Eva-Marie Hultberg
Kallad
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/del-1-kallad-att-svara-ja-ar823
Inledning
När vi läser om Jesus i Nya Testamentet verkar det som att han alltid väcker reaktioner, få verkar kunna förhålla sig neutralt. Han säger rakt på sak – följ mig. Uttryckt i andra ord: han kallar människor att svara ja. Några gör det, t ex de unga människor som blir hans tolv lärjungar. Andra säger nej och vi kommer under temat t ex läsa om en man som fått namnet ”den rike ynglingen”.
Det är oftast inte de bäst pålästa, de frommaste eller de i samhällets inre cirklar som väljer att följa Jesus. Flera gånger kan man se att de som på ytan borde vara bäst rustade snarare säger nej och t o m blir Jesus´ motståndare.
Varför har vi valt det här temat? Det är ju helt enkelt något som är supercentralt i den rörelse som Jesus sätter igång när han vandrar här på jorden. Han säger uppfordrande till människor ”Följ mig”. Han talar om vad det innebär – och vi kallar det för efterföljelse. Eller lärjungaskap. Vi kan läsa genom Nya Testamentet om att vara kallad. Om att vara sänd.
Att följa Jesus Luk 9:57-62
57När de kom vandrande på vägen sade en man till honom: »Jag skall följa dig vart du än går.« 58Jesus svarade: »Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget ställe där han kan vila sitt huvud.« 59Till en annan sade han: »Följ mig!« Men mannen svarade: »Herre, låt mig först gå och begrava min far.« 60Då sade Jesus: »Låt de döda begrava sina döda, men gå själv och förkunna Guds rike.« 61En annan man sade: »Jag skall följa dig, herre, men låt mig först ta farväl av dem där hemma.« 62Jesus svarade: »Den som ser sig om när han har satt sin hand till plogen, han passar inte för Guds rike.«
---
a) Det första exemplet säger ungefär: ”Om du vill följa mig så bara vet om att det inte finns några garantier om en enkel väg…”
57När de kom vandrande på vägen sade en man till honom: »Jag skall följa dig vart du än går.« 58Jesus svarade: »Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget ställe där han kan vila sitt huvud.«
Jesus verkar invända – tänk på vad du säger när du talar ut att du ska följa mig precis vart som helst… jag har egentligen inget hem, och när du väldigt snabbt påstår att du ska följa mig vart som helst - har du verkligen tänkt igenom det? Man kan nämligen inte veta vad det skulle innebära, och det finns inga garantier om välfärd eller trygghet, eller ens god nattsömn.
Jesus avfärdar inte mannens önskan att om att följa honom, men verkar vilja säga att det är lätt att uttala höga bekännelser, men att följa mig är inte så romantiskt som det kan verka.
b) Det andra exemplet säger ungefär: ”Vänta inte på bättre tider”
59Till en annan sade han: »Följ mig!« Men mannen svarade: »Herre, låt mig först gå och begrava min far.« 60Då sade Jesus: »Låt de döda begrava sina döda, men gå själv och förkunna Guds rike.«
I den här kulturen precis i många kulturer även idag, begravde man sina döda väldigt snabbt. Det är därför inte troligt att mannens svar är ”Min far har just dött, så låt mig vänta tills efter begravningen” – den skulle isf redan ha skett eller vara på gång inom några timmar. Jesus menar nog inte främst att mannen inte får prioritera sin fars begravning. Snarare innebär det mannen säger: ”Jag är i en fas i livet där mina föräldrar är till åren, och jag vet inte hur länge de finns kvar. Det kommer andra tider, då kan jag följa dig. Senare.” Och då säger Jesus – vänta inte på bättre tider, följ mig mitt i det du står i nu.
Visst är det lätt att känna igen sig - just nu går det inte men s...
Eva-Marie Hultberg
Vem är han?
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/vem-ar-han-del-1-den-osynlige-gudens-avbild-arc8d
Kol 1:15-20
Låt oss granska beskrivningarna i vers 15 och 16:
Han är den osynlige Gudens avbild,
Det här beskrivs också i Hebr 1 och vers 3 ”Jesus är utstrålningen av Guds härlighet och en avbild av hans väsen”. Läser man sammanhanget, vers 1–4 så är det ganska parallellt med våra versar idag. Det är också detta som beskrivs som Jesus´ uppdrag – att visa oss vem Fadern är, att vara vägen till Fadern. Gud Fader i himlen är osynlig, men nu har vi kunnat se honom genom Jesus.
den förstfödde i hela skapelsen,
Jesus finns före allt. När det talas om Jesus som den förstfödde i hela skapelsen (1:15) skall det inte uppfattas som om han är skapad först, Han är inte skapad alls. Han finns före allt. Förstfödd handlar inte bara om tid, utan också om rang, om ställning. Han är alltså ”överhögheten över allt skapat”. Precis som Fadern, står också Sonen utanför skapelsen i meningen att de inte är skapade, utan eviga.
ty i honom skapades allt i himlen och på jorden,
synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare och makter;
allt är skapat genom honom och till honom.
Han finns före allting, och allting hålls samman i honom.
