SÖNDAGHELAVECKAN

I detta avsnitt inleder vi serien Rustad och riktad av evangeliet med ett starkt och utmanande budskap om förlåtelse och försoning. Evangeliet är inte bara grunden för vår tro – det formar också hur vi lever våra liv och hur vi möter andra människor. Vi utforskar vad det innebär att vara satta i försoningens tjänst och hur Jesu radikala förlåtelse kallar oss att bryta med hämndens kultur och istället leva korsmärkta liv. Predikan visar hur förlåtelse inte är en känsla utan en viljehandling som befriar den sårade, och hur sann frihet finns i att lämna domen till Gud. Ett avsnitt som berör hjärtat och pekar på evangeliets kraft att hela relationer och forma en gemenskap präglad av nåd.

Ellen Hemström predikar utifrån Hes 37:1-14.ARBETARE SÖKESUnder januari vill vi som församling rikta vår uppmärksamhet mot en bön som Jesus själv uppmanar oss att be – bönen om arbetare till skörden.I Matteus 9:37–38 läser vi:”Skörden är stor men arbetarna få. Be därför skördens herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.” Jesus slår fast två saker: skörden är stor och arbetarna är få. Han motiverar inte varför skörden är stor – han bara konstaterar det. Gud har planterat frön av tro i människors hjärtan, han har vårdat, vattnat, gett näring och runtom oss finns därför mogen skörd – människor som är redo att ta emot Jesus i sina liv. Vad de här människorna behöver är någon som upptäcker dem, tar dem på allvar och leder dem de sista stegen fram till ett beslut. Jesus verkar antyda att det finns fler människor som söker och längtar efter honom än vad det finns människor som är villiga att hjälpa dessa människor vidare in i en relation med Jesus. Det finns ett förhållande mellan skördens storlek och arbetsgruppens storlek som inte stämmer. Ett förhållande mellan arbetsuppgifterna och arbetarna som inte står i proportion till varandra. Därför börjar vi året med att be den bön Jesus uppmanar oss be: Herre, sänd arbetare till din skörd.Det är inte i första hand en bön för någon annan, det är en bön för dig och mig. En bön om att vi ska förstå oss som sända till den skörd som redan är mogen. I en tid där vi äntligen ser hur sekulariseringens is smälter och hur fler får upp intresset för Jesus har vi all anledning att intensifiera vår förbön för varandra och för våra egna liv så att vi med frimodighet kan säga – här är jag, sänd mig.

Vad gör man när livet egentligen är bekvämt – men något skaver på insidan? När allt fungerar, men hjärtat ändå inte får ro?
Predikan tar oss med från en till synes trygg plats till ett djupt inre uppvaknande. Vi får möta människor som hade alla yttre förutsättningar, men som lät sig beröras av nöd, ansvar och Guds röst. Genom berättelser från Nehemja, Hanna och Jesu egna ord om bön, målas bilden av något som är mer än en religiös vana. Det talas om skillnaden mellan trend och livsstil, om bön som relation snarare än prestation, och om vad som händer när man slutar hoppa över stegen och istället vågar stanna kvar. Bibelord som ”När jag hörde detta satte jag mig ner och grät… och bad inför himmelens Gud” (Neh 1:4) får sätta tonen.
Vad skulle kunna förändras i ditt liv, din stad eller din tro om bön fick bli ett sätt att leva och inte bara något man tar till när det krisar?
Vi går också in i en gemensam bönevecka inför det nya året – ett tillfälle att börja om tillsammans.
Bön: inte bara knäppta händer, utan hjärtslag i rörelse.

Birger Skoglund besöker oss och talar uppmuntrande om vad han ser över Sverige. ------- Hitta mer om Betel på betelrunemo.se eller Facebook. Du kan också skicka ett mejl till info@betelrunemo.se Hitta mer undervisning från Betel på "Söndag Hela Veckan" Läs om vårt missionsarbete genom Trosgnistans Mission på webben eller Facebook