). I Romabrevet 5 som vi ska läsa nu, så visar Paulus på dom praktiska konsekvenserna.
Jag skulle tro att en del av er minns denhär låten från 1988. ”Dont worry, be happy” spelades in av Bobby McFerrin 1988 och spelades runt om i mest hela världen. Den fick priset som årets låt och årets skiva på Grammy galan 1989. Den välkända refrängen innehåller uppmaningen: ”Var inte orolig, var glad” och till en början kan det ju verka lite glättigt och än mer så när man såg musikvideon eller skivomslaget med små gula smileygubbar.
Idag på andra advent handlar min predikan om just glädje - för Jesus längtar efter och vill fylla dig med glädje!
Märkligt nog så påminner faktiskt McFerrins strof och uppmaning en hel del om Nya Testamentet. För gång på gång så återkommer ungefär samma uppmaning i både evangelierna och breven. Som ett imperativ, en uppmaning till oss som är Jesus lärjungar.
Ett sådant exempel hittar vi i Filipperbevets 4:e kapitel. Så om du har en Bibel så får du gärna leta fram Filipperbrevet kapitel 4 och vers 4.
