Ellen Hemström predikar.ÖPPNA DÖRRARGenerellt sätt finns få tider på året som är behäftade med så stora förväntningar i vårt land som julen och de veckor som föregår den. Många pyntar och fejar i sina hem för att under julen kunna bjuda in familj, släkt och vänner. För många är dock julen, med dess betoning på gemenskap, istället en tid där ensamhet tenderar att bli extra påtaglig. En del blir sällan bjudna och kanske inte har någon att naturligt bjuda in.Många av texterna i adventstid handlar om att välkomna och att bjuda in. Vi utmanas att bjuda in och öppna dörren för Jesus Kristus – Ärans Kung – för att låta Honom uppfylla oss och fullt ut dela Hans gemenskap. I själva verket börjar bjudandet med att Gud själv i sitt människoblivande bjuder in oss till att bjuda in Honom. En följd av Hans inbjudan till att bjuda in Honom är att vi också bjuder in varandra och andra till gemenskap; en gemenskap med oss och i förlängningen Jesus själv. I våra gudstjänster i december vill vi öppna dörrarna; hjärtats dörrar, mentala dörrar och fysiska dörrar. Låt oss anta utmaningen att med glädje öppna dörrar och bjuda in!
Ellen Hemström predikar.VAD TJÄNAR DU? Många av oss ryggar instinktivt tillbaka av frågan som uppfattas påträngande och i avsaknad av respekt för vår personliga integritet. Få saker har blivit så laddade för oss som frågor rörande pengar och privatekonomi. Bibeln i allmänhet och Jesus i synnerhet duckar inte för frågor som rör detta område av våra liv. Pengar beskrivs inte som neutrala medel som underlättar vårt liv, utan som en makt kapabel att ta herraväldet över våra liv. Kan det vara så att frågan “vad tjänar du?” kommit att intimt hänga samman med frågan “vem tjänar du?”? Är det därför vi tycker frågan är så känslig? Under två gudstjänster vill vi belysa pengarnas roll i våra liv och försöka skissa på en väg till befrielse från dess makt.
AI Automatiskt genererad titel och beskrivning – kan innehålla fel
Det finns löften i Guds ord Om att vi kommer få vara tillsammans Tillsammans igen
Hur kan vi möta döden på ett sätt som inte förstör vår tro och hopp?
Viktiga punkter:
- Döden är en självklar del av livet, även för kristna.
- Paulus uppmanar sina läsare att sörja med hopp, eftersom Jesus Kristus dött och uppstått.
- Tröst handlar om närhet och ord, inte bara positivt tänkande.
Sammanfattning:
Döden är en del av livet som vi alla måste möta. Men som kristna har vi ett hopp att sörja med, eftersom Jesus Kristus dött och uppstått. Vi kan möta döden med tröst och hopp, för att vi vet att vi en dag ska få vara tillsammans igen med honom och med varandra.
Ellen Hemström predikar utifrån Apg 2:38.VEM ÄR HAN?VAD SKA VI GÖRA?Den kanske viktigaste frågan ställs av lärjungarna när de just bevittnat hur en storm stillats (Mark 4:41; Luk 8:25), den ställs av fariseer runt ett matbord när en kvinna fått sina synder förlåtna (Luk 7:49), den ställs av en man som fått sin syn tillbaka (Joh 9:36), den ställs av Jerusalems befolkning i relation till ett storslaget intåg laddat med höga anspråk (Matt 21:10). Den ställs också i vår tid av allt fler som är nyfikna på den Jesus som frågan är kopplad till: Vem är han? Jesus skapar ständigt reaktioner. Både det han gör och de anspråk han gör om sin egen person lämnar lite utrymme för att ställa oss neutrala. Svaret på den viktiga frågan avgör om vi ska förhålla oss till honom som ytterligare en i raden av självutnämnda profeter med grandios självbild eller som Herre och Gud. Under första delen av hösten vill vi i våra gudstjänster adressera frågan vem är han? . Varje gudstjänst t.o.m. september belyser vi en aspekt av vem evangelierna säger att han är. Vi vill också lyfta det enkla vittnesbördet om Jesus kopplat till dessa aspekter så att det inte stannar vid teologiskt fluffiga formuleringar utan landar i det levda livet. I oktober vill vi sedan svara på den naturliga följdfråga som också ställts förut. Den har ställts av överstepräster och fariseer som sett vad Jesus gjort (Joh 11:47), och den har ställts av folk i Jerusalem som lyssnat på Petrus predikan om Jesus på pingstdagen (Apg 2:37): Vad ska vi göra? . Svaret på följdfrågan är olika för dessa grupper eftersom de landar olika rörande vem Jesus är. Vi vill svara på frågan utifrån övertygelsen att Jesus är den han sa sig vara och därför i likhet med Petrus utmana till omvändelse och efterföljelse. Vi vill lyfta fram olika perspektiv på vad efterföljelse kan innebära. Även här vill vi vinnlägga oss om att vara konkreta så att efterföljelsen kan få vara praktisk och begriplig.