Jesus finns inte bara före skapelsen, han är medskaparen av hela skapelsen, hela tillvaron, både det som syns och det som inte syns.
Himalaya, ljusets hastighet, Marianergraven, klorofyll och fotosyntes, men också änglar och allt osynligt. Paulus beskriver honom som att han är skapelsens ursprung, den som allt detta kommit till utifrån, och han är också alltings mål. Att allt är skapat för att ära Jesus.
På det sättet är Jesus början – ursprunget och upphovet till allt – och slutet – centrum för allt, den som bär upp allt, målet för allt, den för vars skull allting existerar.
Paulus får anledning i flera av sina brev att förklara vem Jesus är och vad hans evangelium betyder… det är oftast på en viss förekommen anledning… och den anledningen är att man i olika sammanhang ställt annat i vägen för Jesus. Att han inte längre är i centrum
I Kolossai smög det sig in olika föreställningar som gjorde att Jesus kom i bakgrunden och sikten skymdes av andra läror och betoningar. Paulus målar därför Jesus så tydligt han kan för de kristna i Kolossai.
Vi behöver alla fästa blicken på Jesus. Läsa Bibelns ord om honom. Tillbe honom. Följa honom. Tala med honom.
Även för oss hamnar saker i vägen. Siktlinjen blockeras. Fokuset flyttas. Blicken fladdrar. Andra röster hörs tydligare.
Tänk om de här veckorna, som också är fastan - tiden före påsk, kunde få vara en tid för att på ett särskilt sätt rikta blicken rätt. Styra undan sådant som gör blicken grumlig. Sådant som stör fokus. Eller sluta lyssna på röster som säger andra och motstridiga saker. Sådant som får oss att sätta andra och annat på den platsen som Jesus skulle ha.
------------------------
För samtal och egen reflektion:
Vad står i vägen för oss idag? Vad har hamnat i blickfånget istället för Jesus? Som enskilda, eller som församling, eller kanske i cellgruppen?
Finns det tillfällen när vi står i vägen för någon annans möjlighet att få syn på honom?
Hur kan ni i cellgruppen på ett särskilt sätt under fastan hjälpas åt för att Jesus ska få bli vårt centrum ännu tydligare?
Testa att skriva ner en egen beskrivning av Jesus, en tillbedjanstext, en dikt, en lista på hans egenskaper!
Eva-Marie Hultberg
Ett barn har fötts
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/ett-barn-har-fotts-del-3-evig-fader-ara99
Vad betyder det för dig och mig att när Gud föds som människa in i vår värld, när Jesus kommer till oss, så får han namnet Evig Fader? Och hur kan det vara ett hopp för vår värld, nu och för vår framtid? Vad säger det dig och mig och vår värld att barnet – Jesus - är Evig Fader?
1: Evig
Vi som ofta hör om Gud, eller ofta är på gudstjänst och t ex sjunger om Gud, vi är så vana vid att använda ordet evig, så att vi kanske inte tänker på storheten i det ordet. Och det blir kanske mest ett slags tidsbegrepp. Evig tid – tid som aldrig tar slut. Evigt liv – liv som aldrig tar slut. Underbart i sig.
Men att det används som egenskap på någon, på Gud, och på det här barnet som ska födas. Att Jesus är evig. Att vår Himmelske Fader är evig – det är ngt mer än en tidsangivelse.
Det betyder att allt det han är, inte förändras, och att han aldrig försvinner, eller ruckas på eller plötsligt visar sig vara något annat eller någon annan. Det betyder både att han fanns före allt och att han finns utan slut. Att han inte kan vara olika mkt kärlek, allt utifrån dagsform, eller att något av hans godhet liksom kan rinna ut i sanden.
Han blir inte dement, eller åldrad, eller svag. Han kan inte bli personlighetsförändrad.
Han utvecklas inte och blir en annan personlighet. Han är evig.
Evig som i pålitlig, som i bergfast, likadan, omöjlig att välta omkull, eller manipulera bort, slita ut, eller förbruka. Han är evig.
2: Fader
I Bibeln sägs det en del vackra saker om honom…
I Efesierbrevet 3:14-15 ska Paulus be för församlingen och han brister ut i ”Därför vill jag falla på knä inför Fadern, efter vilket allt vad fader heter, i himlen och på jorden, har sitt namn.”
Han som kallas Evig Fader är själva prototypen för den perfekta pappan, han är den första, och han är helt utan begränsningar eller brister.
I Matt 10:29-31 står det: ”Säljs inte två sparvar för en kopparslant? Men ingen av dem faller till marken utan att er fader vet om det. Och på er är t o m hårstråna räknade. Var alltså inte rädda: ni är mer värda än aldrig så många sparvar.”
Vår evige Fader ser på oss, på dig, med så mycket kärlek, ditt värde är oändligt i hans ögon, oavsett vad någon människa säger om dig. Ingen detalj i ditt liv är ointressant för honom.
I Lukas kapitel 15 berättar Jesus liknelsen om Den förlorade sonen – vad berättar den berättelsen om Fadern?
