SÖNDAGHELAVECKAN

Det finns stunder då vi snabbt bildar oss en uppfattning om någon. Ett första intryck, en kommentar vi hört eller något vi sett – och innan vi ens märker det har vi redan placerat personen i ett fack. Men vad händer när vi själva står i centrum, sårbara och med känslan av att alla blickar är riktade mot oss?
I den här gudstjänsten tar Benjamin oss med till en av de mest välkända berättelserna i Johannesevangeliet. Vi får följa mötet mellan Jesus och kvinnan som ställs mitt framför folkmassan, höra orden: ”Den av er som är utan synd kan kasta första stenen”, och fundera över den märkliga detaljen som fortfarande väcker frågor: Vad var det egentligen Jesus skrev i marken? Samtidigt får vi bära med oss orden från Psalm 98: ”Ropa till Herren hela jorden, brist ut i jubel och lovsång.”
Predikan rör sig varsamt genom frågor om rättvisa, nåd, sanning och hur vi ser på både andra och oss själva. Kanske känner du igen dig i längtan efter att bli förstådd – eller i frestelsen att snabbt dra slutsatser. Hur ser ett möte ut när ingen behöver låtsas vara perfekt?
Och vem vet – kanske visar det sig att det ibland finns mer att upptäcka i ett par streck i sanden än man först anar.

Daniel Lindgren talar om varför sann lärjungaskap sällan känns bekväm. Vi utforskar öknens folk, lögnen om att "ingen förstår mig", och varför vi behöver varandra – inte bara Gud på egen hand. Om tillit till ledarskap, att handla istället för att bara säga, och Jesu inbjudan till vila mitt i det obekväma och lydnad till Honom och Hans Ord.
📖 Rom 16:25-27, Matt 21:28, Matt 11:28-30