Ellen Hemström predikar utifrån Joh 6:16-21 och 1 Mos 1.VEM ÄR HAN?VAD SKA VI GÖRA?Den kanske viktigaste frågan ställs av lärjungarna när de just bevittnat hur en storm stillats (Mark 4:41; Luk 8:25), den ställs av fariseer runt ett matbord när en kvinna fått sina synder förlåtna (Luk 7:49), den ställs av en man som fått sin syn tillbaka (Joh 9:36), den ställs av Jerusalems befolkning i relation till ett storslaget intåg laddat med höga anspråk (Matt 21:10). Den ställs också i vår tid av allt fler som är nyfikna på den Jesus som frågan är kopplad till: Vem är han? Jesus skapar ständigt reaktioner. Både det han gör och de anspråk han gör om sin egen person lämnar lite utrymme för att ställa oss neutrala. Svaret på den viktiga frågan avgör om vi ska förhålla oss till honom som ytterligare en i raden av självutnämnda profeter med grandios självbild eller som Herre och Gud. Under första delen av hösten vill vi i våra gudstjänster adressera frågan vem är han? . Varje gudstjänst t.o.m. september belyser vi en aspekt av vem evangelierna säger att han är. Vi vill också lyfta det enkla vittnesbördet om Jesus kopplat till dessa aspekter så att det inte stannar vid teologiskt fluffiga formuleringar utan landar i det levda livet. I oktober vill vi sedan svara på den naturliga följdfråga som också ställts förut. Den har ställts av överstepräster och fariseer som sett vad Jesus gjort (Joh 11:47), och den har ställts av folk i Jerusalem som lyssnat på Petrus predikan om Jesus på pingstdagen (Apg 2:37): Vad ska vi göra? . Svaret på följdfrågan är olika för dessa grupper eftersom de landar olika rörande vem Jesus är. Vi vill svara på frågan utifrån övertygelsen att Jesus är den han sa sig vara och därför i likhet med Petrus utmana till omvändelse och efterföljelse. Vi vill lyfta fram olika perspektiv på vad efterföljelse kan innebära. Även här vill vi vinnlägga oss om att vara konkreta så att efterföljelsen kan få vara praktisk och begriplig.
Ellen Hemström predikar.FRÅN PÅSK TILL PINGST - 50 DAGAR SOM ÄNDRADE ALLTPåsken och pingsten är högtider i kyrkoåret vars händelser är helt avgörande för den kristna kyrkan, och som vi alltid bör fira med extra emfas. Under april och maj tar vi därför avstamp i kyrkoåret i gudstjänstens predikningar, då de utgör ett gott stöd till detta firande. Inom en tidsram på 50 dagar förändrades världen totalt. Påsken med Jesus död och uppståndelse fullbordas av pingsten då Anden utgjuts, kyrkan föds och påskens konsekvenser kan bli var och ens personliga erfarenhet. Under dagarna mellan påsk och sin himmelsfärd förberedde Jesus sina lärjungar för att leva ut den nya verkligheten.Vi lever i förändringarnas tid. Världsläget är oförutsägbart och vi behöver vara rustade för olika framtidsscenarier. I samhället talas det alltmer om ”prepping” och vi får instruktioner och tips rörande hur vi kan förbereda oss för kris och krig. Har kyrkan och evangeliet något att säga om detta? Merparten av evangelietexterna för kyrkoåret är utdrag ur Jesus avskedstal till lärjungarna, i vilket han preppar lärjungarna för det som ska komma. Utan att falla hän åt alarmism behöver vi, precis som lärjungarna, förberedas för det som kan komma. Vad som än möter oss är vår kallelse att fortsätta vittna om och gestalta Guds rike i världen, istället för att bli panikslagna eller handlingsförlamade av rädsla. Låt oss använda 50 dagars påsktid för Gudsrikes-prepping; från påsk till pingst.
Ellen Hemström predikar.
FRÅN PÅSK TILL PINGST - 50 DAGAR SOM ÄNDRADE ALLT
Påsken och pingsten är högtider i kyrkoåret vars händelser är helt avgörande för den kristna kyrkan, och som vi alltid bör fira med extra emfas. Under april och maj tar vi därför avstamp i kyrkoåret i gudstjänstens predikningar, då de utgör ett gott stöd till detta firande. Inom en tidsram på 50 dagar förändrades världen totalt. Påsken med Jesus död och uppståndelse fullbordas av pingsten då Anden utgjuts, kyrkan föds och påskens konsekvenser kan bli var och ens personliga erfarenhet. Under dagarna mellan påsk och sin himmelsfärd förberedde Jesus sina lärjungar för att leva ut den nya verkligheten.
Vi lever i förändringarnas tid. Världsläget är oförutsägbart och vi behöver vara rustade för olika framtidsscenarier. I samhället talas det alltmer om ”prepping” och vi får instruktioner och tips rörande hur vi kan förbereda oss för kris och krig. Har kyrkan och evangeliet något att säga om detta? Merparten av evangelietexterna för kyrkoåret är utdrag ur Jesus avskedstal till lärjungarna, i vilket han preppar lärjungarna för det som ska komma. Utan att falla hän åt alarmism behöver vi, precis som lärjungarna, förberedas för det som kan komma. Vad som än möter oss är vår kallelse att fortsätta vittna om och gestalta Guds rike i världen, istället för att bli panikslagna eller handlingsförlamade av rädsla. Låt oss använda 50 dagars påsktid för Gudsrikes-prepping; från påsk till pingst.