Jo, att Fadern, alltså Gud Fader är en älskande, väntande, förlåtande, saknande pappa, med famnen öppen för varje barn som kommer hem, alldeles oavsett vad som hänt under bortavaron och alldeles oavsett hur sonen i det här fallet behandlat sin far.
Var barmhärtig så som er fader är barmhärtig. Luk 6:36
Var fullkomliga så som er fader i himlen är fullkomlig. Matt 5:48
I Ef 4:5-6 talar Paulus om enheten i kyrkan men kan inte låta bli att brista ut i hurdan Gud Fader är… En är Herren, en är tron, ett är dopet, en är Gud och allas Fader, han som står över allting, verkar genom allt och finns i allt.
Er fader vet vad ni behöver redan innan ni har bett honom om det. Matt 6:8
Vår evige Fader, förutom att han är evig, dvs pålitlig, bergfast, likadan, omöjlig att välta omkull, eller manipulera bort, eller förbruka, vår Fader står över allt, är fullkomlig, väntar, älskar, förlåter, vet vad vi behöver, är barmhärtig. Och ännu mer. Han är facit, själva prototypen för hur en förälder ska vara.
3: Ett hem hos Gud
En av de vackraste tankar som har att göra med föräldrar, och då också vår evige Fader är att det är så nära sammank...
Eva-Marie Hultberg
Genomsyrad
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/relationer-markta-av-jesu-attityd-aracj
Joh 15:1-5
Det här är ett berömt bibelställe, som ingår i den undervisning som Jesus ger sina lärjungar det sista som sker innan Jesus korsfästs, dör och sedan uppstår. Det är liksom ett sista och viktigt medskick från Jesus.
Bilden han ger handlar om frukt. Om hur det blir frukt. Han använder bilden av frukten vindruvor som växer på en vinstock.
Vi vet alla att en gren som sågats av eller gått av i höststormen och ligger på marken några meter från trädet givetvis inte kan få någon frukt. Vi vet alla att förutsättningen för frukt är att grenen sitter på trädet där det är tänkt. Men det är ju också i princip det enda som behövs om nu inte frosten tar blomningen eller bina blir utrotade. Till synes automatiskt bär de friska fruktträden, bärbuskarna och vinstockarna frukt. Så om vi ska förstå bilden Jesus ger så handlar det om detta enda – BLI KVAR I MIG. Bli kvar så bär ni frukt.
Ändå verkar vi ibland ha lite svårt att få ihop det där. Orden om att Bli kvar kan bli en ursäkt för att göra absolut ingenting. Eller bli kvar kan vara något som våra ganska initiativrika hjärnor dömer ut som en icke-aktivitet som vi inte kan förlita oss på. Som om bli kvar är att inte göra ngt.
Vad skulle bli kvar kunna betyda i ditt och mitt liv, och vår församlings liv?
Det har ju något med förankring att göra. Jesus har ju just gett bilden att vi är som grenen i trädet. Grenen är inte bara förankrad, den kommer ur stammen. Den har växt fram. All förutsättning för liv, växt och näringstillförsel kommer ur stammen. Så fort grenen sågas av dör den. Så att bli kvar handlar om den förankringen, om var vi är. Att Jesus får vara själva förutsättningen för liv. För växt, blomning. Näringskällan, vattenförsörjningen.
Att bli kvar har ju också med tid att göra, att vara i den tid som är, och vara det tillräckligt länge så att tiden också får verka fram det den ska. Att inte försöka frammana något som det inte är tid för. Vara med om avlövning, knoppsättning, nya blad, blomning och frukt i rätt tid. Att veta att det aldrig kan bli någon annan frukt än vad trädet bär på i sitt dna, och att grenen inte kan ordna fram den på egen hand.
Och tänker man att bli kvar har med var man är och hur länge man är där, så kommer man ju möjligen att tänka på ordet väntan. Och då direkt låter det extremt inaktivt, meningslöst och som någon sorts mellanperiod utan syfte. Kanske, när vi hör ordet väntan, tänker vi mest på köer, eller väntan på besked, eller väntan på ett visst datum som vi önskade att vi var framme vid, eller väntan på att något ska gå över.
Men kan väntan i det där att bli kvar vara något annat? Kan väntan i Guds närhet vara något annat, ngt gott?
Jak 5:7
Var som jordbrukaren…Vänta tåligt! Säsongerna behöver ha sin gilla gång, vänta tåligt. Men skörden är dyrbar, så förväntan är stor. De här raderna andas allt annat än ett inaktivt, passivt, likgiltigt väntande i tomma intet. Vänta tåligt på den dyrbara skörden. Det är något fantastiskt att vänta på, det dyrbara förväntade.
Tillbaka till Johannes 15: Ytterligare en sak som den här fåordiga uppmaningen från Jesus innebär är ju att det finns en tågordning. Det finns ett ”först – starta här” och så finns det en konsekvens, ett resultat av att göra som han säger.
Men man blir inte klar med att bli kvar. Det går inte att bocka av det för att sedan gå till nästa steg.
Bli kvar. Det kommer alltid först. Börja där, och bli sedan kvar och ...
