Bible Text: Acts 5:17-39 | Predikant: Henrik Korslind | Series: Petrus - Om det inre livets mognad och växt | Under 2020 är vårt ledord som kyrka växt och under den första hälften av året så har fokus legat på den inre växt och mognad som är själva förutsättningen för den yttre växten som sker i församlingen. Sedan i mars har jag använt lärjungen Petrus liv som en förebild. Petrus som var den klippa som Jesus använde för att bygga sin kyrka på. Tanken med att jag har utgått från Petrus liv har varit att vi skulle få se olika exempel som vi kan ta efter, på det som kännetecknar ett liv som formas och präglas av Gud.
I början på mars månad handlade det om hur han bekände sin tro på Jesus. En bekännelse som bottnade i insikten om att Petrus ville göra Jesus till Herre och Frälsare i sitt liv. Söndagen därpå såg vi närmare på hur hans bekännelse gick hand i hand med en ständigt ökande ödmjukhet. Petrus förstod i takt med att tiden gick att ödmjukheten är en förutsättning för att kunna ta till sig den nåd som Gud erbjuder oss alla genom Jesus död på korset. Den tredje söndagen var nyckelordet mod och då läste vi om hur Guds Ande fyllde Petrus med mod att vittna om Jesus. Fjärde söndagen läste vi inledningen på Apostlagärningarna kapitel 3 när Petrus tillsammans med Johannes förmedlade Guds Andes kraft till en förlamad man som satt och tiggde vid Sköna porten i Jerusalem. Ett helande som skedde i kraft av namnet Jesus. En kraft som vi är beroende av för att kunna växa. På Pingstdagen för tre veckor sedan tittade vi tillsammans närmare på hur Pingstens och Petrus budskap präglades av Jesus. Hur Anden själv alltid pekar på Jesus! Senast jag predikade så utforskade vi vad det var som formade den frimodighet som Petrus på ett tydligt sätt visade på i sitt liv. En frimodighet som vi nog lite var till mans skulle önska oss ibland.
Idag ska vi bläddra vidare i Apostlagärningarna och idag är ledordet lydnad. Det här med lydnad är sällan något vi pratar om.
För dom av oss som har haft eller har hund så går tankarna kanske till att träna hunden att lyda. För andra av oss går tankarna ganska direkt till barnuppfostran som i perioder mest bara tycks handla om att hjälpa det lilla barnet att göra som man säger och inte göra som man själv råkar göra.
Men dagens predikan handlar varken om lydnadsträning av hundar eller att uppfostra små barn. Däremot kommer den handla om lydnaden som en nödvändig, självklar och naturlig del av det liv som växer djupare i Jesus. Och det jag hoppas att du kommer upptäcka tillsammans med mig om en liten stund är hur lydnaden i själva verket hör ihop med kärleken.
Midsommardagen: Skapelsen. Mark 6:30-44. Agneta Wallenstam. Textläsning: Maria Larsson.
#KARANTÄNKOLLEKT
Vi är tacksamma för alla som varje vecka ger av sin tid och sina pengar till Betlehemskyrkan och det arbete vi ägnar oss åt. När vi nu under en tid flyttar ut vårt arbete på nätet blir dock möjligheterna att göra insamlingar förändrade – men för att kunna fortsätta bedriva vår verksamhet är behovet av ett fortsatt givande stort.
Så, stöd gärna vårt arbete genom att swisha en gåva till 123 592 23 07 – eller ännu hellre, passa på att ta tillfället i akt att lägga in en stående månadsöverföring via din internetbank, till bankgiro 514-8770.
Varje bidrag är viktigt. Varje bidrag gör skillnad. Tack!