Ellen Hemström predikar.FRÅN PÅSK TILL PINGST - 50 DAGAR SOM ÄNDRADE ALLTPåsken och pingsten är högtider i kyrkoåret vars händelser är helt avgörande för den kristna kyrkan, och som vi alltid bör fira med extra emfas. Under april och maj tar vi därför avstamp i kyrkoåret i gudstjänstens predikningar, då de utgör ett gott stöd till detta firande. Inom en tidsram på 50 dagar förändrades världen totalt. Påsken med Jesus död och uppståndelse fullbordas av pingsten då Anden utgjuts, kyrkan föds och påskens konsekvenser kan bli var och ens personliga erfarenhet. Under dagarna mellan påsk och sin himmelsfärd förberedde Jesus sina lärjungar för att leva ut den nya verkligheten.Vi lever i förändringarnas tid. Världsläget är oförutsägbart och vi behöver vara rustade för olika framtidsscenarier. I samhället talas det alltmer om ”prepping” och vi får instruktioner och tips rörande hur vi kan förbereda oss för kris och krig. Har kyrkan och evangeliet något att säga om detta? Merparten av evangelietexterna för kyrkoåret är utdrag ur Jesus avskedstal till lärjungarna, i vilket han preppar lärjungarna för det som ska komma. Utan att falla hän åt alarmism behöver vi, precis som lärjungarna, förberedas för det som kan komma. Vad som än möter oss är vår kallelse att fortsätta vittna om och gestalta Guds rike i världen, istället för att bli panikslagna eller handlingsförlamade av rädsla. Låt oss använda 50 dagars påsktid för Gudsrikes-prepping; från påsk till pingst.
Ellen Hemström predikar.VATTENSTRÖMMARUnder de senaste åren har en profetisk bild återkommit till oss som församling: en syn av hur vatten strömmar från tegelväggen längst fram i kyrkan, ut genom portarna och vidare ut i staden. Det strömmande vattnet bryter genom hinder, förvandlar det torra till bördig mark och ger liv där det tidigare varit dött. I Hesekiel 47 finner vi en liknande bild av vatten som flödar från tempelkällan till liv och läkedom för sin omgivning och det är ett bibelsammanhang som ofta delas i samband med den profetiska bilden. I år vill vi ställa vår vision, Ge vidare, i relation till denna profetiska hälsning. Strömmen av vatten blir en förtydligande bild av vår kallelse: att ta emot från Gud och låta hans liv flöda genom oss, ut till andra. Vår församlingsvision handlar om att ta emot allt det goda Gud vill ge oss men inte behålla det för oss själva utan ge det vidare i ord och handling. Som församling är vi inte tänkta att vara åskådare vid kanten av strömmen, vi är själva en del av den rörelse av liv och läkedom som utgår från Gud och som han vill låta flöda ut över hela världen. Det strömmande vattnet är evangeliet om Jesus Kristus och vattnets färdväg är där vi sätter våra fötter och där vi sträcker ut våra händer. Under sju söndagar kommer vi att utforska vad innebär att vara del i Guds livgivande ström i den här världen. Guds ström kommer: Med sanningMed barmhärtighetMed under och teckenMed gemenskapMed frid/fredMed hopp
Ellen Hemström predikar utifrån Apg 2:41-47 och Heb 2:1-4.VATTENSTRÖMMARUnder de senaste åren har en profetisk bild återkommit till oss som församling: en syn av hur vatten strömmar från tegelväggen längst fram i kyrkan, ut genom portarna och vidare ut i staden. Det strömmande vattnet bryter genom hinder, förvandlar det torra till bördig mark och ger liv där det tidigare varit dött. I Hesekiel 47 finner vi en liknande bild av vatten som flödar från tempelkällan till liv och läkedom för sin omgivning och det är ett bibelsammanhang som ofta delas i samband med den profetiska bilden. I år vill vi ställa vår vision, Ge vidare, i relation till denna profetiska hälsning. Strömmen av vatten blir en förtydligande bild av vår kallelse: att ta emot från Gud och låta hans liv flöda genom oss, ut till andra. Vår församlingsvision handlar om att ta emot allt det goda Gud vill ge oss men inte behålla det för oss själva utan ge det vidare i ord och handling. Som församling är vi inte tänkta att vara åskådare vid kanten av strömmen, vi är själva en del av den rörelse av liv och läkedom som utgår från Gud och som han vill låta flöda ut över hela världen. Det strömmande vattnet är evangeliet om Jesus Kristus och vattnets färdväg är där vi sätter våra fötter och där vi sträcker ut våra händer. Under sju söndagar kommer vi att utforska vad innebär att vara del i Guds livgivande ström i den här världen. Guds ström kommer: Med sanningMed barmhärtighetMed under och teckenMed gemenskapMed frid/fredMed hopp