I en tid när pandemin har gjort det nödvändigt för oss att skala av och ställa om så har vi alla egentligen fått en anledning att fundera på vad som är allra viktigast i livet. Det gäller ju även i förhållande till församlingen. För vad gör det till exempel med oss när vi inte längre kan samlas till gudstjänst som vi brukar? När mycket annat läggs på is.
Nästa ända sedan den dag kyrkan föddes så har hon tvingats ta sig igenom alla möjliga prövningar och utmaningar och liksom blivit tvungen att hitta nya vägar för att vara just kyrka och gestalta evangeliet. Men utan att för den skull göra avkall på tron. Även om det ibland har varit något av en smärtsam och ganska dyrköpt erfarenhet så har det även fört en del gott med sig.
För när mycket av nödvändighet har skalats av så blir ju själva kärnan allt tydligare.
Å 2020 är ju inget undantag. Även vi har tvingats ställa om och har försökt hitta nya vägar. Även om saker och ting inte alltid blir vad man trodde, så har ju omständigheterna kring pandemin faktiskt gett oss en oanad möjlighet. En möjlighet att stanna upp och ställa oss frågan: Vad är det EGENTLIGEN att vara kyrka? Å vilken framtid vill HERREN att vi ska bygga? Vad kan vi vara utan och vad kan vi inte göra avkall på.
