SÖNDAGHELAVECKAN

I detta avsnitt får vi upptäcka att evangeliet inte bara rotar oss i en relation med Gud – det riktar oss också ut i världen. Varje kristen är kallad. Inte bara pastorer och missionärer, utan alla som tillhör Jesus. Den första kallelsen är relationen: att leva med honom och formas av honom. Ur den relationen växer uppdraget – vi är skapade i Kristus till goda gärningar som Gud redan har förberett för oss att vandra i. Predikan lyfter hur Gud medvetet har format oss med gåvor, längtan och personlighet, och hur vår kallelse ofta växer fram över tid. När Gud får forma våra hjärtan inifrån lär vi oss urskilja hans vilja och leva i den. Ett avsnitt som uppmuntrar dig att se ditt liv i ett större perspektiv: du är kallad, medvetet skapad och inbjuden att delta i Guds verk i världen.

Ellen Hemström predikar utifrån.VARDAGSORD FÖR VAR DAGS TROUnder februari och mars vill vi predika med anslutning till vår vision ”ge vidare” och rusta församlingen till ett missionellt liv som innebär att vi ger vidare evangeliet om Jesus. Vi vill också ta spjärn i ett tilltal vi tror är profetiskt riktat till den svenska delegationen vid konferensen Lausanne Europe i Valencia i oktober 2025. Vi uppfattar att tilltalet överensstämmer väl med vad vi under en tid uppfattat att Gud pekar på som utmaningar vi står inför i Filadelfia. Tilltalet förmedlar bl.a. en bild av ett bord som är fyllt med mat, människor som sitter runt bordet och många tomma platser som dock saknar stolar. Angelägenheten hos de redan sittande att ordna med fler stolar saknas, men unga människor ser problemet och försöker göra något åt det. Maten på bordet är gedigen och behöver bytas ut mot lite mer lättsmält mat så de nya också kan ta till sig den. Vår vision att ”ge vidare” handlar om att rikta sig till alla dessa som egentligen ryms vid bordet men ändå inte ges plats. Bekvämlighet och fokus på att själva vara konsument är en frestelse som lätt drar oss bort från sändningen att öppna upp mot vår nästa och ”ge vidare”. Vi uppfattar också den vardagliga bilden av matbordet som en påminnelse om att det är vardagen som är platsen där vi kallas att leva vår mission. Därför vill vi i denna predikoserie för det första betona vardagens liv som platsen där vi primärt kallas att ge vidare; för det andra konkretisera och tillgängliggöra efterföljelsen för alla och för det tredje utrusta och utmana församlingen till att gå in i ett värdskap för det som sker i gemenskapen, d.v.s. en person som känner ansvar och ägande och ser till att andra trivs, blir sedda och inkluderade ”vid bordet”. Vi gör detta med hjälp av ett antal vardagsord som alla använder dagligen. Vi kallar därför temat Vardagsord för var dags tro .

Har du någon gång tänkt att det egentligen går ganska bra – tills något skaver och avslöjar hur mycket du fortfarande bär på? Ibland lever vi som om allt hänger på oss. Ibland som om inget riktigt spelar någon roll. Någonstans däremellan rör sig veckans predikan.
Vi fortsätter vår resa i Efesierbrevet och landar i kapitel 2, där Paulus – från sitt fängelse i Rom – skriver till församlingen i Efesos, staden där evangeliet en gång skakade både hjärtan och ekonomi. Här ryms stora kontraster: död och liv, långt borta och nära, murar som rivs och ett nytt tempel som växer fram. Orden “Av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva. Guds gåva är det” får ljuda mitt i berättelserna om kvinnan som tvättar Jesu fötter i Lukasevangeliet 7, Sackaios i trädet och liknelsen om den oförlåtande tjänaren i Matteus 18.
Kanske är nåd större än vi trott. Och kanske finns det mer att upptäcka än vi anar – nåden har en tendens att överraska.