Undervisning från Ebeneser Söråker, 442 avsnitt

En fortsättning av föregående predikan som handlade om att ge sitt liv till Jesus samtidigt som man är viss om sitt barnaskap hos Gud. Den här predikan tar upp frågan om att vara en tjänare i Guds rike trots ofullkomlighet och brist. Gud ser till våra hjärtan, inte till våra förmågor. Fil 4:13

Det grekiska ordet som man har översatt med gripen betyder att gripa för att äga som sitt eget. Det går att se på åt två håll: Dels att Jesus fått gripa mig så att jag blivit hans egendom, att han friköpt mig, men också just vissheten om denna nya verklighet. Att det går så djupt in i mitt hjärta att jag verkligen är Jesu barn, att det blir som en del av min personlighet. Inte bara en bekännelse att jag tror på Jesus. Utan en djup vetskap om att jag också är hans.

När vi förstår vad Gud gjort för oss genom att själv gå in i striden för vår skull, har vi all anledning att känna en stor tacksamhet. Där får vi också hämta inspiration från alla de män och kvinnor som gått före - de som betalat ett högt pris därför att de vetat att det yttersta målet inte är att förverkliga sig här och nu, utan att vi alla är på väg mot en evighet - inspiration från de som fullt ut levt i vetskapen att Jesus är med oss alla dagar till tidens slut.

Dagens gudstjänst var en familjegudstjänst där predikan inte blev inspelad av praktiska skäl. Därför bjuder vi dig på en äldre predikan som Daniel Ernvik höll i Pingstkyrkan i Timrå i augusti 2009. Texten är från Jer 18:1-6. Tyvärr saknas inledningen av denna predikan, men sammanhanget får du ändå. När krukmakaren sätter sig vid drejskivan arbetar han inte på måfå. Det finns en plan klar i hans huvud en vilja att forma något speciellt. Och utifrån det lägger han ner all sin själ och kärlek i sitt verk.