SÖNDAGHELAVECKAN

En predikan om tillbedjan som något större än sång – ett gensvar på vem Gud är. Med bibliska perspektiv från Psaltaren och Jesaja lyfts Guds helighet, vår inbjudan in i hans närvaro och kraften i gemensam lovsång. Ett avsnitt som påminner om att tillbedjan inte handlar om oss, utan om att ge Gud den plats han är värdig – och upptäcka friden och styrkan som finns i hans närhet.

Ikonen är den naturliga följden av att "Ordet blev kött" (Joh 1:14). Den är också sigillet på den sanna tron, att Jesus Kristus är "sann Gud och sann människa,." Därför går de vilse som inte vördar ikonen. Men vi som nu firar ortodoxins seger denna söndag, vi måste också se till att ortodoxin segrar i våra vardagliga liv, dvs. att vi blir ikoner av Kristus: milda, ödmjuka och kärleksfulla gentemot människorna.

Det finns ett löfte om en himmel, ett löfte om frid i sinnet, men ofta undrar vi över tillståndet i världen, över varför saker händer som de gör, varför saker som vi inte har bett om händer oss själva. Att tänka så är förståeligt, men tanken får inte stanna där. Den måste gå vidare, och vi måste tro att det finns en mening med svårigheter, lidande och motstånd på vår väg till den himmel vi hoppas på.
Swedenborg säger att det målet kan vi bara nå genom att gå igenom inre kriser. Målet som vi kallar pånyttfödelse, alltså en förnyelse av själens tillstånd, kräver att vi i oss själva avslöjar de svagheter vi har, svagheter för det som vårt lägre jag fortfarande hakar sig fast vid. I Uppenbarelseboken finns en sammanfattande bild för de två tillstånden – kampen och uthålligheten ställd mot att låta sig luras av egoismens mörka sidor.
Läs pastor Göran Appelgrens predikan på vår hemsida!
Coverbild: Albrecht Dürer – Uppenbarelsen boken – Öppnandet av det sjätte sigillet.